SYLTFISK

cia: Inte behöver du be om förlåtelse, gumman! Det är ju detta vi finns här för, för att stötta å peppa när allt känns skitjobbigt! Förstår verkligen att det känns jobbigt, när hoppet hela tiden finns där...

lusse: Å fy vad jobbigt gumman! Det var ju inte alls det du (vi) hade räknat med. Men det verkade ju som din sambo oxå ville börja verkstan innan eller? Visst skulle det vara otroligt romantiskt att börja verkstan på bröllopsnatten, men jag förstår att det känns skitjobbigt att behöva vänta så länge... Men kan du inte föreslå att ni gifter er -08, så kan ni ju vara gifta innan verkstan börjar, men även inte vänta till -09?! Vet inte, men det var bara ett förslag... Lycka till gumman! *deppar en stund tillsamnnas med dig*

cia: Jag förstår att det känns riktigt länge kvar, men man kan ju inget göra känns det som. Själv har jag ju inte så himla jättelångt kvar innan verkstan börjar, men varenda dag man längtar är ju jobbig... Man får nog bara försöka ta en dag i taget... Sad, but true!

Hår mår lilla lusse då?

lusse: Jag känner verkligen med dig gumman... Att man längtar så det värker i hela kroppen. Det är nog en bra ide att prata om det imorgon, då hinner du ju faktiskt tänka ut en massa bra argument för att starta tidigare. Sen verkar det ju som det är upp till dig om du är villig att ha ett lite enklare bröllop... Det är ju din (och hans) dag... Fy, vilket dilemma du har hamnat i...

Cia: Jag har haft en ganska positiv tid det sista nu, men jag vet att svackan kommer snart å då kommer jag behöva er ju....

Lusse: Mmmm, principerna är bra, så länge det inte drabbar mig. AMEN!

Lusse: Okej, jag missuppfattade det där med ett lite enklare bröllop... Men okej, nu är jag med...

Ja visst kännsdet skit att det alltid är den som vill som får vänta och den som inte vill som får som den vill... Bara för att man inte ska tvinga någon.

Just nu känns det som att jag tvingat sambon till att börja verkstan i januari, även om jag vet att han aldrig hade gått med på det om han verkligen verkligen inte ville. Men om jag inte skulle pusha på så skulle vi aldrig börja göra någon bebis. Så väl känner jag honom!

Ibland blir man bara trött på allt väntande och längtande!

www.familjeliv.se/Forum-5-66/m20428977.html

Kolla in några av inläggen på sista sidan av tråden... HJÄLP!

Kunde inte motstå att kommentera lite....

Cia: Tror aldrig killen kommer känna som man själv gör och längta lika mycket.

Jag jobbar 16-21 imorgon så jag kommer väl hänga här på fm och försöka vara lite aktiv med skolböckerna (eller inte)!
Sov så gott gumman!

Lusse: Det bästa argumnet du kan komma med är väl din längtan och dina känslor, att du vill ha en liten som är hälften du och hälften han. Att du så gärna vill börja ditt liv som fru och mamma... Det är väl vad jag skulle säga. Att bara vara ärlig om dina känslor är nog det allra bästa. Här brukar lite tårar funka oxå, men de kommer ju på köpet när man diskuterar detta.... Vet inte vad mer kan kan säga. Vad har du tänkt säga? Sen som du säger får du väl tänka över om det är värt att vänta ett år för att få det så perfekt som du alltid velat?!

Nej, nu börjar de känslorna om att jag tvingat honom gå över, eftersom jag märker att han förbereder sig själv och säger att han behöver tiden fram till nyår för att bli redo. Så jag tror han kommer börja längta sen när plus-jakten börjar. Huvudsaken för mig är att han blir glad när han väl ska bli pappa och att han längtar efter bebisen. Vägen dit får jag väl kontrollera då...'hihi'...

cia: nattinatti

Ja precis, han kommer vänja sig vid tanken när det blir aktuellt, det är jag 100% övertygad om. Jag vet att han kommer bli en jättebra pappa oxå. Han har bara så svårt att ta det där steget och säga att nu kör vi igång...

Hoppas iallafall att du får lite sömn inatt. Trots att det känns fruktansvärt jobbigt. Det värsta är ju när man ställt in sig på något och sen omkullkastas planerna totalt. Sen tror jag att ni skulle klara er fint på två studielån med bebis. Vi kommer inte ha mer pengar, eftersom jag bara kommer på lägsta fp och sambon får ut ungefär 12k i månaden. Så det blir ungefär 16k med barnbidrag. Som studenter kommer ni ju få 15k + barnbidrag så det kommer väl funka? Sedan tror jag inte det kommer vara några problem för er med bebisen sen, ni har ju varandra och det är huvudsaken. Bara man vill, så går det!

Absolut, jag håller tummarna hårt.

När det gäller tid så kommer det att funka bara man är disciplinerad. Man går upp vid 7 och pluggar till lunch och sen på eftermiddagen igen. Om ni är hemma båda två kan ni ju ta halva dagen var. Du får tid att plugga på fm och sen tar du bebis på em eller liknande. Det går om båda verkligen vill och man hjälps åt.

Jag kan säga att vi skulle inte klara det eftersom sambon jobbar heltid och jag vill inte ta hand om bebis hela dagarna och sen inte kunna umgås med sambon på em för att jag måste plugga. Näe fy! Det skulle jag aldrig orka. Men när båda pluggar så tror jag att det kommer funka fint. Schema och planering är bara vad som krävs. Och planering är vi ju bra på *ler*....