adoption av styvbarn...långt

Spermiepappa - vilket fruktansvärt uttryck! Genom att säga att pappan lämnade dig pga ngn så svartmålar du redan där pappan indirekt då det ofta anses fullt att träffa ngn annan. Kanske bättre att se till den verkligen orsaken - han ansåg ngt vara fel i ert förhållande.

Nåväl så måste han, Pappan godkänna adoptionen - det är inget val som din son kan göra då han är på tok för ung och mycket väl kan påverkas av sin omgivning.

För det första har jag inte sagt att han lämnade mig rakt upp och ner, vilket är hela sanningen. Jag har förklarat att man kan sluta vara kär i någon och att det inte är något man kan rå för.

Uttrycket spermiepappa kommer av att jag inte kan kalla hans biologiska pappa för riktiga pappa då jag anser att det är långt ifrån vad man är nör man akdrig velat träffa sitt barn. Pappa och mamma är titlar man måste förtjäna.

Synd att du tolkade det värsta ur vad jag skrev i mitt inlägg.
Att vår relation inte var bra är självklart, men det är ingen ursäkt för att skita i sitt barn. Eller tycker du att det är okej? Vore det bättre att låta det vara som det är och vår son kanske tvingas flytta till en vilt främmande människa om något skulle hända mig? Skulle det inte vara nog för ett litet barn att mista sin mamma utan vara tvungen att mista även sin lillebror och den pappa han levt med hela livet? Ibland tror jag att gamla traditioner avgör vad som är bäst för barnet...

Vi hoppas i alla fall att adoptionen går igenom.

Var det kanske någon som hade erfarenheter av vår situation?

Ingen egen erfarenhet....

Jag tycker i er situation att en adoption verkar vara för pojkens bästa, det lär med stor sannolikhet socialen och domstolen också tycka och eftersom pojken så vitt jag förstår aldrig träffat sin biologiske pappa så är det inte ens säkert att han behöver godkänna adoptionen. Men det bästa är givetvis om han gör det, och det är viktigt att ni just inte gör ner biopappan inför pojken. Att ni t ex inte använder begreppet "spermiepappan" när ni talar med pojken utan i så fall bara mellan er själva. Han är trots allt hans genetiska bakgrund och inte betydelselös i pojkens liv.

Tag kontakt med familjerätten, det är de som kan ge er bäst info inledningsvis och kanske kan de även förmedla kontakt med andra familjer som genomgått en så kallas "styvbarnsadoption".
 

Du behöver väl ändå inte kalla pappan för riktig pappa utan rätt och slätt pappa utan egna värderingar i ordet. Vidare så tror jag knappst soc rätt och slätt skulle rycka upp din son ifrån allt han känner om det händer dig något.  När en förälder dör så skall soc se till barnets bästa.

grodmorsa: Min son har inte heller en pappa, eller rättaresagt hans finns absolut inte med i bilden, han valde själv att inte vara det, då får man stå sitt kast tycker jag. Men ja tycker ni gör HELT rätt i att låta din man adoptera din son ja såg om det här igår på Lyxfällan också. och det verkar vara en bra alternativ, vilket jag inte ens trodde existerade.

Angla: Det du skriver verkar du inte veta speciellt mycke om, du skriver att soc ska se över vad som är bäst för barnet i en sån här situation utifall det skulle hända mamman nånting och styvpappan INTE adopterat sitt styvbarn, Många tror att soc är bra och verkligen ser över vad som är bäst, men jag kan lova att i en sån här situation skulle dom iaf låta barnet bo i fosterfamilj eller liknande. En styvförälder har knappt nån makt.

Om jag skulle gifta mig med min pojkvän någon gång i framtiden skulle jag också vilja att han adopterade Anton, eftersom han vart med nu sen början, men självklart måste han ju själv vilja det också

tack för mig!

LYCKA TILL grodmorsa!

Hur har det gått med adoption? Många år sen, men ändå