Vilken Ålder Är Lagom?

Jag är 24 år och gift tvåbarnsmor och känner mig alldeles ypperligt mogen för det. Det är såååå  olika och detta var lagom för oss. Min man är också 24 år.

Jag önskar att jag hade skaffat barn strax innan 30, vid 28 ungefär hade varit lagom. Men då ville jag verkligen inte ha några barn, aldrig någonsin... men jag ångrade mig senare och vid 36 föddes dottern. Jag tycker det är praktiskt att vara gift innan barnet föds, så det kanske man kunde ha gjort vid 27 då.

Okej vad kul! Själv är jag 20 och han 24. Jag vill vänta med barn då jag har utbildning kvar, men vill gärna gifta mig nägon gång innan dess. Tillhör den där gammaldagsa versionen av människa

gifta sig, kring 22 kanske, men man får ju när man fyller 18. Barn, kring 30

fick mitt första å enda barn än så länge =) när jag var sjutton snart arton..
är fortfarande tillsammans med pappan är nu 21 men absolut inte redo att gifta mig än på 5-10 år..
vi har nu börjat försöka skaffa ett litet syskon till sonen som är 3½ men att gifta sig känns väldigt långt borta.
fastän jag älskar han nåt fruktansvärt mycket så vill jag inte kanske vara skild vid 25 års ålder...

Det där är ju så omöjligt att svara på. Man kan ju t.ex. inte gifta sig innan man har träffat den man vill gifta sig med - och det kanske man inte gör förrän man är 40! :)

Om jag ska gå till mina egna erfarenheter, så har dom kvinnor som jag känner som har gift sig och fått barn tidigt (typ vid 20 eller yngre), och som det har gått bra för, antingen varit troende kristna eller muslimer.

För i de fallen, så har mannen oftast varit äldre och haft bostad, arbete och inkomst ordnat vid giftermålet. Och barnen har varit önskade och välkomna. (I fråga om de muslimska tjejerna, så har det till och med varit så att det skulle ha ifrågasatts av familjerna om flickan INTE levererat ett barn - helst en pojke - sådär 9-12 månader efter bröllopet...)

Gränsen uppåt tycker jag är när naturen själv sätter gränsen. MEN man ska nog komma ihåg att förlossningen bara är början, och att man måste orka i många år efter det. Det kan nog upplevas som jobbigt att sitta uppe och vänta på att tonåringen ska komma hem, när man själv är 60+...

Det är väl ganska lagom tycker jag att vara 25 både vid barnaskaffande och giftermål, om man ska sätta en ålder.

Själv var jag 21 när jag fick mitt första barn. Inga problem, jag räknade mig inte till kategorin unga mammor som många gör eftersom jag redan bott i egen lägenhet i 4 år samt haft fast jobb lika länge. Tyvärr så höll det inte så vi separerade, vilket jag fått äta upp många gånger med kommentarer från folk att jag var såååååå ung
Gifte mig gjorde jag däremot inte förrän jag var 27, då jag och min nuvarande man fått vår första dotter

Gifte mig första gången när jag var 18 o trodde på kärlek, äktenskap och livet ut... men det var inte vad min make hade i tanken... han var 24 o ingen av oss hade nog tänkt i förväg vad ett äktenskap innebär...

det slutade i katastrof 10 månader senare då vi skilde oss..

Måna olyckskorpar kraxade om att vi borde vänta med bröllop o om det var riktig kärlek skulle vi kunna vänta o gifta oss senare osv osv osv...

Men dumma o naiva som vi var gjorde vi tvärtom förstås o det gick käpprätt åt helvete...  Min man var dessutom elak mot mig o gjorde itne saken bättre heller....

Fick mitt första barn vid 21 o helt oplanerat då jag blev med barn trots p-piller.. fick inget stöd av pappan o klarade mig helt själv o tog mig igenom en dramatisk förlossning o ett kaotiskt första år eftersom jag blev svårt sjuk.

Jag ångrar absolut inte min älskade son men hade jag kunnat planera så hade jag valt att vänta med första barnet...  Jag hade inte sörjt färdigt mitt äktenskap och var trasig i själen o hade behövt mer tid som vuxen innan jag tog ett sådant beslut som ett barn.

Idag är jag 30 och omgift... Mina söner är idag 9 och 7 år gamla och jag har dessutom 3 underbara bonusbarn...

