AllraFörstaGången

Äldre 29 Jun 19:55

149 svar

Sambons barn hemma med mig om dagarna

Jag är arbetslös och på sommaren så måste jag vara hemma med honom. jag träffade dem när han var två år. Då gick jag i skolan och han på dagis. sen när jag slutade skolan så fick jag vara hemma med honom och det har varit underbart ifrån min sida. Man känner att man har något att göra, man känner sig delaktig i deras liv och vi blev en familj där alla hjälptes åt. Nu är vårat första gemensamma barn på väg och nästa sommar så kommer vi att ha en bebis när han har sommarlov, jag kommer att vara mammaledig men jag kommer granterat att ha tid för båda två. För tänk efter lite.. om din son blir två år och ni får ett till barn hur blir det då?

trööööötter skrev 2007-05-21 22:11:09 följande:

Just nu känner jag mig så trött. Hade aldrig i livet kunnat gissa att det skulle bli så här när jag fick mitt första barn. Jag fick min efterlängtade lilla ögonsten den 27/4-07. Min sambo har ett barn sedan tidigare som är två år nu. Eftersom att jag är mammaledig så får sambons barn bara vara på dagis 15 timmar iveckan. Vilket inte ens blir två hela dagar. Sedan är det upp till mig att ta hand om sambons barn resterande dagar. Detta gör att jag inte kan njuta av mitt nyfödda barn eftersom att det är ganska krävande att ta hand om en tvååring. Hur kan det få vara så här. Förstår om det hade varit sambon som hade varit hemma med vårat gemensamma barn, men inte jag som inte är detta barns förälder. Är det likadant överallt här i Sverige eller?

AllraFörstaGången

Äldre 29 Jun 20:01

#58

dessutom så får ni ju en inkomst om pappan jobbar vilket är ju bättre än om pappan skulle ta tjänstledig eller säga upp sig

AllraFörstaGången skrev 2007-06-29 19:55:56 följande:

Jag är arbetslös och på sommaren så måste jag vara hemma med honom. jag träffade dem när han var två år. Då gick jag i skolan och han på dagis. sen när jag slutade skolan så fick jag vara hemma med honom och det har varit underbart ifrån min sida. Man känner att man har något att göra, man känner sig delaktig i deras liv och vi blev en familj där alla hjälptes åt. Nu är vårat första gemensamma barn på väg och nästa sommar så kommer vi att ha en bebis när han har sommarlov, jag kommer att vara mammaledig men jag kommer granterat att ha tid för båda två. För tänk efter lite.. om din son blir två år och ni får ett till barn hur blir det då?

AllraFörstaGången

Äldre 29 Jun 20:03

#59

okej.. antar at du inte skule kunna tänka dig att skaffa ett til barn när ditt barn är 2år då?

Emma m Theodor skrev 2007-06-27 18:35:23 följande:

Skumt. Bor i Järfälla. Min styvdotters mamma dog när hon var 1,5 år och hennes pappa och jag fick vårt första gemensamma barn när hon var 5,5 år. Hon gick på både dagis och 6-årsverksamhet (+ fritids till 16.30) när jag var hemma. Hade skrikit rakt ut annars. Jag hade bara vägrat. Det var både min man och jag inställda på att kräva och hade gått långt för att få till det. Har inte läst de andra svaren, men jag tycker inte det låter ett dugg rimligt faktiskt. Första barnet är jobbigt nog ändå. Och en 2-åring är inte direkt a-walk-in-the-park att ta hand om...Hoppas det löser sig!

AllraFörstaGången

Äldre 30 Jun 21:07

#67

ja jag håller med dig..
men visste ni att Sverige är det land som lämnar bort sina barn längst tid? till t.ex skola, fritids, dagis o.sv. Hur kan dem andra länderna klara det och inte vi? *undrar*

malinn skrev 2007-06-29 20:57:00 följande:

Handlar nog inte så mycket om hur många år TS vill ha mellan sina barn utan just hur det är att faktiskt bli förälder första gången. Att helt plötsligt kastas in i amning, dålig sömn, blöjbyten och mycket mer kan vara ganska tufft hur mycket man än tycker om sitt bonusbarn. Förstår TS mycket väl att hon vill passa på att verkligen få njuta av sitt första barn som alla andra kan. Det är ju trots allt hennes FÖRSTA!Har själv två år mellan mina tjejer och vet hur det är, det är inte lätt att få ihop det i bland. Sen kan man ju fundera på vad som är mest rätt för bonusbarnet, vad är det som säger att det är mest rätt han/hon ska vara hemma? Förskolan ska göra det som är rätt för barnet.

