Inte långt kvar,rädd!

Det är inte lätt att vara rädd för smärta.
Jag är rädd för smärtan trots att jag faktiskt glömt smärtan från min förra förlossning!
Jag vet att jag var livrädd då med. Men när jag väl låg där och barnmorskan "hejade" fram mig genom krystvärkarna så flöt man bara med lixom. Och värkarbetet innan krystvärkarna..de 14 timmarna bara flög fram av någon anledning!
Och sedan kom den allra skönaste av känslor....det var rena himmelriket! När hela bebisens kropp slinker ut ur mig. Det var sååå otroligt skönt! All smärta bara stannade upp. Vilken belöning sedan när bebisen låg på mitt bröst! DEN känslan kommer jag iaf aldrig att glömma. Hur bebisen slinker ut och läggs upp på mig.