Jepp, känner precis som du fast jag väntar vårt fjärde barn och är i v. 33. Har kommit fram till att jag inte föda under några omständigheter. Total vägrar att göra ett kejsarsnitt och att föda vanligt är inte till att tänka på. Ska in på förlossningssamtal på specialistmödravården om 14 dagar. Får se om det hjälper något.
Strimma:
Jag har inte känt så inför de andra förlossningarna.
Första förlossningen hade jag hög feber och var inte riktigt klar och medveten om vad som hände. Minns nästan inget om den förlossningen. Så när det var dags för andra förlossningen så kändes det som det var den första. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Det blev en lång och jobbig förlossning. Optimist som man ibland är så trodde jag att den tredje förlossningen skulle bli betydligt enklare eftersom jag redan genomgått 2 innan. Det sägs ju att det blir lättare och går fortare för om föderskor. Men tänk vad fel jag hade. Den tredje förlossningen blev den jobbigaste och längsta av dem alla. Så nu har det gått upp ett litet ljus. Denna förlossningen kan ju följa mönstret. För var förlossning jag genom gått så har de blivit längre och längre och jobbigare och jobbigare. Så därför vill jag inte föda längre. Vilket är lite sent påkommet, med 7 veckor kvar av graviditeten.
Jag har ju visserligen fördelen att ha provat nästan alla smärt lindringar så jag vet precis vilka jag ska välja. De sterila kvaddlarna gör j*vulskt ont när de sätter dem. Men när de väl sitter där så är de helt kanon. Har fått nog fått dem alla förlossningarna, är lite osäker på den första förlossningen. Minns ju som sagt inget om den.
Men i de allra flesta fall så blir förlossningarna enklare och tar halva tiden jämfört med den första.
Tänk dig skräcksenariet en förlossning på 60 timmar. Vad är egentligen det mot ett helt liv med ett barn. Det är lätt att säga i alla fall. Men man tänker tyvärr inte så när man är mitt uppe i det.
Strimma:
Om männen skulle ta över förlossningen så hade människorna snart varit utdöda. 
Nu var jag inte snäll.