• Anonym

    Gravid med 2:an och vet inte riktigt om det känns bra...

    Jag har en son som snart fyller 2 och är nu i början av (7 v)graviditet nr 2. Med första tog det lååång tid (ca 2 år) att bli gravid. vi startade medvetet tillverkningen av 2:an, men trodde ju aldrig att det skulle bli + efter ett (!) försök...

    Jag vet inte riktigt hur jag känner inför denna graviditet, men jag känner mig inte riktigt glad och vill helst inte berätta för nån... Jag har nog inte riktigt har fattat att vi ska få en till än. Jag är dessutom så trött (pga graviditeten antagligen) som jag aldrig har varit och kan inte förstå hur jag ska _orka_ med ett barn till...

    Till råga på allt känner jag dåligt samvete för mitt första barn... min lilla älskling... känns nästan som att jag sviker honom.

    Jag vet att jag är lite knäpp och jag vet att det kommer att bli bra till slut, men jag undrar om det finns fler som inte blivit riktigt glada direkt när graviditeten med 2:an var ett faktum... Hur blev det sen? Blir man gladare när tröttheten lagt sig och man börjat fatta mer?

    Är jag normal?

  • Svar på tråden Gravid med 2:an och vet inte riktigt om det känns bra...
  • Maggis

    Du är helt normal.

    Tror att det är en ganska vanlig reaktion; har hört flera som berättat om liknande reaktioner när de fått reda på att de är gravida med 2:an.

    En av mina vänner började gråta när hon testade positivt, bland annat, och hon är troligen den mest sunda och normala människa jag känner.

    Vad gäller farhågorna att du inte ska orka två; så tänkte jag med. Graviditeten (tvåan) var hemsk med enorm trötthet och ett ständigt illamående. Där och då var jag ytterst tveksam till hur jag skulle mäkta med två barn. Samtidigt hade jag ständigt dåligt samvete över att min förstfödde hade en trött och sur mamma som inte orkade vara som vanligt. Men det har gått jättebra och jag upplever inte två som jobbigare än ett. Snarare tvärtom.

    Det kommer gå bra, ska du se. Tillåt dig själv att ha de känslor du har och försök ge dig själv lite utrymme. Det är ju trots allt en omställning att vänta syskon, lika mycket som att vänta det första barnet.


    //Maggis
  • Anonym

    Tack för ditt svar, vad snäll du verkar vara... Det är faktiskt skönare än man kan tro att få höra att man är normal och att andra tänkt likadant...

    Tack

  • Anonym

    Fler som har funderingar kring detta?

  • Anonym

    känner igen det där. jag hade mycket såna känslor och ångest inför barn nr2. (min 1a var 2,5år när 2a kom)
    kände mig orolig inför det kommande.
    men kan säga att det släppte när nr2 föddes och allt har gått såå bra. barn1 är jätteglad i sitt syskon och vi gör ju vårat bästa man kan för att nr1 inte ska känna sig utanför.

  • Anonym (samma här!)

    ts: kunde varit jag som skrivit trådstarten! har nyligen plussat, en oplanerad graviditet om man nu kan säga det när man använder avbrutet som preventivmedel
    Har inte alls kännt mig glad, varit jättetrött, illamående och känner oxå dåligt samvete mot vår lilla tjej, hon kommer vara 22 mån när den andra föds.
    känner mig dålig och knäpp som inte är glad men hade vi fått välja så hade vi väntat till efter sommaren. men nu är vi liksom utvalda så då går ju inte det.
    Känner oxå att nu har vi klarat så mkt med lillan och nu ska vi börja om igen! klara allt igen, men med ett större barn vid sidan om.
    Tror oxå det kommer bli bra, och känslorna kommer väl lägga sig på plats snart. såg faktiskt den lill* på vul idag och då kände jag lycka och blev gråtmild, men har fortfarande dåligt samvete och är orolig för att jag inte pratar om det hela tiden och är superglad.
    Så jag tycker då inte att du är konstig

  • Anonym

    Tack för era svar. Verkar vanligare än man kan tro att känna så här. Skönt o höra att det blir bra ändå. Ska också på vul snart och försöker vänta med att berätta tills efter det.

  • Anonym

    *puffar upp igen...* Känns ff inte helt bra... Ibland känner jag mig förväntansfull, men oftast känner jag typ ingenting för denna graviditet. Ska på vul idag och hoppas på att få lite mer positiva känslor. Är det kanske bara så att det inte är samma sak att vänta 2:an som det var med 1:an...?

