• bellanbus
    Anonym skrev 2007-08-10 22:24:04 följande:
    Ja jag vet om den sidan. men det skulle va skönt att få prata med nån här om det finns nån med samma problem
    Jag är emetofob...har gått i kbt för det och även hypnos
    Välkomna till Effelltown....
  • bellanbus
    Anonym skrev 2007-08-10 22:30:36 följande:
    har oxå gått på kbt men har inte blivit hjälpt. Tyckte du att hypnos hjälpte?
    Ja till viss del tyckte jag faktiskt det! Jag är långt ifrån frisk, men känner att jag har lärt mig att leva med det...
    Vissa perioder är fruktansvärda, men det kommer även perioder då jag knappt tänker på det...

    Jag mår som sämst under höst/vinter när det går mkt magsjuka och vks, då är jag helt "störd"

    Måste säga att jag är så lycklig *pepparpeppar* för min dotter har sedan hon var 1 år fått magsjuka en gång per år, men i år har hon INTE fått det, hon har inte haft det sedan förra året i maj....såååå underbart!
    Jag vill tro att det blir mindre o mindre när de gått igenom de där "vanliga" magsjukorna..
    Välkomna till Effelltown....
  • bellanbus

    Helst vill jag sjukanmäla mig från LIVET när det går vks....vill isolera mig och min familj!

    Min syster är så lyckligt lottad, hon är immun mot vks.....jag vet iofs inte om jag är det för jag har aldrig varit i kontakt med det vad jag vet...


    Välkomna till Effelltown....
  • bellanbus
    Anonym skrev 2007-08-10 22:40:10 följande:
    Men blir det en annan sak när det ör ens egent barn som kräks? Man måste ju ändå hjälpa det. Kan ju inte bara strunta i det. Är det lika farligt då ?
    För mig har det gått lättare och lättare för varje gång faktiskt...
    Men för mig handlar det inte om att ta hand om henne, det klarar jag, men JAG blir helt störd och går och undrar när JAG ska få det....DET är min fasa, hon kan ha det hur mkt hon vill ...

    Usch ja, som tur är har jag en mamma som är underbar, varje gång har jag ringt henne (även mitt i natten) så kommer hon och stannar hos oss tills det är över... Min mamma får aldrig det...lyckliga hon...
    Iofs kan jag räkna gångerna jag själv haft det i mitt liv på mina 5 fingrar, men ändå...
    Välkomna till Effelltown....
  • bellanbus
    Anonym skrev 2007-08-10 22:43:47 följande:
    su du tycker inte att det är äckligt när andra kräks?

    Nej det är inte själva kräkandet har jag kommit fram till, utan det är att bli smittad som skrämmer mig mest...


    Dock får jag ju kalla kåren när ngn kräks....men det är för min rädsla att bli smittad!


    Välkomna till Effelltown....
  • bellanbus
    Musslan skrev 2007-08-13 15:25:11 följande:
    Hej igen!Här läst kapitlet om tjejen med kräkfobi i den här boken jag tipsade om. Där står det faktiskt att hennes terapi gick ut på att först titta på en film med en man som kräktes, och sedan liksom göra "värre och värre" saker ända tills hon faktiskt klarade av att kräkas själv. Och när hon väl hade klarat av att kräkas själv så hade hon ju överbevisat sina egna tankar om att hon skulle dö av att kräkas. Hon klarade det. Visst var det obehagligt och äckligt, men hon klarade det ju!Jag upplever det som att det var precis det som hände mig när jag fick vinterkräksjukan 2002. Jag märkte helt enkelt att jag klarade av att kräkas. Jag dog inte, jag kvävdes inte... Jag klarade av det. Därför försvann min fobi.
    Fast det kanske inte är i själva kräkandet som alla emetofobers fobi bottnar sig...

    Jag vet att jag kan kräkas, och att jag inte dör av det...
    Min terapeut var stark motståndare till att man skulle utsätta sig för att till slut kräkas själv, vilket jag är glad för...
    Välkomna till Effelltown....
  • bellanbus
    Musslan skrev 2007-08-13 15:33:38 följande:
    Har man kräkfobi går man själklart inte i första taget med på en terapi som går ut på att man själv ska kräkas!! Det skulle inte jag heller ha gjort!! Det krävs modiga människor för sånt! Jag menade bara att det var nog det som var förklaringen till att min vinterkräksjuka gjorde att fobin släppte. Jag hade i 10-15 år varit fixerad vid TANKEN på att kräkas, men när jag väl kräktes så var det inte så farligt.
    Ja det stämmer säkert för din del, vi är ju alla olika, det var mest det jag ville poängtera..

    Jag har haft kräkfobi sedan 6 års ålder, och under dessa 21 år har jag kräkt under flera tillfällen, utan att det har hjälpt mig att bli fri från min fobi..
    Dock har det varit skönt direkt efteråt då jag kunnat säga till mig själv "Se där det var ju inte så farligt", men ett par dagar senare är det samma visa igen...
    Välkomna till Effelltown....
Svar på tråden kräkfobi