Vad ska jag göra? Hålla kvar eller släppa taget? Jag går under snart...
Jag hoppas någon orkar läsa detta och ge mig några råd eller synpunkter... Jag vet verkligen inte ut eller in just nu... Mår så jävla dåligt, är så himla trött och utmattad...
Min sambo, sedan 6 år, lämnade mig i slutet på februari, med förklaringen att han inte visste vad han kände till mig - om det är kärlek eller vana, han vill vara självständig och kunna göra som han vill när han vill utan samvetskval (gå ut, resa etc).
Vi har hela tiden umgåtts ändå, i början lite frostigt och kyligt eftersom jag då var så förstörd och desperat efter honom. Under tiden då jag förlikat mig med detta, då har det blivit bättre mellan oss, vi har umgåtts mer som ett par fastän att vi ej bor under samma tak längre - med mysiga stunder, sex, kramar osv - vi har dock aldrig pratat om några känslor. Jag vill inte vara för på, jag märker att han blir pressad och ryggar tillbaka om vi ses för ofta, om jag är för på när det gäller att träffas, att röra vid varandra osv, så länge det sker på hans villkor så är allt ok.
Nu har vi haft tre väldigt bra veckor, där hans uppförande till och med överträffat mina "förväntningar" och överaskat mig positivt. Vi har till och med planerat en liten resa till sommaren tillsammans, och han har varit förväntansfull och positiv till den.
Sista vecka, efter en lång tids intenstivt umgänge, har jag märkt att han sakta men säkert börjat lacka ur lite. Jag tycker också att det har varit lite för mycket på sistone, men efter denna helgen hade vi inte mer att ta hand om tillsammans och därefter skulle vi få lite andrum båda.
I fredags glömde han sin mobil hos mig - givetvis kunde jag inte undgå frestelsen, jag läste hans sms. Jag visste att han smsade med en tjej från hans jobb, under seperationen, men jargongen på deras sms gjorde mig väldigt ledsen - mycket sötis, gulliga, pussa osv, skrivet på ett sådant sätt som han inte ens skrivit till mig under våra 6 år tillsammans...
Men ok, inget mer med det, jag var lite påverkad av det men jag tog givetvis ej upp något med honom. På kvällen var vi på en fest ihop med andra bekanta, där han var väldigt avig mot mig, pratade knappt med mig alls, snäste nästan av mig, ville ej visa på något sätt att vi har kontakt (inför samma vänner som han för två veckor sedan satt och kramade mig inför).
Vi sågs lite under helgen, han var ute med ett par kompisar, skrev som vanligt till mig ett sms innan han gick och la sig.
Igår var jag hemma hos honom, och han gick ut en stund hemifrån och lämnade igen som mobil - igen kunde jag inte motså att kika. Nu hade han skrivit till henne efter festen att festen var ok, folk var roliga men att ingen var så rolig som hon. Kvällen då han varit ute med sina kompisar hade han skrivit till henne att hon skulle komma (jag vet att de ej ses då hon bor långt härifrån) och han hade skrivit till henne innan han lagt sig - precis som han alltid gjort till mig.
Kände mig jäkligt ledsen efter detta. Frågade honom och bad honom vara ärlig om han träffade någon - det finns liksom ingen mening att ljuga, vi har ju inga måsten gentemot varandra längre. Han sa att han varken träffade någon eller ej heller var intresserad av någon, han fattade att jag läst hans sms (dock tror han/ vet han bara att jag läst de innan festen, ej de som gjorde mest ont - att det ej fanns någon speciellt där på festen och att det hade varit roligare med henne). Givetvis blev han sur, men han sa att han kände på sig att jag läst dem eftersom han visste med sig att mobilen var glömd.
Han säger att han ej vet vad han vill med oss, att det känns för kvävande ibland, men frågar jag om jag ska lägga ner om det inte finns något hopp alls så kan han ej svara på det, ger han mig en svaret att han ej vet vad som sker inom en månad, halvår osv. Han påstår att han ej är intresserad av henne, att han skriver så för att han har det behovet, för att det är kul - det är så kompisar gör säger han.
Han säger att han ibland inte känner att han vill skriva till mig, att det inbland känns påtvingat, inbland gör han det av egen vilja och behov. Jag frågar honom vad han tänker då vi rör vid varandra, myser, har sex - han säger att han vill det, att det känns bra osv. För mig verkade det som han vill egentligen, men att han vill ha en period i sitt liv då det bara är han, han vill åka ut på en längre resa, han säger att det är bara nu han kommer kunna göra det, att han ej kommer kunna och vilja göra detta senare i livet.
Jag vet varken ut eller in... Jag älskar honom, jag vill vänta ut detta, för jag tror att det är en övergående fas. Jag tror att han är så säker på mig, att jag sitter här och väntar på honom att han därför leker med mig...eller? Eller verkar det som han skiter i mig totalt?
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta, jag vill inte ge upp, jag vill kämpa för honom, samtidigt som jag försöker bygga upp ett eget liv men jag lever med hoppet om att det blir vi igen hela tiden...
Vad ska jag tro, och vad ska jag göra???
