Arbeta som delgivare?

Ingen fd. eller nuvarande delgivare på FL? Eller någon annan som vet nåt...eller tror nåt...
jag resonerar med mig själv fram och tillbaka men vet inte riktigt vad jag vill. Det beror ju på som sagt; utvecklingsmöjligheter med lön och befattning etc..

Kan ingen ens ha en liten åsikt? Blir galen av att resonera med mig själv...

...nähä...

Det låter som ett jobb där man blir lika populär som en lapplisa. Därmed inte sagt att det (varken lapplisa eller delgivare) inye är viktiga arbeten. (Blev det rätt antal "inte" nu? menar att det är viktiga jobb).

Jag tror att det krävs ett hårt psyke. När du kommer med din delgivning så kommer ju inte mottagarna att precis jubla av glädje.
Du måste kunna gå hem och släppa tankarna på allt elände som du förmodligen kan råka ut för (skäll, svordomar, kanske se barn som inte mår bra osv).

Har du någon möjlighet att få prata med någon som idag jobbar som delgivare? Kanske till och med vara med 1 dag och se hur det går till, innan du bestämmer dig?
De som erbjudit dig jobbet måste kunna svara på alla dina frågor inkl. om det är hemsk/farligt/jobbigt osv.

OT: Jag är också van vid att inte få några svar när jag skriver här i Arbete-forumet, så jag skriver en rad här, trots att vi skrivit i varandras gb Vill man få svar i detta forum så verkar det som om man måste skriva om problem; långvarig arbetslöshet etc

Härligt med några röster!! Tack!

Jag har jobbat extra som delgivare. Fick betalt per uppdrag. (dock inte hos kronofogden) Det är ett ganska svårt jobb... Man får leta personer mycket och ha kontakt med många olika myndigheter och släktingar. Oftast handlar det om mycket tragiska människoöden. (sjukdomar, missbruk mm.)

Jag tyckte dock att jag hade en fördel som var tjej. Det var större chans att folk öppnade dörren för mig än för en "gubbe" sas. Dessutom höll jag alltid brevet eller pappren bakom ryggen när jag plingade på. (man får se en massa intressant!) Jag var till zigenare och jag var på behandlingshem och lämnade papper. Ställen som jag förmodligen aldrig skulle ha fått satt min fot annars.

Jag skulle hoppa på jobbet! Om det var en heltid. Skönt att få reda sig själv och planera sin egen arbetstid. Du kan ju alltid byta om det är så att du inte gillar det!

Gravid 07:

Ja arbete med utsatta människor är jag van vid då jag arbetar ideellt med flyktingar på migrationsverkets förvars- och transitenhet. Men detta är ju en uppsökande verksamhet.

Det positiva är att det är så nära....5 min för mig att ta mig dit. Det är en tillsvidare anställning och jag får i princip bestämma mina egna arbetstider.

Kände du dig hotad ofta....var folk öppna och trevliga ibland? Hade du nåt bollplank där du kunde reflektera händelser? Vad innebar administrationen för dig?

Tack för svar

Vad menar du förresten kontakt med myndigheter....syftar du på socialförvaltningen etc, vid problem?

Har det varit en merit i ditt fortsatta arbetsliv? *många frågor blev det*..

Måbra skrev 2007-07-08 21:25:42 följande:

Njäe, jag kan inte säga att jag kände mig hotad direkt. Men jag har ett ganska så ovanligt namn, så jag skrev aldrig under med hela mitt namn, utan endast typ M. ******sson. Om du förstår vad jag menar. Jag jobbade med liknande saker och personer på ett annat företag så jag kunde ju prata med mina andra kollegor om det var så att det hänt nåt. Men det var inget farligt som hände direkt. Som jag skrev tidigare, det är rätt tragiska människoöden oftast.. men vi hade en psykolog vi kunde gå till. Men jag behövde aldrig det.

Administrationen.. hmm, det var inte så mycket vad jag minns. Lite papper att fylla i bara vad man gjort och så. Var och när man hittat personen och lite sånt. (det kanske är mer hos kronofogden, det vet jag faktiskt inte.)

När det gäller myndigheter så var det förutom kronofogdemyndigheten....

Socialförvaltningen, skattemyndigheten, polisen, olika vårdinstanser etc etc.. som man pratade med. Har man ett personnr så får man reda på MYCKET genom att ringa runt lite.

Man pratar med alla som kan tänkas ha information om vart personen befinner sig..

Det svåraste med jobbet var ju att lista ut var personen verkligen var... adressen som uppges stämmer ytterst sällan. Det är ju endast den sista "kända" adressen.

Måbra skrev 2007-07-08 21:30:15 följande:

Jag har pluggat i 4 år sen dess så jag har inte fått möjlighet att nämna det på det sättet. (men visst blir många imponerad att man som tjej "vågat" jobba med sånt här.. Det visar ju på ett lite knepigt sätt att man nog har "skinn på näsan" sas.)

Men det är helt klart en erfarenhet jag gärna nämner om jag är ute och pratar till ex juridik och samhällskunskap med elever på gymnasiet. Så att de förstår vad som händer om man inte sköter sig och sina skulder.

ok, tusen tack för svaren!

Vassego!

Jag är lite nyfiken på vad lönen ligger på ett sånt jobb??? Om man får fråga...