Hej.
Som texten lyder... Vi har en son på 3 år och han ser spöken och monster överallt. Hysterisk på nätterna, vi tar bort allt som "kan vara läskigt i mökret", ligger hos oss på natten, vi tänder lampan för att visa att det inte finns något men det hjälper inte.
Förstått att detta är ganska vanligt och att det har med åldern att göra, men hur har ni andra föräldrar gjort? Några bra tips???
Tack på förhand!
Har tyvärr inga tips, av egen erfarenhet. Sonen ser förvisso spöken i rummet när det är mörkt, men de är bara där och säger "hej", säger han.. 
Om det är dörr, lämna den öppen, en liten lampa tänd i fönstret, eller en ficklampa kan hjälpa.
Jag läste faktiskt i en bok om det där idag... :)
- Min dotter är oxå i spök, monster & troll-åldern just nu. Henns bästa låssavänner är just spök-kompisar men hon är ändå rädd för alla andra spöken!
Det som jag läste var att man skulle vara noga med att lyssna på den lilles rädsla, ta den på allvar och lotsa dom sakta men säkert till ett eget svar "angående om spökena verkligen finns!". Ta t ex upp ämnet mitt på ljusa dan och prata om att spöken faktiskt kan vara "snälla" dom oxå ;)
Rädslan handlar inte om att den lille är otrygg etc. Och viktigast av allt var att man lät dom små krypa ner i ens egen säng på nätten (utan nån diskussion)
- så du verkar ju ha full koll på läget och vara helt rätt ute! ;)
vår tjej är tre och rädd för att gå in ensam i sitt rum på dagen. säger det är läskigt. överhuvudtaget ärmycket läskigt just nu. men vi kan natta o hon sover gott i sitt rum ensam till någon gång på natten. utan rädsla. vissa nätter ropar hon med panik o andra nätter kommer hon själv lugnt traskande. hon får alltid komma o sova hos oss när hon vill. jag är så frustrerad över att hon itne kan leka med sina saker i sitt rum o vet inte hur jag ska hjälpa henne. hon vill så gärna ju? Kanske bara vänta ut det tillsammans med henne?
Har ni katt eller hund? Vår katt äter spöken - han ääälskar spöken! När han är inne, så är det bara att ropa på honom, så äter han upp spökena. När han är ute, så vaktar han så inget spöke kommer in i huset. Funkar för vår 3-åring lika bra som det funkat för storasyskonen!
En period hade vi ingen katt. Då sprutade jag spökgift vid behov. Det var en parfymerad deodorant som tog kål på spöken. Den funkade också ...
Min lilla tjej på 3 år har också haft en sån period, den har dock gått över nu.
Jag köpte alla "Spöket Laban böckerna" och läste ihärdigt...
Sen så brukade jag gå in på rummet och "säga till/skrämma bort" alla spöken.
Det funkade bra eftersom spöken ju är såå rädda för mammor 
tack snälla för alla svar...
de här me att förklara e ju lite svårt för oss, vår son har nedsatt hörsel så att vi håller på att lära oss teckenspråk... men man kan ju alltid försöka så gott det går!
inga husdjur som "kan äta upp dom" men det me sprayen var himla bra,ska testa. å så blir det att åka till biblioteket och låna laban böcker,hade glömt att de finns!
tack snälla ännu en gång!
Alfons Åbergboken om spöken rekommenderas.
Vår dotter 3½ år. Drömmer mardrömmar var och varannan kväll. Men när hon är ledsen då är hon inte kontaktbar. Hon tittar på oss, men är inte vaken.
Hon trodde ett tag att det bode stora elaka hundar i väggen. Men då kom vi på att la vi ut lite godis till dem på natten blev de snälla igen. De funkade bra. När hon pratade om dem nästa gång påminde jag bara henne om att de är snälla nu för de fick ju godis...
Har för mig att jag läst att det är väldigt vanligt att barn runt 3 år har väldigt livliga och läskiga drömmar.
MIn minsting hade oxå nyss en period av spökrädsla.
Men den har tack och lov gått över nu.
Min 3-åring är också rädd för spöken och monster, dag som natt. Men vi tänder ingen nattlampa hos honom. Vi har gjort det tidigare hos storasyster men hon tyckte att det blev för mycket skuggor på väggar och tak.
Jag brukar bara förklara att det inte finns spöken på riktigt. Finns kanske inte så mycket att göra. Kanske bara att vänta ut? Svårt det där...
Vi sa till vår dotter att hon skulle säga åt spöket att "go away" när det kom, för då blev spöket rädd. Så ibland satte hon sig i sängen och viftade med handen och ropade "GO AWAY!!!". Min man blev nog räddare än vad spöket blev, för han är fruktansvärt vidskeplig.
Den här fasen höll bara i sig i några veckor, sen glömde hon bort hela grejen med spökena.
SEr att du redan fått bra svar, en variant är det min man fick i present när han var liten, en spöksmälla! (En vanlig flugsmälla) den sova han med och då var han lugn.
hej.
ville bara berätta att pojhken numera sover i sitt rum igen, har "skrämmt" iväg dom och så men en ny nattlampa måste inskaffas också...
de me flugsmällaren ska ja testa om det fortsätter för det är i samma stil som att jaga iväg dom
lånade laban böcker och alfons men de va inte alls kul tyckte han,axel förstod dom inte alls. kanske beror på mitt dåliga teckenspråk när de gäller det eller att han va för liten... men de kommer bli kanon om några år tror ja.
tack snälla för att ni har hjälpt oss med alla bra idéer!
nu har vi som sagt en pojk som sover hela nätter i sitt rum och inte är rädd!
Nicole: Vad skönt att höra! Hoppas att han fortsätter känna sig lugn!
Min son har läst alfons åberg boken o efter det är han jätterädd för spöken, han paratar om dm flera gånger om dagen.
Skönt att höra att det är fler.
Min son har också läst alfons åberg boken o efter det är han pratar han om spöken, han paratar om dm flera gånger om dagen. Han säger som alfons "stick du stygga spöke, för du finns ju inte...". Verkar fungera.
Hörde om någon som inredde en "spöklåda". Dvs en skokartong med lite bomull och andra saker som spöken kan tänkas gilla. När de dök upp fick barnet säga "gå och lägg dig i lådan". Alltså inget om att de var hemska eller skulle elimineras
Efter ett tag föll både spöklådan och spökena i glömska!
Min dotter pratar om att fladdermössen ska komma och ta henne, vart hon nu har fått det ifrån! Jag kan ju inte säga att de inte finns för det gör de ju! Däremot har jag letat fram fakta om fladdermöss och hon har fått veta att de bor i skogen, äter växter och insekter och absolut inte äter barn! Hon somnar ganska fort ändå, men vaktar ibland på nätterna. Då är hon inte kontaktbar, sätter sig upp i sängen och tittar i tomma luften. Brukar bara lägga ner henne och stoppa om henne igen, så somnar hon om.
Nicole, skönt att tipsen funkade!
hej.
ville bara säga att ja fortfarande läser det ni skriver och är verkligen tacksam!
är verkligen redo för nästa spökperiod men hoppas att den inte kommer på ett tag *ler*
Fråga om spökena tycker jag. Förneka dem inte bara för att du själv inte ser dem.
Fråga hur de ser ut, vad dom heter och vad de gör. Vad vill de? Vad har de för kläder? Och lyssna...
Om de verkar illvilliga så kan ni hjälpas åt att få iväg dem.