Tips! Ta kontroll!

Jag är gravid för första gången och Damien, min son, ska ploppa ut 9 september enligt beräkning.

Jag har fobi mot sjukhus, smärta och kejsarsnitt. Inte slår jag klackarna i taket åt vanlig förlossning heller. MEN:

Under de här månaderna jag varit gravid har jag läst allt jag kommit över. Jag har funderat mycket över vad som skrämmer mig och bearbetar det genom att diskutera med andra och min sambo.

Det bästa tipset vi kan ge är profylaxkurs (kostar men värt varenda öre!!) och boken "Innan du föder" av Anna Wilsby

Boken ger konkreta tips om hur man kan få positiv upplevelse istället av sin förlossning och profylaxkursen skapar förutsättningar för att du och din parnter ska bli ett team - ni ska träna ihop så att man verkligen kan slappna av och då minskar smärtan betydligt (om man tränat ordentligt). Min sambo är taggad, vet vad han kan göra och är aktiv. Han ska sköta allt utom själva andningen och avslappnignen som är min enda uppgift, och han kommer att hjälpa mig om jag spänner mig elelr får panik. Han vet vad han ska göra genom träning. Han kan se om jag spänner mig, andas avslappnat, massera och röra mig. Han vet att jag behöver mat och dricka ofta, han vet att jag ska kissa en gång i timmen under förlossningen och har olika sätt att lugna mig om det skulle behövas.

Profylaxkursen kostade oss 1790 kr (profylaxgruppen.se) och är fantastisk. Många praktiska övningar man inte kunde ta till sig enbart genom boken. Annars bygger kursen på boken. Jag ahr även sett att en DVD finns, vet ej om den är lika bra. Man kan ju inte fråga t ex!

Jag har visserligen inte själv fött barn än. Men istället för att vara superrädd och gråtfärdig är jag nu peppad, taggad och redo att föda. Jag ser fram emot det som en positiv upplevelse och vet att jag kan känna mig trygg med min sambo. Jag var hos en Aurora och hon sa efteråt att jag hade lärt henne en massa istället för tvärtom!

Genom att ta kontroll över rädslan kommer man långt. För att göra det krävs kunskap - så läs på och diskutera! Göm dig inte med ett "det ordnar sig nog sen" för då är det så dax att upptäcka att man kanske blir stel och rädd och vill gå hem...

mot rädsla för smärta -
profylaxavslappning och andning hjälper

mot rädsla för sjukhus -
se till att du är nöjd med din barnmorska eller byt ut henne
skriv ned vad som skrämmer dig och red ut det
blir du liten och rädd - ha egna kläder på dig och ta med egen musik t ex
åk dit och titta så kanske du blir lugnare

mot rädsla för förlossning -
Innan du föder är en bra bok som ger dig praktiska tips på hur du kan ändra inställning

mot rädsla för operation/kejsarsnitt -
bearbeta det - skriv ned vad som skrämmer dig mest, din värsta mardröm och diskutera det sedan med din BM och din partner

Alla har inte en underbar partner som kan hjälpa till eller bidra till din trygghet. Om den ene är otrygg blir gärna den andre det med. Ta hjälp av en doula då, elelr en familjemedlem/vän som kan vara med dig och skapa den trygghet du behöver. DU bestämmer vilka som ska vara med dig på din förlossning.

Lycka till!

Hej! Det där med drömförlossning är ju diffust och svårt, eller hur? Man vet ju oftast att det gör ont, inte går så snabbt som man vill och det känns kanske inte realistiskt för dig att "drömma". Jag tyckte det var lite svårt i början med, att motivera mig, för jag tänkte "varför drömma om något som ändå inte kommer att ske?" Min drömförlossning vore att jag inte kände smärta och att det gick våldsamt fort allting.... det är ju så orealistiskt och ovanligt att det är bättre att skapa en bild av att man kämpoar men att det ändå går bra med hjälp av partnern och de hjälpmedel man har (andningen t ex).

Jag läste i boken och i häftet man får att det är viktigt att kunna föreställa sig det som kan bli positivt, att försöka hitta några saker iaf?

Istället för att se hela förlossningen försök tänka delar av den. Vad tror du är positivt med en förlossning? t ex att man får barn är ett uppenbart svar. Men om man ser till smådelarna. Att man får vila ganska mycket mellan värkarna, att man kan få ha musik där, att du tränat avslappning, att din partner är fokuserad på dig, rör dig, masserar dig osv. Försök sedan binda ihop smådelarna till en enhet. Tänk detaljer. Hur vill du att du ska föda? vilken ställning verkar bekvämast? och vilka andra kan du tänka dig? Praktisk träning. Se sedan dig själv i den ställningen och din partner som fokuserar på dig. Det är en ögonblicksbild. Och sådana kan räcka.

Jag såg min "drömförlossning" under träningen på kursen men den var inte realistisk utan jag gick till gamla filmbilder där man ligger på rygg vilket jag inte alls tänkt mig.... men jag förblev positiv iaf, och ska jobba på den mentala bilden.

Fortsätt diskutera dina farhågor mycket med din partner och auroran, framtvinga inte en drömbild utan försök istället fokusera på det som känns så hemskt eller overkligt för dig. Varför känner du så? egna upplevelser eller fobi t ex. Vad kan du göra för att ändra på inställningen osv. Jobba hela tiden på det - jag var hysteriskt rädd ibörjan men nu är jag mer "lätt rädd" stundtals (om jag fokuserar på det som oroar mig) men även förväntansfull, DET trodde jag inte om mig själv!

Man måste nog inte se förlossningen som i en romantisk härlig dröm, var snarare realistisk, men var positiv till allt som du och din partner KAN göra, du har tränat, du kan slappna av och mycket positivt kommer ju därför att ske, eller hur? Det är långt ifrån det som du kände och upplvede tidigare kan jag tro? Fokusera på småsaker och om du har en målbild efter förlossningen, t ex på BB eller när du kommit hem. Man behöver inte fokusera på förlossningen i sig antar jag egentligen. Du är förberedd, din partner är det och jobba då på att känna dig positiv oavsett om du har en drömbild eller ej, det är en petitess!

Kankse kan en diskussion här med mig och andra ge dig styrka att fokusera och hitta den bild du vill ha?

Tips! Ta kontroll!

INNEHÅLL