Varför säger han inte sanningen?

Kan inte förklara hans beteende annat än att han inte respekterar dig. Varför stannar du kvar i ett sånt förhållande om du uppenbarligen inte mår bra i det? Lämna honom och gå vidare. Det tar ett tag, men så småningom behöver det inte äta upp dig inombords längre.

Varför jag stannar kvar?

Hade någon vridit tillbaka tiden och frågat mig innan jag träffade honom så hade jag hur säkert som helst sagt att jag hade lämnat honom direkt.

Men nu är vårat förhållande så mycket mer än otroheten. Vi funkar jätetbra ihop i allt annat och vi kompleterar varandra hur bra som helst. Vi har även barn ihop vilket gör att jag inte bara vill ge upp. Jag vill kämpa och jag vet att han också vill.

VAd tragiskt! Ledsen för din skull att du fått gå igenom så mkt.
Men glad för er att du ger honom en andra chans.

Troligtvis, när han säger att han inte minns, så vill han bara lägga detta bakom sig och inte diskutera det mer. För han är säkert rädd att om han svarar på dina frågor så dyker det upp följdfrågor. Säkert är han rädd för det.
Att skrapa bort "sårskorpan" så såret blir färskt igen.

Detta kanske inte gäller alla killar, men enligt min erfarenhet så är vissa killar jättebra på att förneka och inte vilja säga hela sanningen av rädslan att såra och förlora dem de älskar.
De vet att de har gjort ett stoooort misstag och därför känner de att förhållandet hänger på en skör tråd, och då kan de gå så långt som förnekande och små lögner för att rädda det de är så rädda om.

Jag hoppas att du med tiden, om du verkligen vill ge honom en chans, också lägger detta bakom dig och bygger upp en ny och säker grund för dig och din man.

Kram!

Jag vill inget hellre än att lägga det bakom mig.. Men som när korten kom då är det svårt att rycka på axlarna.

Tack för kramen den behövs!

kanske dags att lämna honom istället för att sitta här och gnälla, karln är ju en skitstövel

Ja, jag förstår att det måste ha kännts skit att se korten när du väl hade rest dig upp. Det tar ett tag att komma över den chocken också.

Men jag hoppas att det kommer att gå bra för er och att din sambo helhjärtat älskar dig och aldrig mer utsätter dig för något sånt.

Var gnäller jag?

Jag ställer frågor och berätta vad som hänt.

Men jag måste säga en sak till. Du måste inte tvinga dig själv att förtränga och tvinga dig själv att älska honom.

Om du innerst inne vet att du tvingar dig själv och att dina känslor inte längre är äkta, så måste du överväga om det är värt att stanna eller ej.

Jo, jag förstår att du kanske känner det bara är tillfälligt att du känner så. Men ge dig själv tid. Och tvinga dig inte till någonting. SEN känn efter vad du egentligen vill.

Förstår du vad jag menar?

Stanna inte bara för barnens skull. De är inte dumma, det kommer komma en dag då de förstår vad som hänt, och innan dess mår de kanske dåligt just för att de känner av vibbarna men inte kan tolka dem. Tänk också på vilka signaler du visar dem genom att acceptera otroheten. Kanske lär sig dina barn att det är okej att vara otrogna? Nu spekulerar jag i saker som kanske inte händer, men det är värt att tänka på.

Fy fan.. Alltså jag har ju svårt att tänka mig att han älskar dig när han har vart otrogen så mycket.. Dessutom tattuerat in "symboler"..
Han är ju helt klart kär i den här andra kvinnan!
Jag skulle ha sparkat ut skitstöveln omedelbart!

Vårt förhållande är en lång historia och tatueringen kom till i början av vårat förhållande och då hade vi tagit en paus men när vi blev tillsammans igen så berättade han inte om varför han tatuerat sig.

Jag tror nog att han älskar mig för han visar det i allt annat som han gör för mig, han ställer upp till 100 % för mig. Hade han inte älskat mig så tror jag inte han hade valt att bilda familj med mig (han har barn sedan tidigare och vet vad det innebär att skaffa barn).

Däremot så tror jag inte han förstår vad han har gjort mot mig. Såg på dr phil igår och där var det en man som stämde in klockrent på min sambo tom den personliga analysen stämde in omogen, svårt att stå emot impulser (gäller även andra bitar än otrohet), svårt att se konsvekvenser av sitt handlande. Dr Phil sa att om ni ska ha en chans ihop så måste han förstå vad han gjort mot dig, han måste kunna känna hur illa han har gjort dig. Där tror jag min sambo inte riktigt är med men jag skrev ut programet till honom igår och han läste igenom det och blev helt tyst och tagen. Sedan sa han att det var som en pusselbit trillat på plats så rätt var det.

Igår hade vi en heldag tillsammans utan barn och vi pratade inte om det som hänt utan bara var tillsammans och det kändes riktigt bra faktiskt.