Forts. bibelns moral
Skulle du offra ditt barn för att behaga Gud, såsom Jeftas?
Hade Jefta ett människooffer i tankarna när han lovade att den som först kom ut från hans hus skulle offras som ett brännoffer?
En del kritiker och bibelkommentatorer har fördömt Jefta för hans löfte och har menat att han följde en hednisk sedvänja och bokstavligt offrade sin dotter som ett brännoffer.
Men så kan det inte ha varit. Det skulle ha varit en skymf mot JHVH, en avskyvärd handling som var i strid med hans lag, om Jefta hade framburit ett bokstavligt människooffer. JHVHs befallning till Israel löd: ?Du [skall] inte lära dig att handla enligt dessa nationers avskyvärdheter.
Det får inte hos dig finnas någon som låter sin son eller sin dotter gå genom eld. ... Ty var och en som gör sådant är avskyvärd för JHVH, och på grund av dessa avskyvärdheter driver JHVH, din Gud, undan dem för dig.? (5Mo 18:9?12)
JHVHskulle förbanna och inte välsigna en person som gjorde sig skyldig till något sådant, och just det folk som Jefta stred mot, ammoniterna, offrade människor till sin gud Molek.
(Jfr 2Ku 17:17; 21:6; 23:10; Jer 7:31, 32; 19:5, 6.)
När Jefta sade: ?Så skall det ske att den som kommer ut, som kommer ut genom dörrarna till mitt hus för att möta mig ... skall tillhöra JHVH?, tänkte han på en människa och inte på ett djur, eftersom det inte är troligt att djur som var lämpade att offras fick löpa fritt i israeliternas hem.
Dessutom skulle ett djuroffer inte vara ett vittnesbörd om särskild hängivenhet för Gud.
Jefta visste att det kunde vara hans dotter som kom ut för att möta honom.
Det bör också tas i betraktande att JHVHs ande som vilade över Jefta vid den tiden skulle ha hindrat honom från att avlägga ett förhastat löfte. I vilken bemärkelse skulle då den som kom ut för att möta Jefta och gratulera honom till segern ?tillhöra JHVH? och offras ?som ett brännoffer?? (Dom 11:31)
Människor kunde bli vigda till särskild tjänst vid helgedomen, och föräldrar hade rätt att viga sina barn till sådan tjänst.
Ett exempel är Samuel som innan han föddes lovades bort till tjänst vid tältboningen av sin mor, Hanna. Hennes man, Elkana, var införstådd med detta löfte.
Så snart Samuel hade blivit avvand tog Hanna med honom till helgedomen tillsammans med ett djuroffer. (1Sa 1:11, 22?28; 2:11)
En annan som redan som barn vigdes till att tjäna Gud som nasir var Simson. (Dom 13:2?5, 11?14; jfr 4Mo 30:3?5, 16, som visar hur stor myndighet en far hade över sin dotter.)
När Jefta förde sin dotter till helgedomen, som vid den tiden låg i Silo, hade han utan tvivel samtidigt med sig ett djur till brännoffer.
Enligt lagen skulle ett brännoffer slaktas, flås och styckas. Inälvorna och underbenen skulle tvättas, och alltsammans, också huvudet, skulle brännas på altaret. (3Mo 1:3?9)
Att hela djuret offrades representerade ett fullständigt, oförbehållsamt och helhjärtat överlämnande åt Jehova, och när brännoffret frambars i förbindelse med ett annat offer (som när det frambars efter syndoffret på försoningsdagen) utgjorde det en bön till Jehova om att godta detta andra offer. (3Mo 16:3, 5, 6, 11, 15, 24)
Eftersom Jefta inte hade några andra barn måste det att han höll sitt löfte ha varit ett stort offer, inte bara för hans dotter, utan också för honom själv. (Dom 11:34)
Det betydde att han inte skulle få någon avkomling som kunde föra hans namn vidare och överta hans arvedel i Israel.
