Sulfur, lycka till på op!
Nessie, välkommen hem!!
Själv bröt jag ihop på jobbet igår. Det tog bara STOPP, jag orkade inte mer. Enligt plan ska jag arbeta heltid nästa vecka med men jag kommer inte klara av det. Jag har täta sammandragningar, är helt tom i hjärnan, stresströskeln är lika med noll och tårarna kommer bara nån säger "bu".
Ni som går hemma, hur försörjer ni er? Tar ni föräldradagar, är ni sjukskrivna (hur blev ni det?), eller har ni sparat semester?
Jag har mått som en pärla under hela graviditeten, så det kom så abrupt när stoppet kom. Vi lunch mådde jag finemang, vid kl 2 grät jag.....
Dessutom ringde min bror i natt, min pappa fick åka ambulans in på sjukhuset i natt. Först misstänkte de hjärtinfarkt, stroke eller liknande. Han var knappt kontaktbar när han hämtades. Nu, nästan ett dygn senare hittar de inget fel på honom. De har hittills inte kunnat förklara varför han svimmade och inte gick att väcka..... Gissa om natten blev orolig. Mamma och pappa bor 65 mil iväg, jag har 4 veckor kvar. Tänk om nåt händer och jag måste åka dit, kan jag det? *tanke snurr, tanke snurr*
Det är för mkt nu......
*yyyyl*