Blev uppsagd idag, vad har jag för rättigheter!?!?!
Blev inkallad på chefens kontor vid 9-tiden. Han stängde dörren om oss och sen förklarade han att han är tvungen att låta mig gå pga arbetsbrist. Att min position i Sverige måste upphöra eftersom han måste anställa en person i Finland. Har pratat med min svärmor som executive assistant på ett av Sveriges största företag att när de säger upp folk så är det som regel att man har med en facklig representant, en från HR och en från företagshälsovården. I mitt fall var det bara jag och chefen, alltså ingen från HR. Är tyvärr inte fackligt ansluten. (Dock med i A-kassa)
Jag blev så upprörd så jag började givetvis storböla och hulka så jag hörde inte så mycket var chefen sa mer än att han gav mig ett papper jag skulle skriva under. Signerade ingenting. I papperet stod det att jag egentligen har 1 månads uppsägningstid, men att de ger mig 3 månader med arbetsbefrielse. Har jag rätt att börja jobba på nåt annat ställe och ändå få betalt från företaget under denna perioden? Sen stod det att jag inte har rätt till återanställning, men det kollade jag upp i lagen om anställning att det har jag visst rätt till om jag tolkat alla paragrafer korrekt.
Vad som är pissigt är att jag känner mig som en påse sopor som chefen bara kastat ut genom fönstret. Jag och min ena kollega är dom som byggt upp kontoret på det administrativa planet, allt man kämpat för känns som det är värt en piss i havet!!
Han sa också att han tyckte det var bäst om jag gick på dagen eftersom det skapar dålig stämning på kontoret att låta en uppsagd jobba kvar. Mycket otaktiskt sagt! Plockade ihop mina saker inför mina chockade kollegor, alla med samma arbetsuppgifter men anställda före mig. En med ynka två veckor!!!! Samt en som jobbat längre inom koncernen men inte på sin nuvarande post.
När jag gick in till chefen för att säga adjö sa gubbjäveln: "Känns det bättre nu?". Jag höll på att smälla av!!! Vad fasen tror han, att jag ska hjula ut och skjuta champagnesalut?!?!?!??! Jag sa: "Det var ju också en jävla fråga!!", sen vände jag på klacken och gick!
Vad har jag för rättigheter egentligen, när jag inte är med i facket?
Usch, nu när jag i alla fall fått liiiiite distans till det hela vet jag att jag har två val.
1. Gräva ner mig och tycka synd om mig själv och vänta på att nån knackar på dörren och erbjuder mig ett jobb.
2. Tycka synd om mig själv i ett par dagar, för att sen inse a "shit happens", livet går vidare och att jag är en ambitiös tjej som faktiskt är attraktiv på arbetsmarknaden.
Känner jag mig själv rätt så väljer jag nr 2.