SYLTFISK

Lusse: Visst är det jobbigt när de ska fundera på allt och vara så förnuftiga. Alla vi som ska börja i jan får väl ha en liten ceremoni på nyårsafton där vi bränner kondomer som en symbol

SKa gå och ge lite mediciner. Är tillbaka om en stund, hoppas att ni fortfarande är vakna.

Fröken: varför just 17:e? Ska hålla mina tummar för att du har ägglossning med start den 18:e jan Jag tänker likadant, en månad närmre.
Igår satt jag och räknade på när jag ska ha mens nästa gång. Insåg att jag glömt skriva upp vilken dag jag fick den förra månad. Råkade säga det till sambon. Hans blick! Han såg så rädd ut stackarn. Innan jag lyckades förklara att jag bra glömt anteckna datumet och inte var "sen" så trodde jag att han skulle smälla av.

Nu ska jag gå ett varv och ta bort alla antibiotikadropp som jag blandat och kopplat. 

Thulan: jag vet inte riktigt hur jag tänkt göra med mammaledighet. Har inte funderat så mycket på det än. Jag har ju fast jobb och inte tänkt plugga någonting så jag har ingenting sånt som påverkar. Det beror lite på hur sambon kommer ha det med jobb under den perioden men det vet vi ingenting om nu. Svåra frågor...

Aha, det klassiska. Ok, han får tro att han bestämt så blir allt bra Typiskt karlar. Min var den som sa januari. Då sa han det för att det var över ett år kvar men nu inser han att tiden går och försöker skjuta på det men NEJ det går inte. Jag vägrar.

Ja, jag hoppas också på ett år. Kan säker jobba lite extra så sambon kan ta lite dagar också. Det är ju dubbelt. Jag vill ju att sambon ska få en naturlig relation med barnet samtidigt som jag vill vara hemma länge. Sedan kan det vara bra att spara lite dagar så man har framöver. Svårt. Måste nog läsa på lite.

Åh, vad härligt det låter.

Ja, han vill ha barn men han känner sig inte vuxen ännu. Det som jag tycker är hans sämsta egenskap är att han inte beter sig som det 31-åringen som han är. Ibland är allt jättesvårt och han vill inte ta ansvar för någonting. När han sa jan så var det bara för att säga ett datum långt borta. Då trodde jag att han skulle växa in i det snabbt men det går långsammare än jag trott. Sedan vet jag att när det väl är dags och jag är gravid så kommer det inte vara några problem.

Godnatt Thulan!

Det är ju det som är svårt. De kan ju inte få den fysiska känslan av en graviditet och antagligen inte heller den fysiska längtan som vi tjejer uppenbarligen kan känna. Verkligen kanske det inte blir förrän vid u-ljud då de verkligen kan se att det är någonting där.
Jag vill ju verkligen inte tvinga honom bli pappa men jag vill faktiskt tvinga honom bli vuxen. Om vi bråkar är det alltid om att han inte tar ansvar utan förväntar sig att allt ska serveras på silverfat.

Cia: vad är det som hänt? Det låter inte alls kul.

Fröken: ja precis, jag vill ju att han ska bli vuxen och bebis är ju en del av vuxenlivet. Blir vansinnig på honom ibland. Om han bara skulle växa upp och ta mer ansvar så skulle våra gräl reduceras med 90 % om inte t om 100 %. Alla gräl har med det att göra. 

Lusse: Vad innebär ett provpass? Är det för att se om det funkar eller?

Fi: bebismässa?! Förstår verkligen att du ska dit. Vill också gå!