Stöd i nöd :-D

Min första förlossning var hemsk! Jag hade inte ägnat den så mkt tankar innan, utan fokuserade på mitt lilla barn som jag kämpat i många år för att få. Förlossningen var bara nåt jag skulle igenom för att få möta mitt barn. Det var dumt gjort... Trots den jobbiga förlossningen gjorde vi ett ivf-försök när min son var 10 månader och jag blev gravid igen. Trots att det var såå planerat och jag verkligen ville bli gravid igen, så var min första tanke "Nej, nu måste jag föda barn igen!". Tog upp detta med min bm och fick remiss till Aurorasamtal. Där fick jag rådet att prova Yoga för gravida, vilket jag gjorde. Det var jättebra! Trots att jag var såpass långt gången i graviditeten att jag inte ens skulle hinna gå klart kursen. På Yogan får man öva på att gå in i smärtan och hantera den istället för att bli rädd och spänna sig. Man övar sig på att fokusera där det gör ont och andas ut smärtan. Låter lite flummigt, men det fungerar jättebra. Jag använder det även nu om jag gör illa mig ordentligt. Jag läste även Anna Wilsbys bok "innan du föder", vilket var ett bra komplement till Yogan, liksom avslappningsövningar.

Jag var fortfarande inte helt övertygad om att klara det, men ville absolut inte ha ett snitt, dessutom ville jag inte heller ha epidural. Visst gjorde det ont att föda barn nr 2, men det var en helt annan upplevelse. Jag kan sammanfatta det med att när jag födde nr 1, så sa jag till min man att "njut nu, för det här kommer aldrig att hända igen". Medans jag under min andra förlossning tänkte att "fan nu ligger jag här och har så här ont igen och troligtvis är jag så dum att jag kommer att göra det igen"

Väntar nu nr3 i slutet på augusti och känner mig rätt lugn inför denna förlossning.

Kram
Linda