Vill inte köpa hus tillsammans med min man!

Jag vet att jag knuffar lite fort men jag behöver prata med någon nu, det här måste bestämmas idag nämligen. Finns det ingen som har några tankar om mitt dilemma? Jag har ont i magen nästan av allt det här.

Undrar bara; Älskar du din man efter tio år tillsammans? Letar du fortfarande efter en väg ut eller? Herregud tjejen, ni ska ju vara ett team ju. Tycker du ska köpa det dör huset nu. Vem vill inte ha ett stort fint hus tillsammans med den man älskar?

Men det är just det. Älskar jag honom inte? Är det därför det tar emot?

Hur länge har du kännt så här då? Har du sagt nåt till honom?

Om du inte vill sälja ditt hus tycker jag inte du ska göra det. Det verkar som ni har en del att reda ut ang ekonomin innan ni köper ett hus tillsammans. Vem ska betala vad, vem ska ha vad vid en eventuell skilsmässa? Varför måste ni bestämma nu om ni ska köpa hus? Borde ni inte vänta med ett sådant beslut tills ni båda känner er bekväma med beslutet.

Jag tycker dock inte att du är så konstig. Jag är ungefär som du och vill gärna ha mitt kvar även om jag är sambo med någon annan. När jag blev sambo sist köpte jag lägenheten och alla möbler själv (men han var med och valde) och det är jag glad för idag. När han lämnade mig satt jag kvar i orört bo vilket var en enorm trygghet.

Jag har alltid känt så tror jag. Och han vet inte det, jag har inte sagt något. Men han har sagt nångång att vi borde vara ett team men att jag inte är det.

När jag säger att OOOOM vi skiljs hur gör vi då isf så blir han skitförbannad och säger att jag bara tänker på mig själv. Lätt för honom att säga som har massa pengar på banken och en trygg karriär. Han vill inte förstå min sida alls. Han säger också att isf får jag ju pengar i skilsmässan av honom (lag) så varför oroar jag mig ungefär.

Men det enda jag vet är att jag har ett bra hus med bra läge som jag kan jobba på McDonald's tom och ha råd att ha kvar. Men om vi ska splitta ett nytt dyrt hus så vete 17 om jag kan hitta ett lika bra hus som det jag har igen. Alla vet ju hur svårt det är att hitta bra, fräscha hus med fint läge nära centrum.

Jag nämnde att hyra ut det men då skulle lånet bli ca 3 miljoner högre utan mitt hus så det är inget bra alternativ.

Svårt att släppa ditt hus.. det har säkert varit en trygghet för dig även om du inte ens tänkt på det så.
Betyder det att du aldrig riktigt släppt din man inpå livet, litat på honom eller är det din natur?
Kanske han känner innerst inne att du aldrig släppt in honom helt?
Snälla frågor härifrån, tro inte annat nu! Mer frågor för dig att ställa dig själv.

Tänk dig hur det skulle vara att inte få vakna upp brevid honom varje dag. Att inte få höra någon ropa ditt namn. Att aldrig mer sitta i soffan med en bok och höra hur han rumsterar om i köket. (så tänkte jag och fick klart för mig själv vad jag eg tyckte om min man)

Känns det ´vilket som` kanske du bör titta på erat förhållande mer än en gång innan du köper hus tillsammans med honom.
Hoppas du får rätsida på tankarna!!

(och du,, vilket BS att du inte förtjänar något bara för att du pluggat och gått hemma! Självklart är du lika värd!)

Jag förstår din man att han blir arg när du pratar om skilsmässa. Han är ju gift med dig ju, han älskar ju dig och vill bara att ni ska ha det bra tillsammans.  Det sårar honom när du pratar på det viset.

Ni har varit gifta i 10 år. Varför pratar ni om att köpa hus nu? Ni har ju redan ett hus. Kan ni inte fortsätta som tidigare? Och varför ska ni köpa ett sånt dyrt hus? Vad kommer det att kosta 6-7 miljoner?

Många frågor men jag hoppas du svarar

Jag tycker det är smart att prata om skilsmässa. Hälften av alla äktenskap slutar nämligen där och det är bara naivt att tro att man själv aldrig kommer att hamna i den situationen. Om fler pratade om en eventuell skilsmässa under äktenskapet skulle nog inte så många stå på bar backe när den är ett faktum.

Tessi, jag håller med ang skilsmässa. Som jag skrev så vet jag att jag kan ha mitt hus och bara jobba på McD's om det är så och ändå försörja mig vilket är en trygghet. Visst jag kanske får pengar vid skilsmässa men kan lika gärna stå utan, sånt vet man ju aldrig. Tycker också det är naivt att tänka att det aldrig händer en själv. Tycker också att det vore bättre att fortsätta som nu då vi har ett tillräckligt fint hus. Vem behöver ett hus för 13,5 miljoner liksom?

YoCheri, svar på ditt första stycke: jag är nog sådan bara men jag har inte släppt in honom helt och fullt måste väl erkännas. Säkert för att jag delvis vet att den enda man kan lita på är sig själv. Och för att jag aldrig har vågat släppa mitt helt. Kanske är det så för att jag inte har någon egen ekonomisk trygghet eftersom att jag inte börjat jobba än efter min utbildning? Blir klar nästa år med den. Tror ni det vore annorlunda om jag hade ett jobb?

Men "gamblar" man inte hela tiden med sin "fall-back". Om man inte är ekonomiskt oberoende, givetvis.
Jag har inte satsat fullt ut på karriär eftersom min make jobbar som han gör och jag vill absolut ha familj, sååå...
Men drar han alt jag så står jag mig sämst ekonomiskt. Risk, japp, men nu har jag valt att göra dessa prioriteringar.
Kanske tveksamt om ett jobb gör skillnaden. Men det beror väl på.
Men ditt hus känns som din "fall-back", vill du inte göra dig av med det så säg det, det måste väl vara er sak gemensamt att komma fram till en godtagbar kompromiss. Inte bara din sak!
Ni har kanske lite olika prioriteringar just nu?

TS, ja jag tror det blir annars om du känner att du _kan_ stå på egna ben. Förhållandet, från din sida sett, kanske kommer att bli/kännas mer jämlikt. Fast om du inte längre älskar honom kanske det bara gör att du har lättare att gå din egen väg.
Hoppas det ordnar sig för dig!

Om du funderar på skiljsmässa så mycket, och vill ha kvar huset, så är det troligen något som är fel för dig.

Ha kvar huset, och börja fundera på om du fortfarande vill vara gift med din man. Terapi kanske?