Jag väljer det barnet utan downs syndrom. Vore valet mellan ett fullt friskt (både i kropp och huvud) barn som t.ex saknade en hand, och ett barn med DS, så skulle jag också välja bort barnet med DS.Hellre ett fysiskt handikapp man kan leva med, än ett fysiskt OCH psykiskt. Säger inte att folk med DS är efterblivna, men de flesta av dem, som jag träffat, är "speciella".
Jo det gjorde du, men du får spela dum om du vill, det är lugnt, jag vet att du inte är det Klarspråk: Jag vill inte ha ett efterblivet/utvecklingsstört barn.
Jag spelar inte dum, jag vill ha en förklaring på vad du menar, så sluta dra ut, utan berätta hur du menar istället...
Klart att barnen är värda lika mycket även om de är annorlunda. Jag skulle hellre vilja säga att alla MÄNNISKOR är lika mycket värda. Jag värderar inte en frisk person högre än en handikappad. Men jag själv vill inte ha ett barn som är efterblivet.
Nu är vi där igen. Barn med DS, skulle det vara efterblivet?
Mamma till tre kottar skrev 2007-06-26 20:51:32 följande: Jag ser inte ett syndrom som en pittoresk "olikhet", utan som det mentala handikapp det faktiskt är, och som dessutom oftast har olika former av otrevliga tilläggshandikapp därtill.Men alla är vi ju olika.