• ilbiz

    Mamma/extramamma

    Jag vänder mig till er som är extra/bonus/styvmammor (eller vilken benämning ni har på er roll i familjen). Jag vänder mig alltså inte till andra personer som vill sätta dessa extra/bonus/styvmammor på plats. Även extra/bonus/styvpappor är välkomna. Det jag undrar över är er syn på vad som skiljer er från de biologiska föräldrarna. Kan även tillägga att jag menar de vars bonusbarn är av det yngre slaget samt att man har varit tillsammans med bioföräldern en längre tid och barnet faktiskt har en syn på er som en extra förälder.

    Man får höra lite här och där att ett barn har en mamma och en pappa, och sedan kan barnet ha extramammor/pappor. Eller, en extramamma kan aldrig ta över en roll av en (biologisk) mamma, vilket jag förstår till viss del då barnet självklart kommer att undra om människan som är halva orsaken till barnets existens.

    Men det jag undrar över är alltså hur ni ser på er roll, vad skiljer er från biomamman, hur ser det ut i praktiken? Känner ni att ni tar ett steg tillbaka av respekt för biomamman för att inte "ta över" hennes område?

    Läste en tråd tidigare under dagen där det stod "du vet att du är en mamma när..... " och sedan var det en massa exempel som när du ska ut och shoppa till dig själv men allt du kommer hem med är barnkläder, eller ditt sällskap på toan inte längre är din tjejkompis utan ett barn, tid för att poopa betraktar du som egentid, mm. Det jag tänkte när jag läste den tråden var att så ser situationen ut för mig, men jag är ingen mamma, utan en extramamma, så vad är egentligen det här med mamma och extramamma, hysterin, bråket eller vad man nu ska kalla det. Jag förstår självklart att respekten ska behållas för den biologiska mamman, men hur får man egentligen bete sig som extramamma? Om jag gör allt som en mamma gör och är av lika stor vikt för barnet själv, är jag mindre värd då?

    Öppnar bara upp för tankar och funderingar. Och som sagt, denna tråd vänder sig till de personer som ÄR extramammor/pappor. Självklart får andra personer skriva, ifall ni kan skriva sådant som är relevant för mina funderingar och saker som att jag är en hemsk människa som bla bla bla. Hoppas folk kan respektera det.

  • Svar på tråden Mamma/extramamma
  • Rulltrappa

    min sambo är inte bilogisk far till vår son, men här hemma kallas han pappa, och har gjort det sen innan sonen föddes. han har givetvis en biologisk pappa någonstans långt bort som han har träffat några gånger, men det hindrar inte min sambo från att vara pappa fullt ut.

    men det kanske är lite speciellt eftersom han har varit med från början och den andra pappan knappt träffar honom.

  • Annamaja

    Hej jag är själv inte extra mamma, men jag har själv en dotter sen tidigare och min sambo är "extra pappa" till. Dottern tycker mer om sin "extra pappa" en sin biologiska. Och jag tycker det är helt okej. Min sambo tar lika mycket ansvar som jag gör, och det började han göra tidigt i förhållandet. Dottern och hennes biologiska pappas kontakt är tyvärr inte den bästa idag. ( då han inte vill ha någon större kontakt just nu). Här känns det som att min sambo har tagit över pappa rollen, hon vet att hon har en biologisk pappa och hon träffar honom i bland, men hon saknar honom aldrig. Men extra pappan saknar hon ihjäl sig efter bara han är borta ett par timmar. Men den hon längar efter väldigt ofta är sin biologiska farmor, vilket hon också får träffa så ofta som möjligt.

  • Moder2
    Rulltrappa skrev 2007-08-12 00:37:27 följande:
    min sambo är inte bilogisk far till vår son, men här hemma kallas han pappa, och har gjort det sen innan sonen föddes. han har givetvis en biologisk pappa någonstans långt bort som han har träffat några gånger, men det hindrar inte min sambo från att vara pappa fullt ut.men det kanske är lite speciellt eftersom han har varit med från början och den andra pappan knappt träffar honom.
    så är det här oxå.
    små barn små bekymmer...stora barn större bekymmer...
  • jeikei

    Hallå hallå... jag är oxå nyfiken på dessa tankar som TS tog upp... fast först å främst då ifrån förhålladen där biomamman faktiskt exixterar i barnens liv... så fatta tangentbodet och skriv...
    Själv är jag sammanboende med en man som har 2 barn sedan tidigare (ålder 3 resp. 5 när vi träffades, nu 5 resp. 7)) och räknar mig inte som nån "extramamma" alls... men funderar på när de ska kännas så... *undrar*
    Men till stor del så handlar de nog om att jag inte tagit barnen "till mig" mest för att deras mamma hela tiden påpekar att hon är mamman och den som uppfostrar hennes barn... men med de inte sagt att jag inte tar ansvar för dem, att dem inte måste lyssna på mig osv... utan jag gör alla vardagliga saker med dem och är den som styr och ställer hemma i vårt hus lika mycket som min sambo och de accepterar barnen utan problem... men de där med att känna sig som nån "mamma" sitter nog lååångt inne för mig...

  • ilbiz

    Jag menade faktiskt när mamman finns i barnens liv. För såsom jag ser det så finns inte en mamma eller en pappa i barnens liv så är extramamman/pappan barnets mamma/pappa, ifall barnet har den känslomässiga anknytningen till personen.

Svar på tråden Mamma/extramamma