  • Anonym (Jag med)

    Jag är också gravid med 2:an (oplanerat), och känner precis samma sak. Jag ORKAR inte vara glad, min stackars man gläds just nu mycket mer än vad jag gör Detta gör att jag får dåligt samvete, och att jag mår ännu sämre. Jag tänker mest på hur jobbigt allt är/ska bli, och har jättesvårt att se de positiva aspekterna av ett barn till. Känner mig verkligen hemsk

  • Anonym (inte glad)

    Jag plussade i april. Det var oplanerat (ja, vi använde p-medel och dagen-efter-piller) och jag fick panik. Jag vill inte ha ett syskon än på ett bra tag. Så jag gjorde abort i v 7.

    Ibland undrar jag om jag någonsin kommer vilja ha fler barn? Jag blev oplanerat gravid (ja, det var p-medel då också) med nummer ett, så jag har aldrig längtat efter eller planerat för att få barn.

  • Anonym (!)

    jag är med dig totalt, sitter i samma sits och har storgråtit över att jag tror att jag inte kan älska något barn lika mycket som ettan!!

  • Anonym (undrar?)
    Anonym skrev 2007-06-13 14:58:44 följande:
    Jag har en son som snart fyller 2 och är nu i början av (7 v)graviditet nr 2. Med första tog det lååång tid (ca 2 år) att bli gravid. vi startade medvetet tillverkningen av 2:an, men trodde ju aldrig att det skulle bli + efter ett (!) försök... Jag vet inte riktigt hur jag känner inför denna graviditet, men jag känner mig inte riktigt glad och vill helst inte berätta för nån... Jag har nog inte riktigt har fattat att vi ska få en till än. Jag är dessutom så trött (pga graviditeten antagligen) som jag aldrig har varit och kan inte förstå hur jag ska _orka_ med ett barn till... Till råga på allt känner jag dåligt samvete för mitt första barn... min lilla älskling... känns nästan som att jag sviker honom. Jag vet att jag är lite knäpp och jag vet att det kommer att bli bra till slut, men jag undrar om det finns fler som inte blivit riktigt glada direkt när graviditeten med 2:an var ett faktum... Hur blev det sen? Blir man gladare när tröttheten lagt sig och man börjat fatta mer?Är jag normal?
    måste bara fråga dig en sak, när ni började planera syskon, så hoppas jag ni räknade med att det kunde ta på första försöket? och var glada på tanken att skaffa barn igen?
    men när du blev gravid så kom alla hormoner och symtom att du vart trött och kände dig inte lika pepp, som innan du var gravid?

    eller var det så att du trode att det skulle ta längre tid och utgick ifrån det, men vart besviken när du fick reda på att du vart gravid så snabbt?

    måste bara fråga :P
    om ni ens fattar vad jag menar :P
  • Anonym

    (undrar?) Jag räknade inte med att det skulle ta sig på första försöket eftersom det tog så lång tid sist, men vi var glada över tanken att skaffa barn. Om jag inte hade blivi gravid så tror jag att jag hade blivit ganska besviken och längtat till nästa gång det var dags att försöka igen, vilket kanske hade varit bra.
    Nu är jag som sagt jätte-trött och humörstyrd och lättrörd och känner mig inte alls på topp. Det är nog svårt att glädja sig riktigt då...

    Var på vul igår och det var faktiskt riktigt kul! Jag blev jätte-glad när jag såg den lille och det kändes faktiskt riktigt roligt att vara gravid för en stund!

  • bambigirl

    Vi plussade i februari, vår son var då 6 månader. Vi hade planerat det, men trodde dumt nog inte att det skulle ta sig så fort... Första två-tre månaderna kände jag mig väldigt dubbel och kunde inte riktigt glädjas, var mest orolig och nervös. Nu (i vecka 25) känns det jättebra och jag längtar verkligen efter det lilla pyret. Tog helt enkelt lite tid för mig att vänja mig...

  • happy family

    hahaha jag kände likadant. vår dotter va ca 8 mån när vi plussade. trodde inte heller att det skulle gå så fort att bli gravid igen. men när det hade lagt sig så var lyckan enorm.
    så nu har vi två små prinsessor en på 18 månader å en liten på 3 veckor. det är helt underbart. å tänk viken otrolig glädje de kommer att ha av varandra sen när de blir lite äldre.

    Lycka till!! det kommer att bli jättebra!!

  • happy family

    Ps man älskar verkligen båda lika mycke å man har tid för båda barnen! inte på samma sätt kanske men man får hitta på andra saker med den stora. vi brukar titta i böcker eller titta på film när jag ammar så hon får vara med. då känner hon ju sig delaktig oxå. så det är inga problem att få en till.
    Ds

  • Anonym

    Du är inte ensam om att känna så. Här är en till. 

  • Anonym

    Tack alla snälla för era svar. Det känns verkligen skönt att få höra att fler känt likadant och att det blivit bra ändå.

    Tack!

  • JaninaH

    jag var 2 månader när min mamma blev gravid med bror! det ni ;)


    Våran högsta önskan är att bli gravida! Låt det bli våran tur!
Svar på tråden Gravid med 2:an och vet inte riktigt om det känns bra...