Vad ska man göra?! Tonåringar.....

Carla!!
Jag har 2 bonustjejer på 15 och 13 och det funkar till största delen rätt bra, men det blev skillnad på vårt förhållande när den äldsta blev 13-14. Dels bör man hålla i huvudet att det finns INGENTING så själviskt som en tonåring =0) Hela världen kretsar kring dem och allt ska vara till deras fördel. Och blir det inte så är det SLUUUUTET på livet *skratt*. Nå...att veta detta hindrar ju inte att man mår dåligt över hur de får en att känna sig! Jag tror det är så här för alla i deras omgivning. Skillnaden för oss bonusföräldrar är i min mening detta: Vi får sällan den ovillkorliga kärleken eller för den delen har inte heller den för våra bonusbarn. Även om vi älskar dem så är det inte på samma sätt!
Vad jag försöker säga är ju att det är lättare att leva med ovanstående så länge barnen uppför sig och är "barnbesvärliga". Tonårsbitcheri spelar på våra osäkerheter och därför blir det svårare.

Ja...detta blev en massa teorier jag funderat på ett tag =0) men det jag tror är att fortsätt prata men henne om allt möjligt. Fortsätt sätta gränser som NI (du och pappan) är överens om. Det är jätteviktigt att HAN visar att ni är en enhet....annars är det väldigt lätt att en tonåring bara struntar i en! Man måste lära om dom från början att visa respekt för andra tror jag!

Jag tror fullt och fast på att man någon gång får tillbaka det man investerar....om än inte på det sätt man kanske tänkt sig och det är nog det som är konsten som "förälder"! Att kunna ha tålamod och vänta och sen upptäcka när man får uppskattning....för den kan vara väldigt förtäckt =0)

/Nika