Bonusmammor-jag behöver ert råd

Försök inte bry dig om vad hon säger till barnen.
För eller senare så upptäcker dom själva att det inte är så som deras mamma säger.

Var dig själv och spendera tid med barnen så dom lär känna dig.

Allt ordnar sig skall du se. Det är ju bara deras mamma som kommer att få ont av det till sist. Hon är ju efter att såra dig och din partner men använder sig av barnen, vilka är så unga dom förstår ej.

Jag har själv varit där, och vet hur svårt det kan vara att inte ta till sig det. Men var stark och låt allt ont gå rätt över huvudet så bra det går.

Lycka till. Det fungerade jätte bra med mig och min man's dotter nu. Hon är så glad att ha mig som extra mamma som hon kallar mig nu.

Tycker inte heller du skall bry dig om ditt ex svartsjuka, ju längre tiden går så kommer barnen att lära känna dig och då kan det bara slå tillbaks på biomamman om hon snackar för mycket skit...

Min sambos ex, min bonus biomamma pratar ner mig o sonen pappa som tusan. Hon tutar i honom så mycket skit att det finns inte. Han e 3 år, och den veckan hon har honom matar hon honom med all skit. Hon säger att dom måste springa från bussen o hem annars kommer pappa o slår oss, resultatet blir en vettskrämd 3 åring som springer för livet.... Hon säger att han inte får tycka om mig, att jag e dum osv.
När vi har honom e han alltid jätteglad, han vill kela o gosa o säger hela tiden att han tycker så mycket om oss o vill vara med oss. Han berättar oxå för oss vad hans mamma säger till honom o undrar varför hon säger så för vi e ju så snälla...
Jag tycker så synd om honom, jag vet inte vad jag ska göra. Jag fattar inte hur mammor kan vara så elka mot sina barn, att dom kan ta ut sin egen olycka på sina barn. Hoppas det blir bättre med tiden TS, jagg vet precis hur tufft det kan kännas...

Försök att inte bry dig om exet.
Jag VET tyvärr av egen erfarenhet att det är jättesvårt, men tyvärr kommer hon alltid att finnas.


Visa att du är en bättre människa än henne & säg aldrig något elakt om henne.

Glöm ändå inte bort dina känslor. Prata både med din pv & med vänner. Det kommer tyvärr att säkert bli en massa blod, svett & tårar. Men i slutändan så är det förhoppningsvis värt det!!!

Jag har gråtit MÅNGA ggr, men nu är det värt ALLT!

Lyckar till!

Be din pojkvän att ta ett allvarligt snack med exet för barnens skull, med fokus i samtalet på barnen, inte dig. Så kan ju de inte behöva ha det!

glöm inte heller att inte låta din irritation gå ut över barnen om de tex det äldre barnet säger nåt dumt om dig som inte stämmer får man ju tänka på att det är mamman som talar .....

nånting som jag också tror är viktigt är att om man bemöter saker som mamman sagt både direkt från henne och via barnen så är det alltid svårt att göra det på ett bra sätt barnen är ju in i döden lojala mot sina föräldrar och det kan lätt vändas tillbaka mot en själv .... det är bättre att försöka avleda och prata om nåt kul änn att försöka bemöta kritik som kommer från barnen eller från mamman när barnen är med .... det är tufft men man vinner på att aldrig prata illa om bioföräldern innför barnen!

Jag hoppas det är som ni säger -att det blir bättre....
Min pojkvän säger alltid att vi inte ska tänka på vad biomamman säger. Vi kör på och gör vad vi tycker är bäst för barnen och vad vi känner. Men jag märker ibland hur han tänker på det ändå och nu har det hänt några gånger att han backar och inte vågar och han har erkännt att det beror på vad biomamman har sagt. Borde inte hans känslor för barnen och för mig bestämma hur han hanterar olika situationer?!?!

Gråter lite då och då numera för just nu känns allt väldigt jobbig!!! Men det fungerar hur bra som helst med barnen.

usch....

Barnen kommer förr eller senare upptäcka själva att det som deras mamma säger stämmer inte alls, och dom kommer tycka det är konstigt att hon pratar skit om dig och säkert undra varför hon gör så.. för barn förstår mer än man tror. I längden så är det mamman själv det kommer att drabba och inte dig, ju större barnen blir desto mer förstår dom hur löjligt mamman beter sig. Men för stunden så bara strunta i det, om du kan?! Det är ju inte alla som kanske bara kan låtsas som ingenting men du får väl försöka sålänge. O prata med barnens pappa om det om du tycker det blir för jobbigt. Men hon är väl säkert svartsjuk på dig bara eftersom hon beter sig så barnsligt.

