Ni med bonusbarn

Aaa, vad klantigt av mig att glömma det alternativet! Själv har jag en bonusson som bor varannan vecka, men han är mer vild än tam om man säger så. Vill helst inte att han ska behöva fara så här fram och tillbaka, men varken jag eller pappan verkar ha något att säga till om, mamman lyssnar inte på det örat. Bara tänker på sitt eget bästa vilket verkligen är skit tråkigt! För i slutändan mår ju ingen bra när pojken håller på som han gör, vilket han naturligtvis inte rår för. Blir så irriterad på föräldrar som inte sätter sina barn i första hand i alla situationer. (Nu skriver jag detta med risk för att bli påhoppad av någon, eftersom det alltid tycks vara någon "vänlig" själ här på FL som vill tracka ner på ens åsikter och tankar)

SOM SAGT skriv gärna en rad och berätta hur det fungerar för er, är nyfiken på om fler har det som vi och vad man kan göra åt situationen. Tips och råd tages tacksamt emot!

Oj, det var långa perioder på vardera stället. Jag (och min sambo) skulle vilja att hans son bodde hos oss 2 veckor åt gången, istället för en, för att han ska hinna landa och känna sig mer hemma och bli lite lugnare. Men dessvärre håller inte hans biomamma med, för hon tycker det blir stressigare för henne av någon anledning?! Antagligen så är det väl så att hon tycker det blir JOBBIGARE :-P
Tjatar din bonusdotter mkt efter sin mamma eller så när hon är hos er? Hur gammal är hon förresten?

Jag håller med.. det tar som sagt några dagar innan alla kommit in i vardagen och rutinerna, och då är det helt plötsligt dags för barnet att åka igen. Man kan ju tänka sig själv oxå hur jobbigt det skulle vara att behöva bo i kapsäck och byta boende en gång i veckan. Inte konsigt att de barn som är stökiga reagerar som de gör, dom måste ju känna sig väldigt stressade.

Självklart ska man inte göra någon skillnad på dem, det är ju inte rättvist. Men att man aldrig kommer ha samma känslor för någon annans barn som för sina egna det kommer man nog inte ifrån. Om man inte varit med från första början då förstås, då kanske det är annorlunda, det vet jag inte.
För dina bonusbarns del så är det ju inte så mkt flackande fram och tillbaka om de bara är hos sin biopappa varje tisdag och varannan helg, så då har dom ju ändå en fastare punkt än de barn som far emellan som skottspolar varje vecka.
Jag tror som så, att de finns barn som klarar det galant med två boenden, sen finns det de som helt enkelt inte klarar av det alls, vilket resulterar i att dom blir "omöjliga" och "stökiga" om dom är för små för att uttrycka sig på annat sätt.
 

Aaa i den åldern funkar det nog bättre, än när barnen är små. Som min bonusson som är 5 år, han är mer vild än tam. Men han hinner ju aldrig få någon struktur på sin vardag just, så är väl hans sätt att visa att han inte mår bra, att bli utåtagerande. Han har ju inte ordförrådet att kunna kommunicera på det viset han kanske skulle behöva, så antar att det resulterar i att han blir stökig och bråkig.

Been there done that! Hon vägrar, trots att både jag och biopappan talat om för henne att det är för pojkens bästa som vi vill prova med det. Hon verkar bara se till sig själv, vilket är tråkigt. Hon tycker precis som vi, att hans beteende är stendrygt, men hon verkar ändå inte vilja göra något åt saken, för det har varit på detta viset i över 2 år nu och vad man än kommer med för förslag så vänder hon taggarna utåt och är ovillig till allt.

Varannan helg är ju inte så mkt flackande iaf, tror att min bonusson skulle vara MKT lugnare om han fick bo på ett utav ställena och tillbringa varannan helg hos den förälder han inte bor hos. Men det är tråkigt när barnets ena förälder (eller båda) inte kan se till barnets bästa..