AllraFörstaGången

Äldre 30 Jun 21:09

#68

ja jag förstår det. absolut. man får väll hoppas att dem har framor och farfar också som han kan vara hos ibland.

joh99 skrev 2007-06-30 11:05:06 följande:

AllraFörstaGången:Jag kan berätta för dig att det är kommunen som gör fel, iaf enligt skolverket.Kommunen kan aldrig TVINGA en vuxen att ta hand om ett barn som den inte är vårdnadshavare för. Att sedan kommunen försöker tvinga på en ett ansvar som man egentligen inte har tycker jag är väldigt fel, men jag förstår att de vill spara pengar...Sedan är det ju väldigt fint att du nu vill ta ansvar för ditt bonusbarn, men du kan aldrig veta hur det blir när ni väl får ert gemensamma barn. Kanske amningen strular, barnet kanske har kolik och du oroar dig osv... Det finns mycket som kan hända som får dig att ändra uppfattning!Jag förstår TS precis, och hoppas det går bra för dig. Hör gärna av dig om hur det går, här eller på min inbox!

AllraFörstaGången

Äldre 30 Jun 21:12

#69

ja presis det är så jag också menar. Jag tror nog ändå att min ambos barn skulle känna sig utanför och ledsen om den fick gå på fritids eller dagis om jag var hemma och gullade med min bebis (om det nu inte är kolik eller nåågot liknande) och det är inget jag vill alls.

mimaer skrev 2007-06-30 11:30:14 följande:

Detta är ett så känsligt ämne... Tycker många ialf.. Jag som själv är "särkulles" barn som det tydligen heter så fint, vilket jag tycker är ett förskräckligt ord att definera ett barn på. Jag tyckte att det var riktigt jobbigt när min pappa och hans nya fru fick barn,kände mig inte som en del i familjen. Jag älskade ju min lillasyster jättemycket och ville inget hellre än vara med henne, mysa och pyssla med. Men jag kände mig bara ivägen, fick inte vara hos dem och min styvmor suckade så fort jag ville ha hjälpmed något, jag var ju liten och fixade inte allt själv. Det som är det jobbiga är att jag var knappt 4 år men kommer ihåg det så väl.. Min kärlek till min lillasyster förvandlades snart till en hemsk svartsjuka och nästan till hat, hårt men när man är liten så är det inte så mycket mitt emellan, antingen gillar man någon jättemycket eller så gillar man inte personen alls. Det är tur att jag blivit vuxen och har tänkt om, jag älskar min lillasyster jättemycket och jag gör allt för henne men tyvärr kan jag bara säga att mina känslor för min styvmor har påverkats. Jag kan verkligen förstå TS, det är jobbigt att vara hemma med en liten bebis och man vill komma in i rutiner som passar en själv och sin nya familjmedlem men var så snäll och glöm inte att sambons barn faktiskt också är en familjemedlem och även om barnet/barnen är litet betyder det inte att de inte förstår och att det inte påverkar dem.. Barn hör allt och är fantastiska på att känna av personer och situationer. Det jag egenligen vill ha sagt är att det är helt ok att känna så och kan väl förstå det till viss del men ni som är i denna situationen försök att se till att inte barnen känner vibbar av att de är en belastning.. Det kan faktiskt påverka er framtida relation...

AllraFörstaGången

Äldre 30 Jun 21:13

#70

synd att du inte förstod vad jag menade.

Emma m Theodor skrev 2007-06-30 12:45:55 följande:

Allraförstagången: Men du har inte ens fått ditt första biologiska barn va? Jag har två. Plus en styvdotter. Kom igen när du vet vad du talar om.

