Hallucination av lustgas?

inte jag själv men min svägerska trodde hon var död:) och min mamma åkte tåg;)

Jag har. Jag trodde jag jobbade på ett badhus och alla som kom in skulle betala... var måttligt arg för de gick förbi mig...

Jag hade bett om att inte några blivande bm skulle vara med vid min förlossning...
När jag låg där och krystade så hörde jag röster i rummet varpå jag sa till BM:
-Var snäll och ta ut människorna härifrån!
BM: - Det är ingen här mer än du och Martin...
Varpå jag svarade ganska argt:
-Men jag hör ju att det är folk här inne, jag hör ju att de pratar!

Då gick hon för att kontrollera vad det var...
En radio på andra sidan rummet som spelade så låg musik att de inte själva hörde nåt.

Sen när Martin viskade i mitt öra:
-Vad duktig du är...
Så sa jag argt till han:
- Sluta skrika i mitt öra!!!

Lustgasen gav tydligen mig nån superhörsel a´la Superman!

utdrag från min förlossningsberättelse

"Vid sju på morgonen tog de hinnorna så att vattnet gick. En kort stund efter det så tog jag en överdos av lustgasen så att jag "försvann" en stund. BM och sköterskan försökte bända loss masken från mig men det gick inte. Jag hade fått ett sådant krampaktigt tag i den så de fick stänga av den. Under tiden så hade jag en fruktansvärd dröm om att jag föll ner i en spiral som blev smalare och smalare hela tiden och längst ner var döden. Och jag föll ner och dog och allt blev tyst. Det var så verkligt att det tog en lång stund efter jag var tillbaka för att förstå att det bara var en dröm. Eftersom BM och sköterskan stod vid mitt ansikte så såg jag inte min sambo och höll på att få panik igen. Jag var helt groggy och tappade helt fokus på tiden. Men enligt förlossningsrapporten så började mina krystvärkar vid 09.42 och då satte de in värkstimulerande dropp för de tyckte inte att värkarna kom tillräckligt tätt. Klockan 10.00 prick, hörde jag Adam och Gry säga Alsing och Forsell out på radion och likaså var Meja out. "

antar att man kan säga att det var som en hallucination. Otäckt verklig och nu är jag livrädd för döden.

Jag hade lite konstiga känslor. Jag visste att jag satt i "pappastolen" och att jag hade värkar, men på något vis så kändes det som att jag åkte karusell eller svävade.

Det var lite läskigt, men ändå skönt eftersom jag kunde prata som vanligt med sambon och förlossningspersonalen.

Helt kort tyckte jag BM pratade tyska med mig.. men det gick över fort o sedan hände inget spec under den resterande tiden..