Det skulle ju vara en flicka...

Just därför var det väl ändå bra att du fick veta redan nu att det är en pojke i magen. Du behöver nog bara smälta det lite och snart kommer du börja längta efter gossen som ligger där inne.

En orsak till att man tar reda på könet, är att man behöver tid att vänja sig om det visar sig va "fel" kön. Jag drömde verkligen om en flicka, men hade svårt att bli gravid. Kände att jag inte kunde kräva av mig själv att göra en flicka. Nu har jag två pojkar o ser det som att jag var utvald att bli pojkmamma. Gulliga pojkkläder finns också. Och jösses vad jag lärt mig om traktorer, bussar mm. Killarna får självklart leka med dockor om de vill, men de är "typiska" småkillar.
Om detta inte lägger sig så be att få prata med en kurator. De kan sånt här. Och jag tycker du är stark som vågar yppa sånt här. Så länge man inte gör selektiv abort, är känslor ang. könet tillåtet.

Du kommer att älska din lilla pojke så fort du har honom i din famn, det lovar jag

det är en ganska vanlig reaktion. Det är ok att sörja en flicka man inte får. Det behöver inte betyda att pojken man får istället är mindre värd. Oftast tror jag dessa tankar försvinner när han kommer ut och du får hålla honom, gör det inte det kanske man ska söka lite hjälp. Jag ville helst ha en flicka, men fick en pojke. Men de tankarna försvann på en gång han kom ut. Och nu väntar jag nr 2. vill gärna ha en flicka, men nu känns det mycket bättre att få en till pojke (har inte kollat kön), då jag vet hur jag älskar min son.

Du kanske kan tänka på att den bilden du byggt upp inom dig inte skulle bli sann ändå. Tjejen skulle inte se ut som i dina drömmar. Skulle du bli besviken då också? Om barnet fick kolik och allt blev fruktansvärt jobbigt? Om du inte tyckte hon var söt? Om hon var sjuk? Osv.

Du ska få en pojke. En helt underbart fantastiskt konstruerad pojke, med känslor. En jättesöt liten parvel, från ditt kött och blod. Det är så stort och mäktigt. Du kanske bara behöver bearbeta lite!

Stort lycka till med allt!

Jag blev jättebesviken på förlossningen, då dom sa att jag fått en pojke. Jag som sett fram mot att få en tjej.
Idag så sitter jag och tittar på min son på flera år och skulle aldrig velat haft honom annorlunda.
När din son väl är ute och du får se vilken underbar krabat han är, då älskar du honom lika mycket. Flickan kanske kommer nästa gång.
Lycka till med graviditen nu, det löser sig!!

Ts du är absolut inte ensam om dina kännslor Du behöver bara tid att vänja dig vid tanken.
Jag var som du mitt första barn Barnet i min mage var en flicka allt annat var svårt att föreställa mig Jag drömde om en flicka osv precis som du beskriver i din ts. jag viste inte könet på min bebis från han föddes och då när han var ute och jag såg honom han låg i kuvös så jag fick bara ha honom en liten stund på bröstet men känslan var enorm. Allt det där andra glöms bort rätt fort kan jag säga dig helt ärligt Nu har jag 3 friska fina underbara pojkar men en liten besvikelse har funits i mig vart enda gång Men alla gångerna har den försvunnit få fort pojkarna har legat i mina armar. Väntar nu mitt fjärde barn och har fått reda på att det är en tjej och är överlycklig Inte för att det är något mer speciellt utan för spänningen att få vara mor till en flicka också Givetvis är huvudsaken att barnet är friskt välskapt och starkt och det är det jag vill och önskar aldra mest men man är faktiskt inte mer än människa med känslor och en flicka skulle för mig kännas väldigt speciellt.
Ts det kanske är meningen att detta inte ska vara ditt sista barn Fler kanske är på vänt Än så länge är det ju inte helt uteslutet att du kan få en flicka någon gång.

