Idag var vi på förlossningen och gjorde ultraljud, och bebisen ligger i säte. På fredag ska vi tillbaks och se om den vänt sig, och har den inte det så ska dom försöka vända den.
Min fråga är, måste man gå med på att göra vändningsförsöket? Kan man vägra om man absolut inte vill?
Det jag läst och hört om detta har gjort mig jätteskraj, och jag skulle helst slippa känns det som...
Ni som gjort vändningsförsök, vad tycker ni? Är jag rädd i onödan?
Hej
Jag tycker inte du är rädd i onödan, känner du en stark ovilja mot att göra vändingsförsök så behöver du inte göra det.
Jag gjorde ett försök när jag väntade min son och det var ganska så obehagligt tycker jag. Om denna bebis jag väntar nu skulle ligga i säte så skulle jag inte göra om det.
Min son ville inte vända på sig och pga detta så gjorde försöket ganska ont eftersom min son sköt upp sitt huvud i min bröstkorg.
Jag vill inte på något sätt skrämma dig och jag är nästan helt säker på att ett vändingsförsök är riskfritt. De har stenkoll på allt som händer under tiden med hjälp av ultraljud och CTG kurva. Så det kändes tryggt.
Ville bara berätta om min upplevesle.
Skickar en stor kram
Jag har själv aldrig gjort ett vändningsförsök, men en av mina bästa vänner har varit med om det. För henne gick det bra, det var inte så farligt sa hon och det gjorde inte ont. Sedan är det säkert individuellt som allt annat men jag hoppas detta kan lugna något.
Jag tror inte att du måste göra ett försök. Stå på dig och framför allt fråga allt du kan tänka dig. Själv är jag hemskt stickrädd och har allmänt en tendens att stressa upp mig för saker som jag inte har varit med om tidigare. Men jag är i alla fall glad att jag provade för nu vet jag hur det är att bli stucken i handen. För mig gick det inte att vända bebben så jag ska snittas på måndag men det kan ju lyckas. Personligen hade jag hellre fött vaginalt än med snitt, i alla fall som det känns nu.
Gör det du känner för. Stå på dig! Och LYCKA TILL!!
Kramar
Annie
Jag läste i "mammapraktikan" tror jag det var och det låter som ett skämt men det kallades för "norsk vändning". Man skulle pröva på egen hand! Det man skulle göra var att dricka så mycket vatten att urinblåsan blev full. Sen skulle man lägga sig och vänta för att se om barnet skulle vända sig av sig självt. Jag vet det låter helt sjukt, men så stod det. Jag önskar dig lycka till! Kram!
Du har rätt att vägra. De försöker antagligen allt vad de kan för att få dig på andra tankar men stå på dig bara! Jag gjorde det och slapp vändning efter ganska mycket övertalning från en läkares sida. Om det var rätt beslut av mig vet jag inte men ångrar mig inte efter att ha gått igenom kejsarsnittet.
I en bok jag har om att vänta barn står det att man kan försöka med att lägga sig på rygg med stora kuddar under rumpa och ben (böjda knän) flera gånger per dag. Och sen massera varsamt buken i den riktning man vill barnet ska vända sig. Det står att man ska låta barnmorskan tala om hur barnet ligger och visa först. När barnet vänt sig ska man sätta sig på huk för att hjälpa fixeringen. Kanske lite svårt att förklara - för den som har boken är det "Vi ska ha barn" på sidan 338.
Kanske man kan göra en enklare variant - bara ligga på rygg med böjda knän och en kudde under rumpan en längre stund varje dag. Kan ju inte skada i alla fall.
Självklart tvingar ingen dig till ett vändningsförsök, men jag skulle göra ett försök om jag var i samma situation. De flesta som har barn i säte väljer (i samråd med sjukhuspersonalen) att förlösas med kejsarsnitt då det är större risker att föda vaginalt om barnet ligger i säte. Personligen skulle jag föredra vaginal förlossning om det finns möjlighet, mot ett kejsarsnitt.
