Utmattad mamma med krävande bebis

sitter med en 7 veckors bebis på ena armen så det blir ett kort svar. Kan bara skicka vidare det som en vän sa till mig: "Kom ihåg, det kommer inte alltid att vara såhär"!!!!

Det blir bättre!!! Håll ut!!!

Kram!

Ps. Vi fick verkligen "träna" vår kille att ta napp. Plockat upp den från golvet 9999 ggr!

Det är så jäkla jobbigt!!!!!!!! Jag har varit där. Nattsömnen blir bättre... Han är bara två månader! Mina tjejer har dock varit jobbiga med sömnen på dagen och inte velat sova så mycker eller ofta innomhus (i vagnen är det lite bättre). Din man får ta ut sonen i vagnen så fort han kommer hem från jobbet och på helgerna får han ta större delen av ansvaret. Din son klarar sig bra hos pappa en stund även om han blir förbannad. Börja med lite ersättning efter att du ammat innna han ska sova så att han är RIKTIGT mätt. Köp vyssanlull tassar till sängen. Kör honom i vagnen hemma över trösklen.

Kämpa på! Styrkekramar

Det kommer att bli lättare för varje dag! Första barnet är en stor omställning för alla. Man är inte van vid att bli väckt stup i kvarten och att inte kunna "röra sig fritt". Jag hoppas du har sonen hos dig om nätterna så du får maximalt med sömn?
För varje vecka kommer sonen att få mer ordning på maten och bli lite mindre bunden till just dig - bara inte pappan drar sig undan. Många pappor blir lite sårade av att babyn så tydligt föredrar mamman, och då slutar de försöka.
Har aldrig själv använt sjal, men jag har sett flera mammor här på FL berätta om hur det har underlättat vardagen för dem i början. Kanske det vore något för dig?

Det bästa råd jag kan ge dig är att ta den egentid du behöver. Sonen kommer att ta flaska om ni envisas och detsamma med nappen.
Det krävs träning och INGA barn jag träffat klarar det från start!
Om sonen skriker när du inte amamr så låt honom skrika. Naturligtvis ska pappa trösta och försöka med annat, men INTE gå till dig förrän du fått den stund du behöver!

Hej!

Visst kan det vara GRYMT jobbigt att få barn, det är inte många som talar om det för en innan.

Jag vet inte om detta är elakt men jag skulle nog låta pappan ha sonen mer..... Även om han skriker. Gå ut och gå, så att du kan vila ett tag... För ju mer han bara är med dig och ju mindre han är med sin pappa, desto mer kommer han väl tycka att DU är den stora tryggheten och det är väl viktigt att både mamma och pappa känns trygga. Men så är han ju bara 2 mån också så det är svårt.

Vår dotter tröttade också ut oss totalt när hon var nyfödd. När vi kom till MVC-gruppen efter födseln, så räknade vi med att alla andra skulle vara lika trötta som vi (vi hade kunnat somna på golvet, så trötta som vi var). Då fick vi höra av en annan mamma att "det är minsann inte normalt, ni gör fel". Jaha, hur ska vi göra då!? Eller så kanske det är så att den mamman har en "lätt" unge!? Men det hade inte slagit henne...

Har ni testat olika nappar och nappflaskor? Min kille bajsade också hela tiden, och sov högst 4 timmar i stöten, men för det mesta gick jag upp och ammade var 3-e timma dygnet runt i ca en timme i taget. Det är ibland ett helvete de första månaderna, jag vet inte riktigt hur jag tog mig igenom ärligt talat.

Det känns som om man inte ens orkar be om hjälp, för man ska passa på att sova om bebisen sover, inte sitta och ringa, men min räddnign blev nog ändå att jag ringde en kompis och sa hur dåligt jag mådde, plus att jag ringde BVC och de var ett enormt stöd.

Jag var ju helt slut, och när man är så trött kan man inte tänka logiskt. Man behöver hjälp och avlastning, men det känns samtidigt omöjligt att anförtro den lilla åt någon annan. Mitt råd är att

1) skit i hushållsarbete och andra måsten
2) ät snabbmat/skräpmat, be någon komma med mat
3)prata med BVC
4) försök att inte vända för mycket på dygnet, gå ut och få lite frisk luft på dagen, men strunta i att göra jobbiga saker.
5) inse att om du bara håller ut några veckor till så kommer du att få in en rutin med amning var 3.e timma och sömn på nätterna. Om några månader har du vant dig och då börjar en härlig tid!
6) amma inte mer än en kvart på varje bröst, rapa efteråt.
7) kom ihåg att barnet inte exploderar om det får skrika en liten stund, det gör inget att han skriker när han går promenad i vagnen om han får alla sina behov tillgodosedda.

jag kan bara säg att jag verkligen känner igen mej i vad TS skriver, fast min lille son har precis haft en vecka där han liksom verkade vända till det bättre - tyvärr har han nu blivit lika dan igen, men det kommer förhoppningsvis vara tillfälligt o vända på rätt håll snart igen!!!
nu har hans pappa dessutom lämnat oss för andra saker som han tycker är mer roligt att fördriva tiden med (droger) - så det känns lite extra tungt just nu.......
men de råd som anonym (lugn) gett dej skulle jag nog själv rekommendera och själv försöka följa - fast i o med man e själv kan man ju inte låta hela hushållet förfalla, och hemkörning av mat e ju knappast på tal då man lever på existensminimum - men har man möjlighet o råd så ABSOLUT!!!!
lycka till, o tänk på att det går över - intalar jag också mej iallafall.
kram på dej

Det skulle ha kunnat vara jag som skrev detta inläg för några år sedan då min äldsta son var liten. Jag var helt slut, deppig, nere o allt annat... och det blev aldrig bättre! Trots vad alla sa. Jag var helt slutkörd. Jag fnderade på om jag kunde ha en förlossningsdeppression men tyckte att det lät så seriöst på ngt sätt och tänkte att man skulle vara riktigt dålig då. I efterhand har jag förstått att jag faktiskt hade det.

Jag har fått mitt andra barn för tre månader sen. Men denna gång är ALLT annorlunda. Han äter förvisso fortfarande varannan timme om dagarna och varannan eller var tredje på natten. Skillnaden är att jag orkar med det. Upplever det inte jobbigt som jag gjorde förra gången.

Jag tycker att du (på en gång) ska prata med T ex BVC-sköterskan eller din Barnmorska du hade under graviditeten så kan de slussa dig vidare. Om de viftar bort det med att det är normalt så prata med ngn annan!!! Om jag fick göra om ngt med första barnet så hade det varit att erkänna för mig själv och andra hur det var och kanske hade fått det bättre snabbare!!!

Många kramar. Jag VET hur det känns =)