Downs syndrom

 Mitt barn med DS är inte sjuk, frisk som en nötkärna är h*n faktiskt (förlåt upprepningen men det är inte en sjukdom att ha DS). Sedan gör jag lätt för mig och väljer båda.Jag har ju redan tvillingar där en har DS och en utan DS så jag gör om samma sak en gång till, tyvärr är jag för gammal men man kan ju alltid drömma lite, det enda jag vill ändra på denna gång är att barnen får vara kvar lite längre i magen. 

 

 

Lessen, trött, arg, galen, förtvivlad och det värsta av allt är att mitt älskade barn med DS och mitt älskade barn utan DS ska ut i detta samhälle och träffa dessa personer.

GRATTIS kommer från mig också måste meddela att jag viste inte om detta.
Då får du lika många som anne h.

Nej men det är väl konstigt att just DS är så stort här på FL när det endast finns 5 tusen mot 35 tusen med andra utvecklingsstörningar än DS.
Sedan skrivs det tyvärr att det är en sjukdom och som sagt mitt barn är inte sjukt utan friskt (fast lite geggig i ögat tyvärr, går ögoninflammation på dagis just nu).

Bara lite information om DS som är skrivet 2006 (medianlivslängd har nu ökat något) och här redovisas andra siffror än vad som skrivit i andra inlägg.Skrivet av:Barry KarlssonOve AlmkvistGöran AnnerénMonica BjörkmanBarbro CollénBrita Lindahl

Medellivslängden för personer med Downs syndrom (DS) har under 1900-talet ökatdramatiskt, från en medellivslängd på bara 2-4 år vid förra seklets början till idag enmedianlivslängd på 55 år. Så sent som mot slutet av 1960-talet dog mer än hälften av allabarn med DS före ett års ålder (Soc., 2005:6). Detta gör att samhället idag har en ny gruppav individer med ett annorlunda åldrande, som gör att när det gäller vård och omsorg ställsnärstående, boendepersonal och sjukvårdspersonal inför tidigare obekanta svårafrågeställningar och avvägningar vid t.ex. förvirringstillstånd, psykisk ohälsa ochbeteendestörningar.
Gemensamt för i stort sett alla med Downs syndrom har ett begåvningshandikapp. Dettagör att det ofta är svårt att tidigt uppfatta och tolka tecken på demens vid Downs syndrom.Ett förvirringstillstånd kan kanske också förklaras av depression, hormonell dysfunktion(framför allt sköldkörtel) eller av psykosociala faktorer (som t.ex. sorg) med svårtolkadebeteendestörningar som följd.Det finns inom denna population en väl dokumenterad risk att tidigt utveckla demens.Kliniska tecken på demens vid Downs syndrom ses sällan före 40 års ålder, men ärvanliga efter 45 år, och vid 60 år har upp emot hälften av alla personer med Downssyndrom tydliga tecken på demenssjukdom (Prasher, 2005).

Är också nyfiken på vilka som vill trolla på DS på en "normalt" barn.

Jag har i alla fall bara skrivit att jag tar mot ett barn med DS men att i efterhand "fixa" till ett barn utan DS så de får DS har jag aldrig skrivit och ej heller läst att någon vill.
Men jag hinner i och för sig inte heller läsa allt som skrivs här på FL.

Det som menas är troligen att jag tillexempel har skrivit några gånger "chansen" att få ett DS barn och då har någon tolkat detta som att jag önskar mig ett DS barn till.
Det jag menade och har också försökt förklarar är att jag inte ser något hinder i att få ett barn till med DS, för mig spelar det ingen roll, jag är inte rädd för detta.
Jag vill så klart ha ett barn som är friskt och inte kommer lida och det gör inte mitt barn med DS.Tyvärr blir man feltolkad här på FL men jag har tyvärr mig själv att skylla på för jag skriver som en kratta.

Just nu sitter mitt DS barn och äter makaroner, köttbullra och gurka samtidigt som hon nyss skrek Fiffi för det börjar nu på TV hennes tvillingsyster som inte har DS gör exakt lika fast hon äter bara köttbullarna förstås.
Det som är annorlunda med min dotter som har DS är att hon tar lite längre tid på sig att lära sig saker men hon lär sig i sin fart.Vänder sig om för min dotter gör i alla fall dom flesta för att hon hejar på alla och då blir dom så glada så dom måste bara komma fram och prata med henne och också och gulla lite för min DS dotter är super söt lika super söt som sin tvillingsyster. Varför du vänder dig om för att titta på ett barn med DS vet jag tyvärr inte.
För dom övriga som du sett på stan som vänder sig om kan vara nyfikenhet, rädsla för det okända eller bara att dom ser något vackert.

/Lena  

DS barn är olika, en del behöver mycket träning en del mindre och min dotter tillhör det senare än så länge i alla fall. I min familj är den som behöver mest dottern utan DS men hon börjar lugna ner sig som tur är.

Jag har också den stora turen att slippa följdhandikapp och sjukdomar för min DS tjej.

Men sedan är ju också föräldrar olika.
Det jag tycker är lätt kan andra tycka är svårt eller tvärt om.

Tyvärr är det så.
Det finns tillexempel ett annat forum där det finns en tråd som heter mongotråden (eller liknande) där man uppmanar att ta egna foton på personer med DS. Tyvärr har det förekommit ”snodda” bilder på ”våra” barn.
Jag har personligen också fått hemska meddelanden i gästboken men dom klarar jag så klart av men att utsätta mina barn för att bilder på dom ska snurra runt på hemska sidor vill jag inte.

Så är det med detta.

/Lena