AllraFörstaGången

Äldre 9 Jul 19:31

#75

ja du kanske har rätt.. jag kanske känner helt annorlunda nästa år när jag sitter i den sitsen. det får vi väll se..
alla är olika :) Och tycker olika så är det ju :)

M G skrev 2007-07-05 10:55:40 följande:

Allra första gången:Jag håller med Emma m Theodor. Jag förstod inte heller hur det kändes att få barn o kunde aldrig i mitt liv tänka hur jobbigt det kunde bli. Det är alltid lätt att moralpredika när man inte är i den sitsen o har någon praktist erfarenhet av det.Att låta ett bonusbarn gå på dagis medans man är hemam med sin förstfödde är absolut inte fel. Faktum är ju att hon inte orkar, ska hon då låta bonusbarnet sitta framför tv:n hela dagarna el? Är det inte bättre att de har kvalitetstid när de umgås istället för kvantitet?Du frågar också om hur hon tänkt lösa det vid nästa barn o precis som många andra skrivit tidigare så är det en stor jäkla skillnad på att ha en nyfödd baby o att sedan få en till när man redan gått igenom allt en gång o vet på ett ungefär vad det handlar om.Jag tycker också det är intressant hur det kan vridas o vändas på att det skulle vara hennes snavsar som bonusmamma att vara hemma o ta hand om hans barn. Om mamman orkar så kan hon hämta abrnet tidigare på dagis, men orkar hon inte så är det faktist upp till pappan att ordna så han kan sluta någon timme tidigare den veckan de har sonen.

AllraFörstaGången

Äldre 24 Jul 14:23

#108

Men snälla ni vi, Sverige är det land som lämnar bort våra barn till dagis, skola, fritids o.sv flest timmar. Nästan inga andra länder lämnar bort dem lika länge som vi svenskar. Hemma fruar eller`hemma män? Eller dem som jobbar några % i veckan? I Sverige är det så gott som ute. För här strider alla om högstatus och mycket lön. I sverige går nästan alltid pengarna före familjen. Låta pappan jobba i stället för att ta ut föräldra dagar o.sv p.ga av att han tjänar mest. Varför+ För annars klaarar vi oss i inte?

Vi säger så här. Dte är en famij på en kvinna och en man. Kvinnan tjänar ca; 14000kr/Månaden och mannen 18000kr/månaden. Dem blir med barn och kvinnan tar ut föräldrapenningen därför att dem inte har råd att göra tvärt om? 14000kr + barnbidrag = 15.200kr + mannens föräldra pennging ca; 8000kr = 23.200kr men detta har man inte råd med? allvarligt? Det är ju bara för att dem är vana att leva på 32000kr som dem tycker att det är lite. Men det går att överleva. Tro mig. Detta som jag har berättat om sker hela tiden i svenska hem vare sig det rör sig om 23.200kr eller om 19-20000kr.

Jag tycker att vi svenskar ska ta oss mer tid till våra barn. Umgås och vara hemma mera (beroende på hur mycket man jobbar). Det viktigaste är väll ändå barnen och familjen?

AllraFörstaGången

Äldre 25 Jul 20:34

#116

nej jag tror inte att det är så vi tänker. utan mer att varför inte behnadla sin bonus som sin egen? Om jag får ett till barn så kommer min nuvarande att vara hemma när jag blir förälder för andra gången alltså kan man ha bonusen hemma när man har fått sitt första barn också. Varför behandla dem olika? Men jag förstår hur ni andra tänker också. Ni kanske nyss har kommit in i bilden och inte har hunnit känna ansvar o.sv. Jag känner mig nästan som en riktig mamma åt mitt bonus barn och har funnits i hans liv 5 av 7 år och det är klart att han betyder lika mycket för mig som mitt eget och därför så behandlar jag dem olika. Nu vet ju jag att bonusen älskar att gå på fritids och i skolan i bland så jag skulle inte känna mig dum som lämnade honom där men han behöver ju också vara hemma och det måste kännas dumt för honom att gå på fritids och veta att ja nu är min lotsas mamma och lillesyskon hemma. Jag tror att det rätta sättet är nog att låta bonusen få gå några timmar om dagen 3 timmar ungefär för att leka med andra barn men om den ska vara där längre tid så kommer det barnet att känna att H*n inte är välkommen hemma just då. Att man vill bli av med h*n.