Dottern var det enda hoppet för Jefta i den här situationen. Hon grät, inte över sin död, utan över sin ?jungfrudom?, för i Israel var det varje mans och kvinnas önskan att sätta barn till världen, så att familjens namn och arvedel kunde föras vidare. (Dom 11:37, 38)
Barnlöshet betraktades som en stor olycka.
Men Jeftas dotter ?hade aldrig umgänge med någon man?.
Dessa ord hade varit överflödiga om de hade syftat bara på tiden innan löftet fullgjordes, för det sägs uttryckligen att hon var jungfru.
Att orden har att göra med fullgörandet av löftet framgår av att de följer strax efter uttalandet: ?Han fullgjorde då sitt löfte som han hade gett med avseende på henne.?
Skildringen visar alltså att Jeftas dotter förblev jungfru efter det att löftet fullgjordes. (Dom 11:39; jfr återgivningarna i Dy, KJ, NV, Yg.)
Dessutom fick Jeftas dotter ?år efter år? besök av sina väninnor, som kom för att ?lovorda? henne. (Dom 11:40)
Det hebreiska ordet tan?h som används här förekommer också i Domarboken 5:11, där det återges med ?besjunga? (NV), ?lovprisa? (SFB, 1917), ?prisa? (Åk).
Ordböcker definierar det hebreiska ordet så här: ?upprepa?, ?förtälja?, ?berätta (om)?, ?besjunga? (se t.ex. A Hebrew and Chaldee Lexicon, utgiven av B. Davies, 1957, sid. 693; Hebräisches und aramäisches Wörterbuch zum Alten Testament, E. König, 6:e och 7:e uppl., oförändrat nytryck 1969, sid. 550).
I Domarboken 11:40 återger King James Version uttrycket med ?beklaga?, men en randnot ger den alternativa lydelsen ?tala med?.
När Jeftas dotter tjänade i helgedomen, där hon utan tvivel utförde arbete precis som andra netinimtjänare, fanns det mycket hon kunde göra. (Det hebr. uttrycket ?netinim? betyder ?sådana som har blivit givna?; det var personer som var avskilda för tjänst i helgedomen.)
De som utförde sådan tjänst samlade ved, hämtade vatten och utförde reparationsarbete, och det var säkert mycket annat som de hjälpte prästerna och leviterna med.
(Jos 9:21, 23, 27; Esr 7:24; 8:20; Neh 3:26)
Som att införa Jehova i bibeln.
Det finns inte stöd någonstans att Guds namn skulle vara Jehova.
Ett exempel till:
Bibel 2000 Sakarja 12:10
"10Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp TILL MIG. Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde."
NWT Sakarja 12:10
"10Och över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta ynnestens och de enträgna bönerna ande, och de skall se PÅ HONOM som de har genomborrat och de skall hålla klagan över honom, som vid klagan över ende sonen; och det skall vara bitter veklagan över honom, som när det är bitter veklagan över den förstfödde sonen."
Grekiska översättning från 132BC
"??? ????? ??? ??? ????? ????? ??? ??? ???? ???????????? ?????????? ?????? ??????? ??? ????????? ??? ???????????? ???? [MOT/TILL] ?? [MIG] ???? ?????????????? ??? ???????? ??? ????? ??????? ?? ??? ???????? ??? ????????????? ?????? ?? ??? ????????? "
Varför väljer du att följa en tokig översättning/tolkning?
"till mig" kan inte på något sätt översättas till "på honom".
Grekiska översättning från 132BC
"??? ????? ??? ??? ????? ????? ??? ??? ???? ???????????? ?????????? ?????? ??????? ??? ????????? ??? ???????????? ???? [MOT/TILL] ?? [MIG] ???? ?????????????? ??? ???????? ??? ????? ??????? ?? ??? ???????? ??? ????????????? ?????? ?? ??? ????????? "
Min gissning är nu att du kommer med länken som visar icke-JW:are som uttalar sig om översättningen.
När du gör det ska jag "klä av dom" en efter en.
JW har så svårt att hitta personer som stöder den översättningen att de tvingas ta personer som är döda sedan länge och inte har modern kunskap eller personer som inte är specialister på språk.