funderingar kring bonusbarn och gemensamma barn

Jag är 24 år och lever med en 31-åring som har en 7-åring sedan tidigare. Tillsammans har vi en son på 6 månader. Storebror är tillsammans med oss varannan helg.
Relationerna kring honom har åtminstone så länge som jag varit med i bilden löpt bra, så det är på det sättet inte någon konfliktfylld situation vi lever i. Att bli bonusmamma är väl inte något som man planerar och drömmer om från liten direkt, men nu blev det så här. Trots att allt kring detta löper väldigt bra hos oss så är det ändå inget jag skulle rekommendera eller välja igen. Det går i vågor. Oftast går det hur bra som helst, men ibland kommer det svackor när man sörjer att man "inte fick" starta en familj från noll så att säga... Jag skulle alltså inte välja situationen på nytt men skulle jag välja samma man igen? Absolut!