Extreme babymakers, fortsättningstråd

Jag startar med att skriva alla nojjor. Tänk vad svårt det är för hjärnan att tro på att det verkligen är sant. Att plusset verkligen var ett plus. Att jag inte hallucinerade. Var tvungen att testa igen. Denna gång med vanliga cb. Strecket kom innan kontrollstrecket. Superstarkt. Jag har sparat det och kollar då och då fast man inte ska kolla efter 10 min. Imorgon ska jag testa igen. Då med klinikenstest på min riktiga testdag.

Är trött, illamående och mina händer har redan somnat. Jag bestämde mig för att jag inte kan oroa mig för missfall. Jag vill glädjas. Det som sker det sker och jag kan inte påverka detta. Nu vill jag bara njuta.

Vul den 25/6. Spännande och läskigt. Då bedömmer han om jag kan sluta med hormonerna.

Hej hej! Ja visst är det svårt att förstå? Jag har inte heller fattat det än... undra när man gör det egentligen?

Hej hej! Ja visst är det svårt att förstå? Jag har inte heller fattat det än... undra när man gör det egentligen?

Kanske när den kommer ut???

Ja DÅ borde jag väl fatta?! Eller....? Har du fattat att du har LillFisen?

Jag tror det men ibland när jag tittar på honom börjar jag nästan gråta över att han finns, att han kom till oss. Ett mirakel. Jag är verkligen helmesig.

När vi var uppe och skrapade fönster på vår övervåning sa Fisen "Här ska besi sova" och pekade in i gästrummet så han har nog snappat upp lite. I alla fall att vi har pratat om en bebis. Han fattar nog inte konceptet.

Åhh, jag blir tårögd... Vad charmigt. Är han tre år nu?

Ja du ser, och du förväntar dig att jag ska inse att jag är gravid?

Han fyller tre i juli. "Är tor kille nu".

Hehe... sötnos! Godnatt på dig. Kram

God natt.