Herregud, vad ska jag göra?? Min älskade mamma har dog av cancer för 1 vecka sedan.... Mitt hjärta är så tungt av sorg, jag årkar snart inte bära det. *gråter* mamma, mamma varför var du tvungen att dö? Jag har inte äns gått ut skolan och börjat mitt vuxen liv. Jag behöver din kärlek i mitt liv. Jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Jag lider med dig. Jag har min mamma kvar men det är min stora skräck att hon ska försvinna. Skulle jag kunna skulle jag krama om dig hårt. Har du någon annan som kan ta hand om dig lite extra nu? KRAM
Beklagar verkligen sorgen 
KRAM!
Beklagar sorgen!
Min pappa dog för två år sedan nästan precis och jag vet hur det känns.
Beklagar sorgen, TS. Din mamma kommer alltid finnas i ditt hjärta. I början så kommer det kännas som om hon är långt, långt borta - men med tiden så kommer du förstå hur nära du har henne. Dina händer kommer att bli lika hennes händer. Hon finns i dig och hos dig. Hela tiden.
vet hur det känns.. förlorade min pappa i nov-06
beklagar sorgen
Beklagar sorgen!
Beklagar sorgen
*kramar*
beklagar verkligen!
Beklagar sorgen!
Lider verkligen med dig.. Vet hur det är att förlora sin mamma. Jag gick sista terminen på gymnasiet när jag en dag fick komma in till skolsyster och få reda på att mamma hade somnat in. Vi förlorade henne i lungcancer, KOL.
Det är nu nästan 4 år sedan och jag saknar henne så enormt mycket..
Försök att prata om det.. så mycket som möjligt och som du orkar. Det är super viktigt. Jag gjorde det inte, jag förträngde det hela tiden och nu mår jag som jag gör.
Det är först nu som jag inser att hon verkligen är borta och att hon aldrig mer kommer att komma tillbaks.. det är först nu jag kan prata om det med andra.. och det är först nu som jag går och pratar hos en psykolog.. Och jag tror det kommer att hjälpa mig att placera alla känslor, prata om tomheten och fylla ut det med nya minnen, min familj.
Sen vet jag också att hon alltid finns här, hon tittar ner på oss och nu är hon en vacker skyddsängel från ovan.
Vill ge dig en stor famn med styrkekramar, ingen förstår vad du går igenom som själva inte förlorat en mamma eller en nära anhörig. *Kramar om hårt*
Om du vill prata, så finns jag här!