vuxen adhd/add!!!

har ni timer på spisen i erat hem? kan nått bidrag till det? eller via någon försäkring om man har adhd?

hur lång tid tog era utredningar?

står i kö för utredning själv! Det tar ju en liten evighet att ens få börja utredningen, kan bara tönka mig hur lång utredning d e sedan....

nu måste jag få skriva av mig lite... står som sagt på kö för en adhd utredning. Min sambo är övertygad om att jag har adhd och behandlar mig därefter... å han har ingen aning om hur han ska göra det på ett bra sätt.

Nu tycker min sambo att det är så jobbigt att gå å plocka efter mig saker (jag plockar efter honom oxå, men inte nått han ser såklart) och att hela tiden gå och kolla att jag verkligen tryckt fast frysen ordentligt, tryckt fast kylskåpet, inte glömt nån platta på och att jag kommer ihåg att använda fläkten då jag ska göra mat. Han tycker det är jobbigt att jag tar saker och ting så personligt och att jag jämt vill ha en bekräftelse på det jag gjort. (jag vill bara att han ska visa förståelse då han kommer hem för att det är ett hårt och ganska ensamt arbete att vara mammaledig och dona på med det och mat å städning å hund å tvätt å allt som tillkommer) Jag har vart väldigt ledsen på honom då han bara kommer hem och oftast klagar på mig. Går en runda och kollar lite vad jag har missat..... *sucka*

Han menar att bo med mig är kaos och att han behöver tid själv. Så jag blev mer eller mindre utkastad ur vårat  hem. Han sa att så länge det är utredning så behöver han bo själv, tills vi har fått hjälp och kan komma igång. Han vill att vi ska vara tillsammans med bo isär och börja bygga om förhållandet från början då det är så infekterat.
Jag däremot anser att de mesta problem vi haft finns i hemmet. Och känner att han skyller allt på min adhd.....

Jag känner även att jag fått väldigt lite stöd av honom i alla lägen, vad det än har gällt. Då när jag mått dåligt både psykiskt och fysiskt har jag bara känt det som att han sparkat på mig. Han säger att han skall stötta mig i detta med adhdutredningen och att han vill att vi ska kunna rida ut detta tillsammans. Han säger också att han inte har vart där å stöttat mig förut och att det beror på alla småbråk vi haft, han har känt sig så utpumpad på energi att han inte orkat....

I mitt huvud vet jag varken ut eller in, och i mitt hjärta är det likadant...

En del utan mig vill bara hålla honom hårt hårt och aldrig släppa taget, men en annan del är så arg och besviken på honom..... och jag ifrågasätter om det inte finns någon som skulle göra mig lyckligare...

Han säger att det ÄR svårt at leva med en person som har adhd.... Är det så? Eller finns det dom som är OK med det oxå??

Oj, detta blev jättelångt............

tack för svar wellah.....

tror personligen att det är en blandning av adhd och småbarnsperiod
får nog riktiga adhd utbrott då jag känner att jag blir föörbisedd och tagen för givet, och han inte hör på vad jag säger till honom.. inte försöker förstå...

Usch vilken dålig kurator/psykolog.... sådär kan man ju inte göra
det är för det första deras jobb att dra allt ur en när man kommer dit, det är dom som skall sköta samtalet, om inte du har något speciellt du känner att du måste prata om...

Ibland undrar man om psykologer å sådana yrken är lite som frisörer....
det är väl roligast atat peta i håret på en ung tjej som vill ha lite färg å sprät, än å peta i håret på en gråhårig gubbe med pottfrisyr?

Ja, inte lätt alla gånger att förstå sig på vad som händer bakom pannbenet på dom...
men hon skötte det då inte snyggt måste jag säga.