JA jag tycker att det är orättvist!

Instämmer!!!

Vi kämpar, gråter, längtar, sörjer, bråkar med våra älskade för att vi är så förtvivlat trötta i själen av barnlösheten att den t o m stundtals riskerar våra förhållanden, fortsätter kämpa, gråta, längta, sörja och på något underligt sätt finns hoppet fortfarande kvar...Inga barn är så efterlängtade, önskade och saknade som de barn vi ännu inte fått chans att bli föräldrar till...

Ideligen möts vi av oförstående medmänniskor som glatt triumferar ut att "oj, det tog sig visst på första försöket" eller "åh, jag vet precis hur du känner (om barnlösheten). Vi fick försöka flera månader (typ tre) innan jag blev gravid". Vi tiger, biter ihop, och försöker inte visa hur ont det gör... Så skönt att få skrika lite.. Det är f-bannat ORÄTTVIST!!!

En stor kram till alla vänner här, som alltid tröstar och stöttar varandra. Är glad att vi hittat varandra här! *KRAM*