tack och hej leverpastej

Så.. nu är det slut... jag bodde där för 2 månader. Jag ser det framför mig likt en film, jag ser hans lägenhet, den fina parken runt hörnet, jag hör hur folket pratar, jag ser alla våra minnen-bra som dåliga. Jag hör hans röst på morgonen, han pussar mig. Och nu är det borta.

Det känns som marken under mig skakar och att jag dras ner i ett hål, allt längre ner.

Han säger att han älskar mig men inte vill bo med mig, men om han älskar mig varför gör han då slut med mig?

Jag hatar att vara i sverige nu, de flesta är så oförskämda, jag gillar inte språket längre.

Mitt hjärta och min själ är med honom, i hans lägenhet, i hans land och i hans stad. Han har gått till sängs nu, jag ser min tomma plats i sängen och jag önskar jag kunde ha hans armar runt mig-om så bara för en sista gång.

Tack och hej leverpastej!