Vid min förra graviditet gjorde jag en vändning och min dotter föddes sedan vaginalt. Visst känns en vändning men det är inte så farligt.
Lycka till!
Här i Spanien snittar de hellre än försöker vända... Hur är det i Sverige? Visst är det svårt att få snitt där?
Aihnoa: Nej, så väldigt svårt är det inte att få snitt i Sverige; finns det en kroppslig anledning erbjuds det alltid. Ligger barnet i säte tittar de på bäckenmått och ser hur det verkar med vaginal förlossning men erbjuder alltid snitt om mamman vill det (min kusin fick det härom året). Däremot försöker de att avstyra om det beror på t ex förlossningsrädsla och vill då hellre att mamman går till någon av de särskilda mottagningarna för förlossningsrädda. Det är inte populärt att vilja ha snitt av praktiska planeringsskäl heller.
Jag tycker inte det är så konstigt att man är restriktiv. Visserligen är kejsarsnitt idag mycket säkert men det är ju ändå en operation och medför en liten men statistiskt säkerställd högre risk för komplikationer för både mamma och bebis än vid vaginal förlossning. Nu senast har det ju t ex uppmärksammats att risken för sammanväxningar i äggledarna blir lite högre vilket kan göra det svårare att bli gravid senare.
Tack alla ni som har svarat!
Imorgon kl 8.00 e det dags... jag är jättenervös. Jag tror inte den har vänt sig under dom här dagarna, för jag tycker att det känns som att den ligger lika som den gjort de senaste veckorna.
Jag har tänkt mycket på detta, har bestämt mig för att absolut lyssna på läkaren först och vad han har att säga, fördelar/nackdelar mm, och se hur det känns då. Men om det blir så att han tycker att den ska vändas, och jag fortfarande känner samma starka motstånd till det som jag gör nu så tänker jag inte gå med på det.
Det dumma är bara att jag har så lätt att låta mig övertalas av folk, så jag är rädd att om dom börjar argumentera mot mig så kommer jag kanske inte våga stå på mig och säga nej, och kanske göra det mot min vilja iallafall. Hoppas det inte blir så.
Tack än en gång för era svar, kram Jennie
Till Mandy:
Jag blir lite nyfiken, du skrev att du vägrade vändningsförsök, varför ville du inte göra det? Var du rädd som jag eller var det nåt annat?
Jag vägrade, men sedan befann jag mig i 39+2 och jag hade tre faktorer som gjorde att vändningsförsöket sannolikt inte skulle lyckas... Så vi fick tid för snitt dagen efter istället.
Sonen vände sig nämligen från fixerat till säte i 38+4
TeaSpoon:
Vilka faktorer var det som gjorde att det antagligen inte skulle lyckas?
Du får väl se efter ultraljud om barnet ligger tillräckligt "luftigt" för att en vändning skall kunna lyckas. Har man inte så mycket fostervatten brukar det inte rekomenderas eller barnet ligger helt i säte, då minskat chansen oxå. Absolut, lyssna på läkaren men om det inte känns bra så säg det klart och tydligt. Jag tyckte det var jättejobbigt att stå på mig , började gråta, men det gick.
Ja, jag var rädd efter att ha läst och hört mycket negativt om vändningar. Lite opsykologiskt men man vill ju ha så mycket info som möjligt. Sätesbjudningen upptäcktes ganska sent och bebisen låg helt i säte vilket minskade chansen till en lyckad vändning. Sen var det kanske fölossningsrädsla som blossade upp och fick mig lite lättad att det kunde bli kejsarsnitt. När beslutet sen var taget var jag rädd att bebisen skulle vända på sig. Orkade inte börja om och ställa in mig på vanlig förlossning igen.
Hej!
Du behöver ABSOLUT INTE gå med på ett vändningsförsök. Min dotter låg i sätesbjudning, de diskuterade huruvida de skulle försöka vända henne eller inte. De kom fram till att ett vändningsförsök INTE var att rekommendera, så jag fick ett kejsarsnitt.
LYCKA TILL!