Gråter tills han kräks?!

Ja, barn kan gråta så de kräks. Jag hade låtit min son vara uppe en stund till om han blev så upprörd. Jag menar om det oftast funkar med nattningen så kan man väl ha lite överseende med att han inte är redo att somna än nån gång ibland? Fast det är klart, tar man upp honom riskerar man ju att han blir övertrött istället..

Fast jag tycker faktiskt att det är självklart att man tar upp sitt barn och byter kläder om det har kräkts ner sig. Jag skulle inte vilja sova i kräkiga kläder så då förstår jag inte varför det skulle vara annorlunda för ett barn?

Silverkatten: Jag menar självklart att han skulle få rena kläder och bli ren efter spyendet, men skulle han därefter hamnat i sängen igen eller få vara uppe? Eftersom han skrek direkt igen så fort han kom till sängen oavsett om han fick vara uppe eller inte...

Hur gammal är han? Min andra son skrek tills han kräktes när man skulle lägga honom. Han totalvägrade spjälsäng och somnade alltid i vår säng eller soffan och sov sedan hyffsat bra hela natten (han har alltid varit aktiv och sovit mkt mindre än man "ska" när man är liten )'
Jag är emot att "tvinga" barna att ligga kvar bara för att man lagt dom. Har alltit tagit upp när de varit ledsna. Lekt om de varit helt vakna och gosat och myst och så somnar de kanske på soffan istället men ingen katastrof.
Min lilla kille, nu snart elva måader somnar 9 ggr av 10 på soffan med pappa på kvällen och sedan bär jag upp honom till sin egna säng där han sover hela natten.
de senaste veckorna har han varit kinkig och vaknat igen efter en timme, säg vid 21 och sedan varit uppe med oss och lekt på golvet till 23, utan gnäll eller något och sedan somnat på soffan igen och sovit som en stock hela natten.

Allt beror på hur man som förälder vill ha det om det är jätteviktigt att barnet somnar och sedan sover i sin säng hela natten eller om det är lite "friare" med var de somnar och hur, bara de somnar.
Jag har varit friare med alla mina tre barn och de har alltid sovit gott på natten (utom möjlgen tvåan då )

Om mitt barn blev så upprört hade jag utan tvekan låtit henne vara uppe!
Och jag tror inte det finns en vettig person som inte byter rent på sitt barn i ett sånt läge.Och sen tar upp och lugnar barnet

Han kanske mådde illa, hade ont i magen, ont i öronen, nåt annat om han varit sjuk? Och ville vara nära er?

Grejen är att för oss är tiden där på kvällen väldigt viktig, alltså när E somnat. 19-23 får jag läsa böcker, spela Sims, umgås som vuxen med min man. Händer det då något sånt här så blir jag väldigt frustrerad. Det känns inte som något alternativ att sluta med att söva honom i sängen, eftersom detta skulle göra mig till en ruggigt dålig mamma, eftersom jag då gick miste om de delar av livet som gör mig till Anki och inte bara mamma...

Jag trodde han kanske hade ont i öronen, så han fick en panodil och Nezeril, men det hjälpte inte, och han hade ingen feber. Magont var det inte - han verkade bara arg..

Tycker inte det är dumt att plocka upp honom då det normalt fungerar bra vid nattningen. Något var väl bara "fel" idag. Och då måste man ju vara lyhörd för det. Nu vet jag ju inte hur gammal han är, men små barn gör ju sällan så bara för att "jäklas". Snabbast till rätta med "problemet" brukar vara att tillgodose "behovet" så snabbt som möjligt. Självklart rätt att byta kläder efter kräkningen! Tycker jag...
Det jag gjort annorlunda är väl att jag kanske inte tagit upp honom och lekt. Utan tagit upp och bara suttit med honom. Låtit honom vila/somna i famnen. Så har vi gjort med dottern de kvällarn som hon varit så. Har den annars fungerande läggningsrutinen "felat" någonstans har hon fått komma upp och ligga i famnen på ngn av oss. Nästa dag har det oftast varit som vanligt igen.

Men om han blir så upprörd att han kräks då tycker inte jag man har något alternativ.
Jag förstår att man blir frusterad men det går alltid upp och ner med barns sovtider

Glömde, han är 1 år och 8 månader.

Problemet var att han inte ville sitta och mysa utan bara upp och fara runt. Det var det som gjorde mig frustrerad. Så fort man nämnde sängen, sova eller nåt som har med det att göra började han gråta igen. Jag tycker det är svårt detta med att vara förälder....

Tror inte du behöver vara orolig för att ni förlorar all vuxentid för all tid framöver genom att ni tar upp honom en kväll eller två...Eftersom det normalt fungerar så var det väl anaagligen något denna kväll som var fel. En del dagar är ju så bara...även för vuxna.

