Grattis Dulia och tack alla för en trevlig träff igår. Jessica skrek dock hela vägen till bilen, så vi kan bilda klubb, Camabo.
Camillla, jag kan inte påstå att jag kände mig direkt omringad av fågelbajs igår, fast det kanske var för att jag bytte bajsblöja på Jessica under hela picknicken, så att jag dels inte kunde ha nån picknick (eller i alla fall inte äta, vilket för mig är det viktigaste, hihi), dels var övertygad om att alla pratade om mig och Jessica när de hela tiden klagade på den bajsiga parken.
Idag trodde jag på allvar att jag hade skrattat för sista gången och att jag skulle få tillbringa resten av livet med skuldkänslor av grövsta graden. Jag stod på vår trädäckade uteplats och försökte ?vagna? Jessica till sömns, men insåg snabbt att det skulle ta tid, så jag satte broms på vagnen och rusade in för att hämta en bok. Nästan genast började hon skrika igen, ganska högt och ilsket, och jag tänkte ungefär att ?jäkla unge, kan man inte lämna dig ens tio sekunder utan gung på vagnen?? Sedan kom jag ut med boken och vad fick jag se? Vagnen upp-o-ner på gräset nedanför trädäcket! Och under den, på mage i gräset och helt intrasslad i myggnätet, låg Jessica. Jag hann knappt tänka, bara snabbt fiskade upp henne, tryckte henne mot mig och bar in henne medan jag rätt snart både skakade och grät. Det där som inte fick hända hade just hänt och det var mitt fel!
Vi åkte in till Astrid Lindgren, laddade med vagn (hihi, tänka sig att man ens ville ta i den med tång), bärsele, frukt, böcker och ett sinne inställt på en helkväll på akuten. Vi kom dock inte längre än till inskrivningskassan, där en gullig sköterska undersökte Jessica, ställde en massa frågor och sedan tyckte det var helt onödigt att skriva in oss. Bara vi hade henne under extra koll de närmaste timmarna. Det har kommit och gått många tankar sen dess, kan jag säga. Vad hade hänt om det hade varit asfalt under vagnen? Eller om den stått med huvudändan utåt så att den tippade över åt det hållet istället för åt handtagssidan? Eller om den rullat nerför den branta slänten och kraschat mot ett träd. Eller om hon landat bara lite mer illa och brutit nacken, fått en inre blödning etc. etc.
Du har rätt Go-å-glad, man kommer nog vara orolig för resten av livet. Och just nu vågar jag knappt bära henne, för tänk om jag snubblar på något. Och just ja, ni som vill veta förklaringen: bromsen knäppte till som den brukar göra när man sätter dit den, men den fick tydligen inte tag ordentligt utan åkte upp igen utan att jag märkte det. Ska alltid kontrollera det i fortsättningen!!
Försökte för övrigt läsa ikapp idag, eftersom vi var bortresta hela helgen, och jag insåg att jag ställde flera frågor på träffen igår, om one2one och vyssanlull, som jag inte alls skulle behövt ställa om jag läst ordentligt. Har inte helt läst ikapp nu heller, så jag hoppas jag inte missat något väsentligt...