Downs syndrom
Om man i diskussionen om tex övervikt lade in tanken att abortera barn som kanske skulle bli överviktiga som vuxna och därmed inte leva ett "värdigt" liv, mobbas och/eller lida pga eventuella följdsjukdomar till övervikten, så blir det genast mer laddat.
För det handlar inte bara om dålig kunskap, utan också om ovilja att förstå, oförmåga att betrakta en person med utvecklingsstörning (för det finns personer med utvecklingsstörning som inte har DS) som människa över huvud taget.
Jag tycker också att människor blir kränkta av lite och ingenting idag. Men det är stor skillnad att diskutera någons vikt och att diskutera huruvida en person borde få födas alls. Man kan diskutera selektiva aborter utan att bli oförskämd eller plump.
Alla de här trådarna om personer med Downs Syndrom börjar bli tröttsamma, alla har rätt till sina åsikter, men man kanske borde lära sej att argumentera istället för att använda alla invektiv och fördomar man kan komma på för att platta till sina meningsmotståndare.
En utvecklingsstörning innebär inte att man är dum, man kan ha stora färdigheter på många områden. Många personer med utvecklingsstörning är läskunniga och fullt medvetna om den diskussion som pågår överallt i samhället om deras rätt att födas/finnas.
Att de flesta här på familjeliv automatiskt kopplar Downs Syndrom till begreppet utvecklingsstörning bevisar bara den allmänna kunskapsnivån. Ska man diskutera ett ämne kanske man ska bara lite mer insatt och inte bara vräka ut kategoriska uttalanden baserat enbart på tyckande.
Man kan ha olika åsikter och man kan diskutera utan att kränka, såra eller kliva över gränsen. Åtminstone om man är vuxen, påläst, kapabel att lyssna på vad andra har att säja med öppet sinne och inte bara låsa sej i sin egen övertygelse.
Man vinner ingen diskussione genom att skrika högst eller förolämpa bäst. Och i diskussionen om personer med Downs Syndrom finns inga vinner eller förlorare, bara en möjlighet att lära sej något nytt och kanske få en större förståelse för andra.
.