Idag är jag mer vuxen och kapabel till att veta vad ett äktenskap och vad ett barn innebär..

Jag har svårt att ange ålder men jag tycker att man inte ska gifta sig före 20 års ålder i alla fall  - man bör ha upplevt något mer än studenten innan man går till altaret..
Lika tycker jag om åldern vid barnafödande.. man bör ha någon form av vuxen livserfarenhet med sig innan man tar ett sånt beslut...

varför alla dessa dumma kommentarer, går inte par som är 30+ isär eller???

Lagom ålder att skaffa barn kan jag inte svara på,det är ju något som är så individuellt.
Men därimot är det en fördel att man har ett stabilt förhållande med sin partner.
Någon form av inkomst.
Bostad men framförallt att man helt enkelt känner sig redo för den sortens ansvar det är att få barn.
Men sen om man är 15 eller 35 spelar mindre roll.

Själv var jag 19 och sambon skulle fylla 27 när vår son föddes (planerad)

Att ingå äktenskap är också svårt att sätta en "lagom" ålder på,det är ju lika individuellt där.

Själv vill varken jag eller min sambo gifta oss

Lucian- Kan inte låta bli att undra varför du har tanken att ni skulle vara skiljda om 4 år om ni gifte er nu, men samtidigt håller ni på och försöker skaffa ett till barn? Skaffa barn är ju lite större än att gifta sig. Ett barn finns ju alltid kvar, men gifter man sig kan man ju alltid skiljas om det inte funkar. OBS! JAg tycker ABSOLUT INTE att man ska gifta sig med den inställningen. Gifter man sig så är det ju tanken å känslan att man ska dela resten av livet med varandra. Men sen kan det ju alltid hända saker som man inte kan förutse.

Tack för era inlägg och kommentarer! Jag känner mig väldigt partisk i alla era resonemang. Och det är ganska svåra frågor at svara på då man är så olika som personer.

Jag kommer vara färdigutbildad när jag är 25. Känns som en bra grund för att börja tänka på att skaffa barn. Ekonomisk trygghet känns viktig för mig. Bostad känns som det minsta "bekymret" att tänka på.. Jag tror jag har träffat Mr. right så om detta kommer hålla då jag har avklarat mina milstolpar så tvekar jag inte.

Jag är rädd för att gifta mig med fel man. Att vara förblindad av kärlek och att det slutar med skilsmässa. Så att ta det lugnt kan nog inte skada, men och andra sidan när ska man då våga?

[citat]
Lagom ålder att skaffa barn kan jag inte svara på,det är ju något som är så individuellt.Men därimot är det en fördel att man har ett stabilt förhållande med sin partner.Någon form av inkomst.Bostad men framförallt att man helt enkelt känner sig redo för den sortens ansvar det är att få barn.

varken jag eller sambon hade inkomst, jobbat innan eller bostad men vi älskar varann å valde att behålla barnet vid ung ålder å vi är fortfarande kära å han fick jobb under min graviditet å bostad löste sig oxå...
vet dock att inte alla unga föräldrar klarar sig lika bra.
håller med om att båda måste känna sig redo för ansvaret.
det ultimata är ju att man håller ihop hela livet men det finns ju aldrig några garantier för det oavsett hur gammal man är..
huvudsaken tycker jag om man går isär är att man försöker vara vänner å alltid ser till barnets/barnens bästa

Runt 18, 19 tidigast...

Måste göra ett tillägg om dom muslimska kvinnorna jag känt. För dom har det ju varit så, att även om de fått barn redan vid 16-17, så har de varit mogna för det p.g.a. att de har fostrats till modersrollen sedan de själva var små.

De har levt i storfamiljer med många syskon och kusiner, och tidigt fått börja passa sina småsyskon och hjälpa till i hushållet.

Det är idag ytterst sällan som en helsvensk 16-årig flicka har dessa kunskaper och erfarenheter, så det går överhuvudtaget inte att jämföra.

ähhh jag sa att fördelarna är att ha det jag rabblade upp.
Inte att man måste ha det för att bli bra föräldrar.

Tror du missuppfattade mitt inlägg

oki doki =)

Fick barn nr 1 22 år gammal. Vi gifte oss året därpå. Barn nr:2 föddes då jag var 26. Maken är ett år äldre.

Blev mormor 47 år gammal. Känns ganska "lagom" alltihop.