Skapar vi blyga och osäkra barn genom våra sovvanor?
Vi har gjort det sämst tänkbara. Vi började att mysa vår älskling till sömns och när vår sötnos mer agerat monster har vi övergått till 5-minuters metoden. Därefter har vi friskt blandat mellan gullning till sömns och 5-minuters metoden. Således kommer vi att få en totalt konfys unge.
För det är egentligen det enda vi vet, att vi föräldrar senare kommer att få skulden för våra barns beteenden. Vi har därför beslutat att hela barnbidragspengen skall gå till en "psykolog terapi fond" för att reparera föräldrars skadliga påverkan på vårt barn.
Det gäller att vara förutseende.
Tillbaka till ämnet. Vad jag förstår så verkar även 5-minuters barn vara glada, nyfikna och inte minst pigga, ibland mer så än barn som har svårt att somna in med föräldrar som hanterar minsta gny från barnet. Det kan inte vara lätt för ett barn att tolka en trött och till slut irriterad förälder som något positivt heller, eller? Så är i sådana fall inte 5-minuters metoden att föredra?