Ni som har delad vårdnad om litet barn? Hjälp...

Först och främst så får du reda ut begreppen. Det heter inte delad vårdnad utan GEMENSAM. Det är det juridiska ansvaret för barnet och har alltså inget att göra med hos vem barnet bor, hur mycket eller hur umgänget ser ut. Man kan ha ensam vårdnad och ändå växelvis boende precis som man kan ha gemensam vårdnad och barnet bor hos den ene och har umgänge med den andre.

Sen kan man iofs ha växelvis boende för en ettåring men forskning har visat att det oftast inte är bra för så små barn och därför rekommenderas det inte. Det finns förstås undantag, det beror på individuella omständigheter men generellt så är det inte bra.

Det viktigaste i det här läget är att sätta sig själv i parentes, det är inte DINA känslor inför en eventuell separation som ska vara i fokus utan vad som är det bästa för ett barn. Du kan inte handla utifrån dina egna känslor - att DU inte vill vara utan ditt barn halva tiden - det är inte DITT bästa som ska tas hänsyn till. Pappan älskar sitt barn lika mycket och  vill såklart inte heller vara utan sitt barns halva liv. Därför får man vara vuxna och sätta sina egna önskningar åt sidan och handla utifrån barnets bästa, vilket är att ha så god och nära kontakt med BÅDA sina föräldrar som det är möjligt.

Nu är ju barnet så litet så det troligen inte skulle vara bra med VV och då behöver barnet en fast punkt och så mycket täta umgängen med den andre för att kunna upprätthålla och utveckla en nära relation med båda. Det är väl inte heller självklart att barnet ska bo fast hos dig och ha umgänge med pappan. SJälvklart VILL du det men det kanske pappan också vill?

Ni får sätta er ner och försöka komma fram till en lösning, vad som är bäst för barnet och inte blanda in era personliga känslor och önskemål. Det är svårt för självklart vill man inte vara utan sitt barn men man får försöka ha i åtanke att det vill inte den andre  heller.

En 1 åring ska inte bo varannan vecka.tror de ska vara 3 år gamla när man kan börja med de.har läst de i någon bra tråd här på FL!!

Vet inte om det funkar, men man kan kanske ha barnet typ 3 dagar åt gången 3 dagar mamma, 3 dagar pappa osv. Det blir inte så långt för varken er eller barnet att vara ifrån varandra.

Skulle inte vilja var ifrån en 1 åring i 1 vecka samtidigt inte att barnet endast skulle vara hos pappa varannan helg.

Man märker ju vad som passar barnet, får väll prova sig fram.

Min bror å hans förredetta, hade Varannan vecka med dottern då de separaerade hon var under 3 år och det var aldrig något problem, hon är nu en pigg å glad 8 åring som fortfarande är VV hos föräldrarna.

Ta kontakt med familjerätten i din kommun och begär ett samarbetssamtal. Då kan ni i lugn och ro prata er fram till den lösning som blir bäst för just er familj och situation.
Rätt är att det inte rekommenderas vv-boende för barn under 3 år pga att så små barn behöver mycket fasta rutiner och en fast punkt i tillvaron vilket brukar innebära ett hem och att barnen har tät kontakt med den förälder det inte bor med. Minnet är inte bra för så små barn heller att det riskerar att glömma bort den andra föräldern som det inte bor med och har man vv-boende blir det alltså då att barnet tex glömmer bort pappa när det bor hos mamma och vice versa. Men allt det här hjälper gärna familjerätten er med!
Vill du ha info innan dess rekommenderar jag www.famratt.com där du hittar mycket bra saker!
Lycka till!

Familjerätten brukar rekomendera att man har tre dagar var istället för varannan vecka. Är man bara överens om att man vill barnets bästa så löser det sig. Men har ni försökt med familjerådgivning? det är kanske det bästa att försöka med. Många hittar tillbaka till varandra bara de får hjälp.

Det var inte alls något påhopp...tycker faktiskt att det är lite tramsigt att hävda påhopp så fort någon ger minsta kritik eller anser att något är fel. Dessutom så var det sättet att tänka om just denna situationen som jag ansåg var fel och inte att det var något fel på dig som person.

Det jag menar är att det är väldigt vanligt - och mänskligt - att man tänker "hjälp, jag vill inte vara utan mitt barn", det kommer nog automatiskt hos de flesta av oss. Det var därför jag sa just det att det inte handlar om ens egna eller pappans känslor här och att man MÅSTE försöka sätta de åt sidan. Ibland behöver man bli påmind om det och det är väl inget påhopp?

Det spelar ingen roll om DU lider mest eller han, det handlar inte alls om det utan enbart om vad som är bäst för ert barn. Och det bästa för ett så litet barn är vanligtvis INTE att bo växelvist eftersom det kan skapa otrygghet hos barnet. Det KAN såklart gå bra också men generellt är det bättre för barnet att ha ett fast hem.

Eftersom det i ert fall verkar som att du är den som har haft huvudansvaret för barnet hittills så skulle du troligen också bli tilldömd boendet om pappan stämde dig i tingsrätten. Samtidigt så innebär det ett enormt ansvar och personligen tycker jag inte att man då bara ska andas ut och vara glad över att man får ha sitt barn nästan hela tiden utan måste göra allt för att barnet ska kunna ha en nära relation till den andre föräldern. Att inte vilja vara utan sitt barn för att man själv lider av det anser jag faktiskt vara egoistiskt och inte alls i barnets intresse. Nu säger jag inte att DU är sådan så du behöver inte ta det heller som ett påhopp

Så, för din del så kommer du säkert att få boendet och pappan umgänge. Eftersom ni levt ihop under banrets första år så är barnet vant vid honom och känner honom så då kommer troligen umgänget att dömas till en övernattning åt gången pga barnets ålder, därefter 2 övernattningar vid 2 års ålder osv. Växelvis boende kan börja övervägas vid 3-4 årsåldern. Dock är det ju viktigt för barnet att träffa sin pappa oftare än en natt varanna helg för att de ska kunna bygga upp och bibehålla en nära relation. Så en övernattning i veckan + några timmars umgänge ett par gånger till i veckan skulle kanske vara lämpligt.