Nu har jag inte läst de tidigare inläggen, men tänk på att din sambos barn förmodligen kommer känna sig jätteskyldiga och dåliga för att de gillar dig, och i längden kommer det segre bara ni tar itu med det försiktigt. Om det inte lugnar sig på några månader så ge henne filmen "alla älskar alice" som gåva å hoppas hon får en tankeställare. l

lycka till.

L

Känns skönt med alla råd o stöttning man får här. Fungerar jätte bra med barnen och de till och med ber mig sova över nu. De är så skönt. Bio mamman har dessutom inte sagt något negativt på säkert 1 1/2 vecka...

Än en gång tack!!!

Vad roligt! Hoppas det fortsätter!

Se till att aldrig lägga dig i det som bioföräldrarna ev. bråkar om eller säger. Det ger barnen en tryggare relation till dig, de kan känna att du är en utomstående vuxen som de dessutom kan lita på. Sen kan mamman hålla på bäst hon vill och du kan vara vansinnig på henne i tysthet. Hon kommer då märka att det inte knäcker dig.

I min situation är bounsbarnen tonåringar och fattar mycket. I början skickade deras mamma ett mail till min sambo om mig och vad jag säger (bor i en liten stad och ALLA vet vem denna kvinna är). Min sambo svarade med att det inte är jag som säger saker, det är HON som gör val som folk ser, de är ju inte blinda. Jag förblev utanför samt att barnen frågade vad jag var för någon om mamman tyckte så om mig. Då var hon ju tvungen att svara att jag måste vara en bra tjej eftersom deras pappa valt mig. Som sagt, man kan inte ljuga för en tonåring.

Det viktigaste är ju din relation med killen och hans barn. Försök hålla dig utanför så mycket som möjligt och låt de två hamna på en stabil grund.

Är lite i samma sits men här är det vår son (bonusens lillebror) som biomamman snackar skit om o förnedrar..
Som då flickan sen kommer o talar om för oss....
Allt ifrån hans fula namn, hur han ser ut, att han vore söt om inte***, att han kan ju inte hjälpa att ***
Och säger mamma så, så är det så...
Mamamns ord speglas i vad o hur flickan är mot sin lillebror. Slår honom, skriker o är allmänt elak.
Flickan i fråga är 10 år..... ingen liten tös med andra ord...

Jag har haft samma problem, jag vägrade att ta åt mig av det hon sa, klart man blir ledsen, men bestäm dig för att hon inte ska få komma emellan er, för jag lovar ett ex kan förgifta tillvaron.

Hej ja fy ibland råkar jag säga lite elaka saker om pappans nya fastän hon verkar jättesnäll! Försöker gottgöra genom att säga snälla saker om dem och att de ska ha roligt när de är där osv..känns så jobbigt att släppa ontrollen bara! Jobbigt att han flyttat i hop så snabbt med sin nya trots att han messar mig på nätterna och så och att hon verkar få fixa allt hemma hos dem som jag lämnade honom pga så att han skulle få känna på att sköta allt själv! Tycker synd om henne men de har noll koll på gympapåsar o att meddela när barnen är sjuka så man står med lång näsa o ska hämta sina barn som inte är i skolan helt plötsligt! Det är ju jag som får skämmas liksom! fattar inte hur det ska gå med alla läxor och så när han har huvudet i armhålan och överlåter allt ansvar på henne! Hon gör säkert sitt bästa...kommer nog inte stanna så länge om han inte tar tag i saker heller!
Ja ja men jag ska sluta bli arg inför barnen men kan inte hejda mig i bland! 

Här är en till i samma sits. Vi har varit ihop i ca 8 år och exet håller fortfarande på och jävlas med oss. Mig hatar hon som pesten och spyr galla inför sina barn. Nu är barnen 14 och 12, 14åringen bor hos oss varannan vecka h*n orkar inte med sin mamma. 12 åringen har inte varit hos oss på 4 månader för mamman har anmält pappan för misshandel av 12 åringen. Vilket givetvis inte stämmer! Men går man hemma och lyssnar på allt som mamma är snäll och säger inför barnen så tror dom ju snart på henne, min mamma kan väl inte ljuga?? Mamman sa rakt upp i ansiktet på mig att hennes barn inte behövde sitt syskon, vår dotter.
Hon har repat min bil, kört på mig med kundvagnen på ica, ringer på kvällarna och lägger på när man svarar, har försökt att sätta dit mig på jobbet för att jag ska ha haft ett förhållande med en kollega. Vilket jag själv inte visste att jag hade=) Pratar skit om vår 3 åring, vad man nu kan säga om henne....... Hon är en patetisk människa som behöver professionell hjälp!!