Simben skrev 2007-07-24 20:40:37 följande:

när det gäller din vän IochA så tycker jag sånt är lite fel. för som sagt man hjälps åt i en familj och självklart skulle jag ta hand om min sambons son när han är iväg men om han är iväg hela vår vecka tex så byter vi ju vecka med mamman för det är ju ändå pappan han vill träffa mest när han är hos oss även om jag vet att han tycker om mig och älskar sin lillasyster. och även pappan vill ju inte missa den tid han har med sonen så bara för att man väljer att bonusbarnet ska gå på dagis när man är föräldrarledig betyder inte att man inte tycker om och behandlar honom på ett bra sätt hemma. Men vissa verkar tro att det går som hand i handsken att sätter man dom på dagis/fritids så bryr man sig inte om dom och dom får men för livet. Synd att folk inte tänker längre än så........

AllraFörstaGången

Äldre 25 Jul 20:36

#117

Jag känner mig nästan som en riktig mamma åt mitt bonus barn och har funnits i hans liv 5 av 7 år och det är klart att han betyder lika mycket för mig som mitt eget och därför så behandlar jag dem olika (lika ska det stå)

AllraFörstaGången

Äldre 26 Jul 16:36

#119

Ja men jag vet ju också att han har mycket kompisar här hemma som inte går på hans skola eller fritids. Och han vill ju helst vara hemma med dem också. Sen är det också viktigt att känna att man har sin mamma och pappa i hela livet. Att man har dem nära till hands. På ett fritids eller dagis kan man inte bara ringa när man vill hem, men hemma kan dem leka med alla kompisarna som inte går på skolan. Jag skulle söka fritidsplats åt min bonus eftersom jag ville att han skulle ha något att gå till i fall att jag fick jobb, jag ville att han skulle gå där på morgonen innan skolan eftersom hans pappa ändå åker förbi där på vg till jobbet. Men fick till svar att då måste jag också jobba just den tiden. Jag tyckte det var okej ändå att ha honom om dagarna innan och efter skolan. Har även haft honom alla sommrar då hans pappa har jobbat och han egentligen haft dagis men fick inte gå där. Han ville så klart vara hemma hela sommaren med mig, för det är inte många barn på dagis under sommarlovet.

Simben skrev 2007-07-26 00:55:53 följande:

allraförstagången; min bonusär oxå 7 år och han skulle absolut inte vilja vara hemma med mig och lillasyster hela dagarna istället för att vara på fritids och leka..se så olika det kan vara. Har du frågat din bonus vad han vill?Vi hade så att jag hämtade tidigare men han ville knappt med hem för han hade så roligt där så han bad om att få vara längre och då fick han det och ändå så vill han varje dag ha med kompisar hem och fortsätta leka så jag tror inte min bonus alls undrar varför han inte får vara hemma med mig och lillasyster utan tvärtom...blivit ledsen om han varit tvungen till det. I den åldern är det kompisar och lekar som nästan är det viktigaste och dom skaffar ju sitt kontaktnät för många år framåt på fritids/skola.Sen kanske jag ska säga att om han varit min så hade jag ÄNDÅ velat att han skulle fått gå på fritids mer än 3 timmar men tyvärr inte fått så vi i vår familj och mamman oxå är alla glada över att vi har lagen på vår sida så han får vara på fritids fast jag är hemma.Och i övrigt behandlar jag oxå barnen lika om nån undrar......

AllraFörstaGången

Äldre 10 Aug 01:09

#137

om man blir tillsammans med någon som har barn och bildar familj med den så får man räkna med att ta lite ansvar också. Man vet ju vad man ger sig in på redan innan man blir tillsammans med nån som har barn, om inte annat så vet man det innan man skaffar barn med den personen. Annars så får man komma överäns om sånt innan tycker jag.

Sussela skrev 2007-08-08 23:23:40 följande:

Det är ju helt fel att du ska vara hemma med hans barn?! Varför har han inte dagis heöa veckan till barnet? Aldrig att jag hade tagit hand om min sambos barn på det viset. Varför ta hand om ett barn till som inte är ens eget? Vill man ha ett till att ha hand om så skaffar man sig väl ett själv?!