Tänk vad glad din flicka måste vara då åt att ha en storebror som finns där för henne och skyddar henne Eller hur "ler"

Jag har alltid kännt att jag ska få en flicka. Du beskriver precis hur det känns.
Första barnet blev en pojke och jag kan säga att jag faktiskt blev lite snopen. Det tog ungefär en dag innan jag riktigt kunnde ta till mig honom. Men sen kom moderskänslorna
Andra barnet var jag mer inställd på att det var en pojke. Jag vågade inte tro på något annat. Och det var en pojke.
Men nu känner jag mer och mer att jag saknar min lilla flicka
Ska jag aldrig få köpa klänningar, fläta hår m.m.
Ja, ja. Det kanske går över.

Man kan drömma om en flicka att klä i klänningar o hårband. Sen kanske tjejen bli en riktig pojktyp o bara vill ha jeans o döskallar.

Jag har alltid varit en pojkflicka och när jag skulle bli mamma så önskade jag mig en pojke. Trodde inte jag skulle kunna uppfostra flickor. Nu fick jag 2 pojkar och när tredje barnet var på väg så så önskade maken att det skulle bli en tjej, jag va fortfarande övertygad att jag aldrig skulle kunna klara av en tjej. Det blev en tjej och de känslor som jag fått som aldrig någonsin funnits hos mig är svåra att förklara. Jag älskar mina pojkar över allt annat men den här lilla tösen.... Jag längtar tills vi kan göra saker som tjejer gör, saker jag nästan aldrig gjorde när jag va liten. Hon har rosa och lila kläder, färger jag hatade förut. Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig, men något bra är det i alla fall.

Tack snälla ni!
Det är klart att jag kommer att älska min lilla pojke också, jag måste nog bara få lite tid till att försöka ställa om mig.
Är i alla fall så glad att vi tog reda på könet, nu har jag lite tid på mig att försöka ändra på min bild av bebisen.
Det känns i alla fall jätteskönt att veta att det är fler som känt som jag, kände mig som världens sämsta blivande mamma ett tag...

Kram på er!

Det är JÄTTEMÅNGA som känt som du, du är helt normal!

Förstår hur du känner dig. Mig spelade det verkligen ingen roll om det var en tjej eller kille när jag blev gravid. Var bara överlycklig för att vara gravid. Men vid 3 st ul i slutet av grav sa de att det var en liten tjej. Självklart börjar man då se en liten flicka framför sig och planera för det. Jag knöt band till den lilla tjejen i magen. Och när barnet väl kom så var det en kille! Det tog 2 dagar på BB innan jag fattade att han var min! Det var ett underbart barn som låg brevid mig och som jag ammade... men han var inte min.

Han är det underbaraste som någonsin hänt mig! Jag älskar hans bilar, bollar och traktorer överallt och saknar inte för en sekund tjejen som jag trodde var på väg... Skulle nästa bli en pojke så blir det underbart och blir det en tjej så blir det lika underbart.

Den här gången har jag tyvärr bestämt mig för att det kommer bli en pojke! Kommer säkert kännas konstigt om det inte blir så... omvända problemet Är ju inte ens gravid än. Men det känns i hela kroppen att det blir en kille, på samma sätt som det kändes i hela kroppen att det var ej tjej förra gången *asg*

Var inte orolig!!!

Idag blir jag nästan upprörd när jag läser inlägg som ditt men de är bara för jag vet att söner är exakt lika underbara...

När jag väntade min första var jag livrädd att de skulle vara en son, hur dumt de än låter...

jag tyckte tom de kändes konstigt när man såg mammor me sina söner, hur kunde man älska en son lika mkt vet jag att jag kunde tänka.... *sjuuuuuukt*

Jag fick en dotter, allt var frid o fröjd...   blev gravid igen, tänkte inte så mkt på de utan tog nästan förgivet att de var en dotter tilll....

men jag fick två söner efter henne...

Två högt älskade söner, mina pärlor...   jag älskar dom så jag kan gå sönder och jag känner inget speciellt till dottern bara för att hon just är min dotter! Det är specilla alla tre men inte pga sitt kön.
Jag tar förgivet att jag kommer ha samma förhållande till mina söner som med dottern... jag uppfostrar dem inte annorlunda eller så...

Du ska se att de inte kommer vara några som helst problem, när du får upp den där lilla människan och hela du svämmar över me obeskrivlig kärlek spelar de som är mellan benen inte de minsta roll.... du har blivit mamma och fått ett helt bedårande barn...