Är han läkare? Hur kan han diagnosticera att du har ADHD?? Det låter ju helt sjuuukt. Har han gått och "burit på" denna börda (dvs "vetskapen" om din ADHD) länge? Ta och kika på din härskartekniklista igen - hans ADHD-utfall passar väl ypperligt in där?
Ja men vad ända in i glödheta ***?!?!
Okej. Då utgår vi ifrån att du har ADHD! Men hur mycket ADHD du än har så ger det inte honom någon som helst rätt att bete sig som han gör. Jag menar - du verkar ypperligt verbal och inkännande - det är inte svårt att kräva av sin livspartner att han beter sig som arianne säger!
Och är det så att du nu har ADHD så tycker jag att du ska se till att få det fastställt av en läkare och inte nöja dig med vad din mor och din man tänker och tycker i frågan.
Sen kan man utgå ifrån diagnosen och ev även få hjälp med medicinering för att du ska må bättre. Däremot finns det ingen medicin som hjälper mot din mans beteende (ja det skulle kanske vara indirekt i så fall). Jag står fast vid att han faktiskt har valt dig och hela dig att leva med - då får han också respektera dig. Totalt fruktlöst och inte särskilt godhjärtat att förneka dig dina känslor så som han gör.
!
Är det TSs sambo som skrivit det senaste inlägget? Du väljer att berätta för din sambo och tillika mor till dina/ditt (?) barn att du lämnar henne genom ett inlägg i en anonym forumtråd framför att ta diskussionen face to face? 
Åh tack o lov att du oxå reagerade Anonym Hoppsan! Det känns ju riktigt olustigt att sambon (om det nu är sambon) skriver ett sådant här inlägg... Håller för övrigt med om att det troligen hade varit mer fruktsamt för TS sambo (?) att ta TSs tråd som en uppstart på något gott. Det var ju ändå dithän diskussionen barkade - att TS skulle se till att få en adekvat diagnos ställd...
God morgon TS,
Skönt att höra ifrån dig! Jag blev i ärlighetens namn riktigt skakad av din sambos långa utlägg. Blir däremot mycket lättad nu då jag får känslan av att tråden (även om vi som svarat - undertecknad inkluderad!!) emellanåt har skrivit om din sambo på ett sätt som säkerligen har känts sårande och oinsatt för din sambo. Men vi har haft din sida och dina kommentarer att utgå ifrån i våra svar. Och det är ju så att det man i ett forum kan uttala sig om är det som står skrivet! Sen är det väl också (i ärlighetens namn!) lätt att segla iväg på sina känslor när man svarar på inlägg. Och någonstans kanske det var bra att folk reagerade kraftigt - för då fick du ju också en kraftig reaktion från din sambo - och iom att ni verkar ha kunnat "ta" den så tycker jag att det måste finnas stort hopp och sannolikhet att ni kan ta er an resten av era problem.
Så då har kanske din tråd ändå blivit början på något gott. Jag känner en svag känsla av det i det du skriver. Han har inte valt att lämna dig, utan är öppen för att ni ska gå vidare och få stöd och "verktyg" (jag tycker inte om det ordet egentligen - men men) att arbeta med. Iom att ni båda tycker illa om att vi (undertecknad inkluderad) tyckt och ansett att din sambo "diagnostiserat" dig, så får jag be om ursäkt att jag gjort det, men samtidigt tycker jag på ett sätt att det är det han har gjort. Och det är inget direkt fel i att göra det. Det som (jag utifrån vad jag läst tyckt) varit fel har varit när/hur han har tagit upp de tankarna med dig. Men om ni nu kan gå vidare och se till att få stöd och hjälp så har ju även hans (måhända klumpiga) "diagnoser" ha varit av godo.
Hur som helst. Jag blev glad och lättad när jag läste dina inlägg. Och hoppas på att du trots kaoset du måste ha genomlevt de senaste dygnet har ett stort och gott hopp om er gemensamma framtid! Utan att förglömma det du skriver i inlägget här ovan (nr 57)!!