AllraFörstaGången

Äldre 10 Aug 02:22

#141

Nej. Men jag tycker att det är "fel" tänkt att "Jag skulle då aldrig ta hand om min sambos barn" eller "jag skulle då inte villja tillbringa tid med h*n ensam" Man är ju en familj. Det är ditt barns syskon vi pratar om det är viktigt att förstå. Det är inte bara nån liten människa som man ska skita i bara för att den inte är sin egens.

Flinga 06 skrev 2007-08-10 01:13:56 följande:

Men hallå, du blir inte barnets vårdnadshavare för att du lever med barnets mamma eller pappa. är själv styvförälder och ser min roll som en vuxen medmänniska till barnet.

AllraFörstaGången

Äldre 10 Aug 13:31

#149

Hej jag känner igen det där :)
Blev bonusmamma när jag var 17. Hade aldrig tid att träffa nya kompisar eftersom man inte hade tid eller råd att t.ex gå på krogen som alla andra. Och alla mina vänner sen tidigare försvann dem med för dem hade inga barn sen innan och verkade inte sugen på att umgås med mig när jag var med min familj. It sucks. Jag vet.. skulle göra allt för att kunna ha en kompis som vet hur jag känner, hur det är att ha barn i lite äldre ålder, för min bonus är ju ändå 7år! Men hur stor är den chansen? Jag känner mig unik att vara i 22års åldrn och vara bonus mamma till ett barn i skolåldern. Det är trist. Alla på hans dagis eller fritids eller skola, alla mammor är mycket äldre än jag. Inte ens i närheten av 30.. sååå trist :/

leify skrev 2007-08-10 08:55:25 följande:

ibland blir jag så jävla trött på alla moral kärringar jag har bara läst igenom sista sidan men jag antar att brödsmulan har en del anhängare ..... jag har tre bonusar och en bio son när min son föddes så var hans yngsta syskon 4 år och för mig var det självklart att hon inte skulle vara hemma med mig hela tiden jag hade precis fått mitt första barn och hade genom gått en skit jobbig förlossning jag behövde all tid i världen för att klara av att vara mamma ...när jag valde att leva med en man som hade barn sen innan så valde jag självklart att leva med hans barn också och det gjorde jag med glädje ! jag älskar mina bonusar och skulle göra allt för dom ..... det är inte det som det handlar om !!! det handlar om att när man väljer att bli bonusmamma så väljer man bort mycket annat ( jag säger inte så för att jag tycker synd om mig själv utan för att det är ett faktum ) jag blev 3 barns mamma på ett bräde och tog från start fullt ansvar för barnen !!!! det gjorde att min vänskapskrets krympte eftersom jag inte hade tid att umgås i alls samma utsträlning som tidigare ingen av mina gamla vänner har barn ... jag fick göra avkall på många av mina saker pga att det inte funkar ekonomiskt att glida runt när man har tre barn osv ...... och jag gjorde detta och mycket mer utan att gnälla klaga eller ifråga sätta att det skulle vara så eftersom jag hade gjort ett medvetet val att leva med en man som hade barn .....men när jag blev gravid så bestämde jag mig för att yngst tjejen skulle gå mer än 15 timmar i veckan på dagis vilket man ju har rätt till som många andra här i tråden redan skrivit .... hon var hemma med mig ca en dag i veckan från det att pojken var 4 mån innan dess gick hon på dagis som valigt ( inte fulla veckor dock ) jag kände att eftersom detta blir mitt enda egna barn så vill jag njuta av det som alla andra första gångs mammor gör .... och ändå var det ju mer styr för mig eftersom man ju vill fixa och dona med mat och städ tills dom andra kommer hem .....om man känner som nybliven mamma att man vill vara hemma själv med sitt barn så ska man vara det det har man all rätt till och ingen ska få ge en dåligt samvete för det !!!! det betyder inte att man är en sämmre bonus mamma !!!!!

Sambons barn hemma med mig om dagarna

INNEHÅLL