Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

hejsan alla ni som är i samma olyckliga situaton=( jag har varit inne på lite andra trådar liknande denna men har inte fått så mycket respons kanske pga att dom trådarna inte är så nystartade vet inte så noga... jag fick mitt MA i februari precis som du Missfallett (på alla hjärtans dag till på köpet=( jag behövdes inte skrapas eller någonting sånt utan min kropp skötte allt själv... har haft 2 mens sen dess å blir lika nerbruten varje gång den kommer =( har ägglossning precis NU å vad gör sambon joo ligger å sover grrrr men jag förstår honom i o för sig ska upp imorrn kl 5 men i alla fall=( Nu hoppas jag att vi alla snart plussar å att vi alla får en liiten -08!!!!!!!!! massor med kramar...

Fraggla,

Jag fick missfall i mars (i vecka 12) och jag har haft en mens sedan dess. Men jag försöker att inte tänka att jag MÅSTE bli gravid nu så snabbt som möjligt, jag försöker slappna av och inte tänka på det istället. Siktar på att sätta igång igen till hösten. Tänker istället på hur skönt det ska bli med en hel sommar framför sig då man kan gå på fester och dricka vin, och göra vad man vill... Inget illamående, ingen förlamande trötthet... Jag ska verkligen ta tillvara på sommaren i år och NJUTA!!!

Lycka till med bebisverkstan.

Thezzan,

Det var starkt gjort av dig att stå på dig på det sättet! Önskar att fler hade den kraften! Hoppas att ditt inlägg gör att andra vågar göra detsamma!

Laika77,

Nu känner jag mig som vanligt. Har ju gått några veckor nu. Har haft en mens också. Hoppas att saker och ting i kroppen återgått till det normala.

Ostkustens Pärla,

Jag har verkligen försökt att tänka i dom banorna men det e ju såå svårt =( Jag har ju inga barn sen tidigare och är 33 år så jag känner inte att jag har allt för stor spelplan att spela på ( i min familj har vi dessutom tidigt klimakterie min mor har inte haft mens sen hon var 43) Men det har lugnat ner sig lite på sista tiden.. Tyvärr e det så att min stackars sambo äter en medicin som gör att han har svårt att få utlösning så det har blivit ännu mera stressande för både honom och mig det är ju lite svårt att ha sex på kommando då... stackarn det har blivit värsta stressmomentet för honom så vi försöker verkligen att ta det lugnt... Jo jag hoppas att det blir en fiin sommar så man kan njuta fast jag dricker i princip ingen alkohol hihi ... Det känns jätteskönt att såna här forum finns känns alltid lättare när man får lite peppning =) kram till er alla..

Fraggla,

Det låter jobbigt. Jag är själv 30 år i år och har inga barn heller. Det är klart att man känner en press, men jag har bestämt mig för att inte bli stressad utan istället njuta av "friheten" man har när man inte har några barn.

Det värsta är nog folks kommentarer. "Ska ni inte ha barn snart!?" Då har man nästan lust att säga nåt om missfallet, men man biter sig ju i läppen. Jag brukar bara svara "Jo, vi har skickat efter ett barn på Ellos" eller "Jo, vi ska gå till ICA idag och köpa ett barn"...

Det jobbigaste tycker jag är att höra och läsa om personer som skall ha barn ungefär samtidigt eller senare som man själv skulle. Om man inte fått missfall då vill säga.

Känns dock som om man plussar relativt snart igen så kommer allt att kännas bra. Skräckscenariet är att månaderna går och går och inget händer.

Ostkustens pärla:

Jo jag önskar att folk kunde göra det, det e ju fruktandsvärt att folk ska gå hemma så om dom inte vill förstås, alla e vi olika o alla bearbetar ju sin sorg på sitt sätt!

Verkligen toppen att du stod på dig Thezzan. Jag var själv helt apatisk och gick med i systemet som en docka...Fick gå hem efter VUL för att doktorn ville att kroppen helst skulle ta hand om det själv. Fick abortpillerna precis en vecka efter.
När vi hade varit på sjukhuset nästan hela den dagen frågade jag om det inte kunde se med VUL igen om allt var borta och fick till svar att "det skulle vara så blodigt att de inte skulle kunna se något ändå". Så jag åkte hem och kom tillbaka efter ytterligare en v, då såg de att pillerna inte hjälpt och då blev det skrapning. Så allt tod två veckor.

Hej det var intressant att läsa era erfarenheter. (ni får gärna se min blogg om mina). Jag fick MA konstaterat i v 10 -fostret dött sedan några dagar (ibland blir jag rädd när jag tänker tillbaka -tänk om de såg fel?).

Det var på min inskrivning hos barnmorskan det upptäcktes, EFTER samtalet. Hade sett hjärtat slå i v 7. Vi var så chockade eftersom samtalet vi haft i en h syftade till att planera allt framåt och tro på graviditeten...nu var allt borta. Jag begärde och fick skrapning nästa dag.

Jag går nu och får ÄL-stimulering mest för att hjälpa naturen lite eftersom vi hade försökt i flera månader innan graviditeten. Jag undrar nu: hur länge har ni väntat innan ni försökte igen? Vi fick rådet att vänta 2 menser först (jag vet att det ej är nödvändigt vid tidgare MF).