Så här tycker jag;
Om nu dottern är hos sin mamma så tycker jag att ni kan åka iväg på tvådagars tur bara ni fyra när hon är där.
I synnerhet om hon har gjort grejer med både er och mamman.
Jag tycker inte att ni ska ha dåligt samvete för det. 
Här kommer lite mer tankar från mig och lite hur det funkar här;
I min familj finns det fem barn, tre numera tonåringar från tidigare förhållande, och två små battingar i nuvarande.
För mig är det viktigt att se till att få egentid med var och ett av barnen, alltså ser jag till och planerar in någogn form av utflykt med övernattning med vart och ett av dem. (Den minsta är i princip alltid med än så länge då hon är så liten)Det är lite pill men det funkar jättebra!
När vi planerar våra semestrar här hemma, så planerar vi för när alla barnen är här, och när de stora är hos sin pappa.
Nu börjar de stora dock bli såpass att de vill göra egna grejer, MEN de får ALLTID frågan om de vill hänga med.
TS; Om det handlar om dåligt samvete eller nån form av "tävling" mellan honom och biomamman, det vet jag inte, men kanske du skulle föreslå att han gör något på egen hand också med dottern?
(Om han nu inte gör det förstås) På så vis kan hon ju få full uppmärksamhet bekräftelse på egen hand en stund. Vad tror du om det?
Kanske det dämpar samvetet lite?
Jo här kommer en till spammare.. sorry,
Om jag vore mamman till dottern och pappan skulle ringa i tid och otid och fråga om hon ville följa med så skulle jag inte uppskatta det. Tänk om hon har planer som i så fall grusas pga att "nåt annat kul händer"
Eller jag ändrar mig, då jag har vart med om det själv; jag har inte uppskattat när exet ringt för att locka med spec. ett av de stora barnen på "min tid"
Jag tycker att man ska respektera de tider som är utsatta, för varandras och inte minst för barnens skull.
Okej, men även om hon har barn sen tidigare så borde hon förhoppningsvis ha lite tid över för sin stora tänker jag?
Men jag tror också att det är viktigt att din sambo också fokuserar på era små barn också. Visst ska hon få bestämma själv, men samtidigt måste hon också förstå att hon inte kan göra allt om du förstår vad du menar? Det tror jag också att hon gör. Sen igen, om det är samvetet det handlar om, ja då kanske lite mer egentid med bara henne vore nåt för honom? Bio, teater, annat som passar henne kanske? Hur ställer du dig till det?
Usch, jag börjar bli trött nu, min stavning är ju helt åt skogen. 
Jag kom tänka på en sak;
Ni som tycker att bonusmamman är småaktig för två ynka dagar;
Om ni sätter er i hennes situation, och det var MAMMAN som ringde på ERAN tid, skulle hon vara en lika kalasbra mamma då?
Skulle ni ha samma förståelse för pappan då? Eller skulle då biomamman vara en jobbig typ som störde dem i tid och otid?
Detta handlade om EN enstaka gång, då flickan ändå var bortrest och skulle komma hem till orten på eftermiddagen, plus att hon var hos sin mamma vid den tidpunkten, vilket var helt enligt schema och tidplanering.