Åh, nu var jag här igen. Måste bara haka på det sistnämnda hemska då karln går på toa hellst på natten o blir borta länge...huga vad rädd jag blir då eller som sagt då barnen säger att de har ont i magen..hjälp!!
Min förra kille fick magsjuka en gång o jösses vad han lät då han kräkade o mina känslor för han bara totalförsvan o jag kan inte gå in på hans toa längre för då tänker jag på den där natten.
På dagis i våras så säger en personal med ett leende på läpparna att idag har lille vad han nu hette spytt då vi lekte i kuddrummet. Jaha, tänkte jag han kanske fick magsjuka sa jag o de knöt sig i magen på mig. Nej, säger människan, de kom inget mer, se så pigg han är nu!
Ahh! Ville springa därifrån, de hade alltså låtit ungen vara kvar! Vad säger man?
Jag mår illa titt som tätt. Kvällarna är ju värst då sitter jag o oroar mig att jag ska li sjuk på natten.
Inget trauma vad jag vet iallafall. Alltid varit livrädd att kräkas...gråtit floder då jag var liten o mamma visste inte huur hon skulle stötta.
Alkohol kan jag dricka, brukar gå bra. Sällan kräkts av de.