Har nu upplevt min drömförlossning! Var rädd att denna skulle gå lika fort och att jag inte skulle kunna ha ngt som helst koll på läget. Det blev tack vare igångsättningen helt perfekt!
Blev igångsatt i måndags morse (1 dos gel) och kännde värkarna komma smygandes. Tappen mjuknade tillräckligt för att man skulle kunna ta hål på hinorna vid 3 på eftermiddagen. Detta gjorde visseligen fruktansvärt ont men gick över ganska snabbt.
Värkarna var inte så starka och dropp sattes. Jag kunde fortfarande andas mig igen dom och kännde att jag hade total koll på läget!
Varje timme kollade dom hur pass mycket jag hade öppnat mig men inget hände
Stod helt still vid 4 cm. De ökade droppet och lustgasen blev en god vän!
Fram mot kvällen fick jag bada en stund för att se om det kunde få mig att slappna av och öppna mig mer. Utan resultat. Fick då en sömntablett en bricanyltablett och en alvedon så jag kunde spara på krafterna tills dagen efter. Sagt och gjort somnade jag mellan värkarna och vid 4 på natten avtog dom helt vad jag kan komma ihåg...
Halv 8 var det dags igen, droppet sattes på igen och denna gången känndes det annorlunda. Värkarna gjorde ont och jag fick nästan börja med lustgasen direkt.
Vid halv 11 konstaterade dom att inget hänt och då bad jag om EDA:n vilket visade sig vara det bästa som hänt
!
Läkaren var toppen och jag kännde bara av ett lätt obehag då han satte den. Supersmidigt!
Värkarna känndes men gjorde inte ont ALLS! Någon timme eller två senare var jag öppen 6 cm. Och en timme efter det 7. En kvart efter det var det skifte bland personalen och min BM ville då redan känna efter. Det gjorde hon och då var det bara en liten kant kvar. Efter några få värkar till så var kanten borta och jag kunde känna hur krystvärkarna kom.
Tog i för kung och fosterland och 14.52 föddes min andra prins!
Allt fungerade toppenbra! Jag kunde hålla mig lugn och var helt vid medvetandet när jag fick honom på bröstet. Lite paff är man nog ändå så här i efterhand eftersom det tog så lång tid! Det trodde varken jag eller personalen.