Visst e det knepigt...

Kikade in i ditt krypin för att se hur gammal sonen var och vi hade exakt samma omgång med nattkrångel när vår dotter var runt 18 månader.

Hon har totalt sett sovit bra och i egen säng nästan hela natten sen hon var sex veckor men sen ibland så kommer de här perioderna då hon har "sovpanik". Hon vill ha välling mitt i natten, vägrar sova i sin säng, får panik när vi försöker lägga henne i hennes säng, vaknar på natten och skriker utan att riktigt vara vaken osv. Jag har precis samma känsla som du om den där egna tiden på kvällen och tänker varje gång "nej, ska det vara så här alltid nu" och så huxflux går det över. Varje gång hon krånglat med sömnen (allt från några nätter upp till en månad) så har hon tagit stora språng i utvecklingen eller växt massor och när det är klart så blir allt lugnt igen utan att vi ändrat på något.

Så mitt tips är att vyssja och vagga och kramas och ge mat och vad han vill och om några veckor blir det lugnt igen av sig självt. I januari när hon var 18 mån så bytte vi till vanlig säng och så sov vi varannan natt med henne i två veckor, sen på madrass i hennes rum i en dryg vecka och sen blev det bra. Men den perioden har varit den längsta och jobbigaste hittills.

Vi är precis igenom en nattätar period igen och vi hade börjat fundera på hur vi skulle få henne att sluta äta på nätterna och så lade hon bara av självmant återigen. Men vågen visar +1 kg på tre veckor, hon har växt 3 cm och helt plötsligt lärt sig prata i långa meningar så hon behövde väl den där vällingen på nätterna.

Härda ut, det blir bättre!

Trots att jag skrev långt så glömde jag...

Tycker själv det är jättesvårt att veta om man ska tvinga henne kvar i sängen (ligger själv brevid) för att visa att detta är inget farligt och att man genom att ta bort henne därifrån bara bevisar att hennes känslor var rätt eller om man ska göra tvärtom och lyfta upp henne en stund.

Det brukar sluta med att vi i några kvällar/nätter tar upp och kramas och tar det lugnt och gör vad hon vill men sen går över till att stanna kvar i sängen, prata lugnt och kela på ryggen för att visa "här är inget farligt" men om det är rätt eller fel vete gudarna.

Uno: Tack så mycket för ditt långa inlägg! Känns skönt att inte vara ensam med funderingarna ta upp/inte ta upp. Hoppas som du säger att han tar ett utvecklingssprång, och nu kommer jag ju vara mer förberedd om han krånglar i morgon med, och kanske inte bli lika frustrerad.

Vet ju att detta med egentid kan bli en stridefråga. Några föräldrar jag känner har ingen egentid någongång utan låter barnens dygnsrytm följa deras egen och detta verkar passa dem utmärkt, men andra såsom jag, värdesätter egentiden på kvällen grymt mycket.

Ja och att småkrypen kanske inte visar sin trevligaste sida den tiden på dygnet bidrar ju också till att vilja ha lite egen tid.

Vi har varit mycket ensamma hemma maken och jag och ska det fungera så behövs verkligen den där tiden på kvällen. Är vi sen hemma båda då är det skönt att få prata till punkt och ägna varandra lite uppmärksamhet också.

Majken har slutat sova middag för en dryg vecka sen vilket också tar en stund att anpassa sig till. De där sakerna "det gör jag när hon sover" är svårt att få till och även om vi försöker göra henne delaktig och ta saker i hennes takt så är sån't som att måla en vägg bara skönt att få gjort snabbt och enkelt.

Håller återigen med dig Uno! Klart att det är svårt att vänja sig av med egentid man haft - usch jag fasar för den dag E inte sover middag längre...

Ja o ändå blev det bättre när hon slutade med dagsovandet för förut (sista månaderna) har hon varit apsur innan hon ska sova och har hon inte somnat i rätt tid så blir hon svårsövd och så stämde inte tiden hon behövde mellanmål osv. Nu är humöret jämnare och hon enklare att handskas med. E lunch vill hon ta det lite soft en stund, sätter sig gärna och läser, ritar eller kollar dvd själv vilket aldrig hände förut och sen är det mellanmål och tempo igen.

Det är klart några utbrott varje timme sker, hon måste ju ändå leva upp till sitt rykte som tvåår och otämjd

Sen saknar jag själv att kunna slumra en stund e lunch med henne , grav v 34, för det har varit skönt på helgerna. Får väl se hur det blir i augusti när hon börjar dagis igen, morgnarna blir tidigare och dagarna tröttar mer. Nu sover hon iallafall senast 20, kommer in till oss kl 2 - 4 och sover sen till 8-9 så vi klagar inte.

Nu är det godnatt här med!