*Min kompis sa just att hennes pappa har cancer

Fråga henne, säg att du är jätte ledsen för hennes skull, att du inte ens kan tänka dig hur det måste kännas. Fråga hur hon vill att du ska bemöta henne, "vill du att jag kommer över, eller vill du vara själv?" osv..

Det du kan göra är att finnas till för henne. Hennes sorg kan du nog inte ta bort. .. tyvärr. Men om du känner att du vill fråga om du ska komma till henne, så tycker jag att du ska göra det. Jag tror inte man kan göra fel. Berätta för henne hur du känner, så kanske det blir lättare att hitta ett bra sätt att förhålla sig.

Sånt är jättesvårt! Det bästa du kan göra är att finnas där. Prata om hon vill, men börja inte specialbehanda henne eller trippa på tå för henne eller så. Åk till henne, om det känns rätt och hon vill det.

Var ett stöd, men fortsätt vara "normal" och bara var hennes kompis.

Hon bor 65 mil bort... så det skulle vara om jag tog ett tåg i helgen och åkte.. Men å andra sidan kanske hon vill vara ensam med sin pappa.. Usch vad svårt..

Fråga henne, helt enkelt. Om inte annat så uppskattar hon säkert omtanken. Påpeka att det är hon som bestämmer om du kommer eller inte, att du förstår lika mycket om hon vill vara ensam.

tack för hjälpen..

Min pappa fick cancer och dog när jag var 19 år. Det bästa var kompisar som fanns där - ringde och hörde hur det var och bara fanns om jag ville prata. Vad jag inte gillade var kompisar som blev "rädda" för mig och drog sig undan för att de inte visste vad de skulle säga. Min bästa vän, som jag varit kompis med i fyra år när det hände, skickade blommor till pappas begravning, men hörde inte av sig till mig alls, för hon vågade inte... Jag visste inte riktigt hur jag skulle förlåta det.

Hon är 19 nu, och han är redan sjuk i tarmarna osv... Jag ska prata med henne. Vi pratar ju inte regelbundet men jag får skicka små sms o så ibland nu så hon vet att jag finns där också... Fy vad sorgligt det är.. speciellt eftersom hon inte har sin mamma heller, hon går antidepp medel och det är hon som får trösta sin mamma efter det här (trots att de är skilda sen hur många år som helst)

Du är för liten:

Jag upprepar det som andra sagt här. Fråga din vän om hon vill ha dig där nu, erbjud henne din omtanke. Hör av dig till henne ofta och fråga hur hon har det och finns där för henne. Jätte viktigt! Min mamma gick bort i cancer för 2 år sedan och tyvärr så försvann en del vänner i samband med hennes sjukdom. Det är då man märker vilka som är ens riktiga vänner. Jag är säker på att du är en jätte fin vän som hon värdesätter mycket högt.

Kram på dig!

Jag tror det räcker för stunden om hon vet att du finns där o lyssnar om hon behöver prata av sig....

Jag har själv mist både pappa o mamma i cancer, samma år dessutom så jag vet hur det känns att ha en sjuk förälder....Jag orkade inte vara social osv men jag visste att mina vänner fanns där om jag behövde dem....