Blivande bonusmamma?

Här har du en till som känner sig utdömd på förhand. Jag har precis börjat ett allvarligare förhållande med en kille som har tre barn. Tre stycken! Och den äldsta är 6 år... Själv har jag inga barn och har inte jättemycket erfarenhet av barn heller. Framtiden känns oerhört skrämmande men samtidigt otroligt spännande. Vi trivs verkligen bra ihop och vill verkligen satsa på "oss". Jag försöker att inte oroa mig för mycket i förväg utan ta itu med problemen när de uppstår. Samtidigt är det såklart viktigt att tänka igenom och prata igenom situationen och vara medveten om "riskerna" = exet till exempel...

Jag har inte träffat barnen ännu och vi kommer att vänta med det ett tag till. Separationen är inte helt klar ännu men de har bestämt att barnen ska bo mest hos mamman och varannan helg hos pappan / oss. Förhoppningsvis löser sig saker och ting efter hand. Jag lever en dag i taget just nu och njuter av varje sekund jag får spendera med honom. Vi kan inte tänka oss ett liv utan varandra. Jag tror stenhårt på att "vill man så går det" men inser att det gäller att biomamman oxå "vill" att det ska funka.

Ojdå, det här blev en massa babbel om mig men vad jag egentligen ville säga är att du är absolut inte puckad som överväger den här framtiden. Man måste ju göra det som känns rätt i hjärtat. Ibland kan man inte gå efter hjärnans varningar utan lyssna efter magkänslan. Och så är kommunikation viktig i alla lägen. Om du kan prata om ALLT med din sambo så har ni kommit en lång bit på vägen. Då löser ni ett problem i taget när de kommer.