Det svåra valet-hjälp önskas

Jag känner igen mig i din historia. Förlossningen satte igång pang bom! Jag öppnade mig i rekordfart..men när krystvärkarna kom så var det stopp. Sonen ville inte ut!  Dom försökte med allt, dom klippte upp mig, använde sugklocka (tre olika personer försökte i 20 minuter), en barnmorska slängde sig på min mage. För täta och svaga krystvärkar i kombination med att jag blev helt utmattad och att sonens hjärtljud gick ner, gjorde att det blev katastrofsnitt.

Vid första samtalet med specialistläkaren (i måndags) så blev jag beviljad snitt på en gång! Jag tror att det lutar åt det i ditt fall också. Det är ett trauma att vara med om ett akut/katastrofsnitt. Så, om det är det du vill så får du det säkert.
Var bara lugn och förklara hur du känner.

Jag tror att i våra fall, så är det bästa snitt! Jag vill aldrig sövas och akutsnittas igen och man vet ju inte hur nästa förlossning utvecklar sig heller..kanske den slutar på samma sätt om man försöker föda vaginalt igen. Och sugklocka kommer dom aldrig få använda på mig igen. ALDRIG!

Jag håller tummarna för dig, du ska se att det blir bra!

Kram och lycka till!