Downs syndrom

Jag har inte läst tråden. Men jag har ju provat båda varianter och gillar båda. Skulle bli jätteglad om kommande bebis också hade Downs syndrom - men man vinner knappast högsta vinsten på lotto 2 gånger

Det handlar inte om att önska sitt barn något ont/fel. Jag ser olikheter som en del av vår personlighet. Min son med funktionshinder skulle inte vara han om han inte hade funktionshindret. Alltså kan jag inte önska att han inte skulle haft det - det vore ju att önska att det inte var han.

När det handlar om vårt senaste tillskott (ej född än) så skulle jag bildligt kunna beskriva det så här:
Vi väntar barn - storken väljer ut ett barn åt oss. Det finns många barn i "barnbanken", ett av dem kommer att bli vårt. Alla barn är olika, en del har Downs syndrom, andra dyslexi, några har synskador o.s.v. Storken får gärna välja ut ett barn med funktionshinder till oss. Vi kommer att älska detta barn och ge det alla förutsättningar i världen. Bättre att storken ger det till oss än till någon som kommer att göra abort.

Bara så att ingen missförstår - detta är en metafor för våra känslor - vi tror inte på storken på riktigt!

Lyckades jag förklara så det blev begripligt?

Absolut! Som tur är är de flesta med Downs syndrom friska.

Men båda var ju friska?

Antingen är du för gammal för att ha varit med om rutin-UL eller så syntses det inte på UL eller med hjälp av annan fosterdiagnostik?
Som när Olle Palmlöv frågar Jonas Franksson i TV programmet CP Magasinet:
O: Varför finns du?
J: För att mitt funktionshinder inte går att upptäcka med fosterdiagnostik.

Och livskvalitéen kan ju inte vara särskilt bra? Och den hemska belastningen du är och har varit för dina föräldrar, för att inte tala om eventuella syskon som blivit helt åsidosatta?

Jag är inte Mamma Mona, men jag håller med henne. Man måste inte se det som att barnet drabbas av något utan som att man stod intför valet av två barn, det ena med och det andra utan.

Som tur är är de flesta barn med Downs syndrom friska och har i vårt land ett bra och lyckligt liv.

Bra skrivet!

Det har jag aldrig stött på. Har du några exempel på det - alltså nåra inlägg där detta framkommer?

Tänk, mängder med exempel och jag och flera andra har aldrig sett något och du kan inte hänvisa till en enda...

Visst är det enkelt - särskilt som båda är friska!

Lady Sylvana skrev 2007-06-27 15:21:58 följande:

Så allt som avviker från det normala är sjukdom?

Ange gärna källa till uppgifter; inte bara "på internet".

Lady Sylvana skrev 2007-06-27 16:01:13 följande:

Jag har ingen kunskap i problematiken kring barnlöshet och kan därför inte yttra mig i den frågan.

Visst är det så - de har ju en kromosom mer än de flseta och det är givetvis annorlunda, men fortfarande normalt och helt naturligt. Om vi tar den andra gruppen barn - alla de som är födda med bara 46 kromosomer så är de väldigt olika varandra. Faktiskt lika olika varandra som de med 47 kromoromer är olika varandra. Bland de med 46 kromosomer finns barn som har mycket svårt att varva ner och aldrig kan ta det lugnt, det finns de som har så lätt att lära att de direkt blir uttråkade, det finns de som har svårt för sig, det finns de som kommer att bli en stor belastning för sina föräldrar och de finns de som inte blir det.

Barn med downs syndrom är inte som alla andra, men å andra sidan det är inte alla andra heller.