min man är äcklig...
Jag är så TRÖTT på att han förstör saker, materiella saker "bara". I början intalade jag mig att "det är bara en sak, människor är det som räknas". Men jag blir så TRÖTT..
Nyss spillde han ett ölglas fyllt med snus (inga portionssnus här inte) över hela vardagsrumsmattan. "ojdå, jag bara råkade..". Eftersom han är så klantig så är det JAG som städar upp (mja, fin fläck kvar trots snabb skumtvätt).
När vi träffades fick min nya tygsoffa bytas ut pga hans äckliga "dregelfläckar" som luktar apa. Samma sak med mina märkessängkläder. Visst, märken är skitsamma men lexington ÄR skönare än från Jysk...
Vet att jag låter snobbig, men nu när jag satte mig och räknade är det lätt grejer för 20-30 000 lätt som han sabbat. Å då har vi en son på 3 år, kan inte tänka mig honom ställa till likadan röra... men i så fall skulle jag vara förstående. Men min karl är ändå över 30!
Det känns som att han inte bryr sig att han förstör. Tex så bad jag honom att inte använda mina kuddar, jag har alltid vita kuddfodral och färgade åt honom för att det ska vara lättare att skilja på. Jag har köpt massor med kuddar åt honom. Ändå tar han mina, så mina kuddar luktar apa fast jag har skydd på dem innan örngotten. Blir ledsen varje gång jag lägger mig och fram tills igår hade jag gömt min kudde under sängen men så hittade han den så nu sover jag utan. Sjukt.
Usch, hans äckliga snus och drullande står mig upp i halsen! Å jag VILL inte vara så ytlig.. men jag känner mig inte alls respekterad. Helst borde vi ha ett hem som gick att spola av med högtryckstvätt... 
Jag vet att hela grejen låter småaktig men det är så mkt mkt småsaker och denna har jag svårt att acceptera särskilt eftersom han är så nonchalant.
